I måndags var vi på rundtur, jag och barnen, och skrev in dem på deras skolor. Först åkte vi till Tess skola, men tyvärr hade de inte tid att ta emot oss direkt men vi lämnade alla papper vi hade med oss och så skulle vi komma tillbaka kl 16 och träffa Ms Sechrest (det lät som Ms Secret när de sa det så jag var tvungen att kolla om hon verkligen hette så 🙂 ).
Sedan ringde jag till Max skola från vår tillfälliga mobiltelefon som vi köpte när vi var här på pre-visit. Den har nästan ingen täckning här så jag var lite nervös för om jag skulle kunna höra nånting, och göra mig förstådd, men det gick bra. Vi fick en tid kl 14, så då åkte jag och Max dit. Vi satt och pratade och fick Max schema och en genomgång över hur det skulle bli nu i början, och sen fick vi även träffa han som har hand om skolbussen. Det visade sig att Max kunde börja redan dagen därpå och dessutom få skolskjuts direkt. Suveränt! Med en enda bil i hushållet och tre familjemedlemmar som ska iväg till tre olika ställen vid ungefär samma tid så är jag ytterst tacksam för all hjälp jag kan få.
Klockan 16 åkte jag och Tess tillbaka till hennes skola. Även där fick vi en grundlig genomgång över hur det kommer att bli nu i början, och ett schema för Tess. Även hon kunde börja dan därpå! Snabba ryck, måste jag säga. Dock kunde hon inte åka med skolbussen på morgonen, men däremot kunde hon åka med hem på eftermiddagen.
Så igår var det skolstart för båda barnen. Jag var nog betydligt mer nervös än dem, de tittade bara på mig och undrade vad sjutton det var att vara nervös för. Max konstaterade att det värsta som kunde hända var att han av misstag råkade spränga rektorns bil i luften under en kemilektion eller så, och det skulle han göra sitt bästa för att undvika. Detta lugnade mig kanske något, alltid bra att få perspektiv på saker och ting! 🙂
På eftermiddagen var det två glada barn som kom hem från respektive skola. Allt hade funkat hur bra som helst, de hade fått nya kompisar som var väldigt nyfikna på dem och hur det var i Sverige. En tjej i Tess skola hade frågat om Tess kunde säga något på svenska. Vad vill du att jag ska säga då, frågade Tess. Tja, hur säger man ”Tess” på svenska? frågade hon då 😀
Underbart att allt gått så bra. De var naturligtvis jättetrötta efter alla nya intryck och av att hela tiden prata engelska och förstå alla termer och begrepp som de aldrig hört förr, men båda två tyckte att det var väldigt roligt framför allt. Tess hade med sig en lång lista på saker som måste införskaffas, så vi åkte iväg till Staples (som är en affär som har allt man kan tänka sig vad gäller kontorsmateriel; pennor, papper, saxar, linjaler, tejp, m.m, m.m) för att shoppa loss ordentligt. Detta kom vi hem med, och då köpte vi enbart det som stod på listan:
76 dollar, c:a 580 kronor, gick kalaset på. Helt plötsligt stod det väldigt klart för en att vi faktiskt får en del för våra skattepengar i Sverige i alla fall…
utvandrarna. 
Här går det undan får man säga. Skönt att barnen kastas in i det så snabbt, då har dom inte riktigt tid att ”tänka efter” och bli nervösa. Måste kännas bra för dig också att dom var så nöjda och hellt plötsligt får du kanske lite ”egentid” så du kommer ifatt med dej själv och kan andas ut.
Måste vara mycket som ska fixas innan allt börjar bli vardag fast det verkar verkligen som ni har legat i ordentligt med att ordna allt. Bra jobbat 🙂
Var rädd om dej…….
Tack, vad rar du är! 🙂 Jag är verkligen helt slut, har inte mycket energi alls just nu. Ska försöka ta det riktigt lugnt den här veckan när alla är i skolan/på jobbet, men samtidigt är det ju saker hela tiden som dyker upp och måste fixas. Plus att jag går en doktorandkurs + en ”vanlig” universitetskurs just nu. Men jag ska verkligen försöka att vila så mycket som möjligt när det går!
Skönt att det gått så bra!
Och skönt att Tess inte har ett allt för krångligt namn att uttala. Ens på svenska … ;))
Alltså, de där amerikanerna – inte så smarta alla gånger. 😆 Tess och Max har ju synnerligen ospännande namn när det gäller ”översättning” dock. De kanske har roligare andranamn? 😀
Faktum är att när vi döpte Max och Tess så valde vi medvetet namn som var ganska så internationella, vi hade redan då en dröm om att någon gång bo utomlands några år. Tess mellannamn är tyvärr inte så mycket roligare i det hänseendet, hon heter Amanda. Max däremot heter Isidor efter sin halvt isländske farmorsfar, det är ju lite mer spännande!
Jag gjorde precis likadant när jag döpte mina barn -de skulle ha namn som uttalades likadant på både svenska och engelska -fast här var det mest för att min farfar/farmor/morfar som då levde allihop skulle kunna uttala namnen! Så det blev Rebecca, Melanie och Benjamin -enda problemet är väl Benjamins mellannamn som är Kjell. Peter eller Martin eller liknande fick inte komma på fråga. 🙂 Duktiga ungar du har som finner sig så lätt utomlands!
Aha, ja det gäller att välja namn smart, inte kul för barnen om inte släktingarna kan uttala deras namn. Vad roligt att Benjamin blev uppkallad efter sin morbror!
Och tack, de är faktiskt fantastiskt duktiga. De har väldigt lätt för att anpassa sig till nya situationer, kanske för att vi rest ganska mycket så att de har fått vänja sig vid att allt inte är likadant hela tiden. Väldigt skönt är det i vilket fall, det kommer ju säkerligen att bli bakslag med hemlängtan och så, men vi får hoppas att det inte blir alltför allvarligt.