Idag har jag skickat iväg två lite pirriga ungdomar till skolan. Både Tess och Max har tagit AP classes i år, och denna veckan är det tentavecka för dessa klasser. En AP (=Advanced Placement) class är en collegekurs som man tar redan i high school, det är inte krav på att man gör det men det är väldigt bra att göra det om man kan, av två anledningar. Dels ser det bra ut när man söker till college om man visat att man klarat av att ta en collegekurs, och det ökar på chanserna att man ska komma in. Dels så kan man tillgodoräkna sig den så att man inte behöver ta just den kursen när man går på college sen, utan då har man redan klarat av den.

Dock är det ju svåra kurser, de ligger ju trots allt på en högre nivå än man egentligen ska behöva kunna när man går på college. Jag trodde att det åtminstone ”bara” krävdes att man fick godkänt betyg på kursen, men tyvärr är det inte så. Själva tentan betygsätts från 1-5, och olika college har olika krav på vad som räknas som ett godkänt betyg för att kunna tillgodoräkna sig den. Vissa tycker att det räcker med en 3:a, medan andra kräver en 4:a eller till och med en 5:a.

Max tentar av sin AP Chemistry idag, vilket är den som han tyckte var den svåraste av de AP-klasser som han tagit i år. Innan han åkte imorse var  ganska så övertygad om att han inte skulle få mer än högst en trea i betyg, nu när han kom hem trodde han snarare att det lutade åt en tvåa för det var riktigt, riktigt svårt tydligen. När han och hans klasskompisar skrivit klart tittade de bara på varandra och enades om att de inte ens ville diskutera eländet, nästan ingen kände att de hade gjort särskilt bra ifrån sig. Tur att det inte är kemiingenjör han siktar på att bli! 🙂

Tess hade tenta på sin AP Psychology class, och hon har inte kommit hem än så jag vet inte hur det gick. Hon tyckte det kändes bra imorse i alla fall, och jag fick ett snabbt sms förut där hon skrev att hon trodde det gick ok. Skönt att ha det gjort nu i alla fall! Max har ytterligare två exams, AP Literature och AP Microeconomics, kvar att tenta av denna och nästa vecka. Håll tummarna!

Det råder college-feber i det Villingska hushållet! Dels för Tess som är junior nu, vilket innebär att hon går näst sista året i high school. Nästa år ska hon söka in till college med de betyg hon får nu i junior year så därför är pressen att få bra betyg störst just nu. Men framförallt är det förstås Max, som är senior och går sitt sista år i high school, som är inne i college-yran just nu.

Han sökte till fem college, för att täcka in så mycket som möjligt av det som han tycker är viktigast. Här i USA betalar man ju som bekant för att gå på college, och betalar rejält. En stor sak att tänka på är att det är skillnad mellan att gå på ett college i sin egen stat (in-state) och att gå på ett som ligger i en annan stat än den man bor i (out-of-state). Att gå på ett out-of-state college kostar minst dubbelt så mycket, ibland mer, än vad ett in-state college kostar. Därför kunde det tyvärr inte bli tal om att söka sig utanför North Carolina för vår del, vi hade ju inte planerat att våra barn skulle gå på college i USA direkt så vi har inte sparat pengar sen de föddes som många gör här…

Dessutom ville Max helst gå på ett litet college, gärna nära där vi bor dessutom så att det går att åka hem på helgerna och skolloven. Han siktar på att bli ingenjör, och de college han sökte till var:

• UNC Asheville, ett litet college med bara runt 3000 studenter som ligger i en jättemysig liten stad (som då heter Asheville)
• UNC Greensboro, som alltså ligger här i Greensboro. Fördelen med att gå där var framförallt att han då skulle kunna bo hemma = mycket pengar att spara eftersom avgiften för ett dorm room (boende på campus) kostar lika mycket som collegeavgiften
• UNC Chapel Hill, prestigefyllt college (rankat som nummer 30 i hela landet), väldigt fint och beläget i mysiga Chapel Hill som är en riktig studentstad
• UNC Charlotte, stort college med drygt 20.000 studenter och med en bra ingenjörsutbildning
• NC State, nästan lika stort som Charlotte och prestigfyllt även det (rankat som nummer 89 i hela landet) och med en av landets bästa ingenjörsutbildningar

UNC, om ni inte redan räknat ut det, står för University of North Carolina. UNC ska väl ses som ett enda college uppdelat på många olika campus och med olika inriktningar, varje campus är uppkallat efter staden det ligger i. Därav UNCA, UNCG, UNCC osv.

Asheville, Greensboro och Chapel Hill har ingen ingenjörsutbildning utan där skulle han i så fall kunna gå de två första åren och läsa de kurser som är obligatoriska för alla, och sen göra en transfer till NC State eller Charlotte de sista två åren för att ta en major i engineering. Fördelen med Asheville är att det är litet, fördelen med UNCG är att det ligger i Greensboro och fördelen med Chapel Hill är att det är fantastiskt fint och har hög status. Charlotte och NC State däremot har ju fördelen av att ha ingenjörsutbildningar så går han där redan från början slipper han att sedan göra en transfer. Inte helt lätt att veta hur man ska göra!

I slutet på mars började så svaren från skolorna att droppa in. Ett stort JA från Asheville, och ett JA även från Greensboro! Så himla kul, och skönt att veta att han kommit in så han skulle i vilket fall inte bli utan en collegeplats! Men under tiden som gått efter att han skickat in ansökningarna hade vi åkt och hälsat på på NC State och gått en rundvandring där. Något vi borde gjort för länge sen egentligen men han var först inte alls inne på att gå där eftersom han inte ville gå på ett så stort college. Men nu när vi äntligen kom dit och fick se hur det var så klickade det nästan direkt. Klart han skulle gå där! Det är inte något särskilt vackert college, går inte att jämföra med Chapel Hill till exempel som är jättefint, men med en miljö och en anda som han kände var rätt för honom. Men visst blir man lite mer sugen på UNCC om man bara går på utseendet… 🙂

Men utseende är ju som bekant inte allt, så nu väntade vi ivrigt på svaret från NC State. Under tiden kom ett brev från just Chapel Hill, med besked att han stod på deras waiting list vilket innebär att han inte kom in direkt men han fick inte nej heller utan står på köplats ifall någon som fått en plats tackar nej. Chapel Hill är väldigt, väldigt svårt att komma in på, det är ju rankat som nummer 30 i hela USA som sagt, så det är stor konkurrens om platserna där. Otroligt bra jobbat av Max att hamna på waiting list!

Till slut kom svaret från NC State:

Han kom alltså in där också! Han är verkligen makalös, vår pojk! Vi har inte fått svar från Charlotte än så det lutar väl åt att han inte kommit in där då men det visar sig. Och det spelar ingen roll ändå, eftersom det är NC State han vill gå på.

Så nu ska allt praktiskt fixas med själva antagningen. I samband med att man tackar ja ska man betala en avgift, man ska anmäla var man vill bo nånstans (eftersom det är ett stort college finns det flera byggnader med dorm rooms och man måste ansöka om i vilken man vill bo), hur man vill bo (enkelrum, dubbelrum, fyrbäddsrum, lägenhet m.m). Dessutom är det ju så att vi är här på visum, och därmed klassades Max automatiskt som international student istället för resident. Ingen större skillnad förutom vad gäller en väldigt viktig sak – priset. Tuition (årsavgift) för en international student är runt 3 gånger så hög som för en in-state student! Alltså måste vi få det ändrat, hade vi haft green card hade han automatiskt räknats som en resident men nu måste det skickas in papper som visar att vi faktiskt bor här och inte bara är här på några månaders jobb. Ett digert jobb, vi måste redovisa hur länge vi bott här, samtliga resor vi gjort sedan vi kom hit, kopia på Max North Carolina-körkort och på hans körkortstillstånd (tur att vi hade sparat det!), proof of address som visar att vi har en fast adress m.m, m.m. Puh! Förhoppningsvis ska det inte vara några större problem att få hans status ändrad i alla fall. Tur det, för det är alldeles tillräckligt mycket pengar att betala in-state-avgiften + dorm room + matkostnader + böcker och allt annat som han behöver.

Så just nu känns allting jättebra, vi ska ha ett möte med Max advisor på high school och stämma av med honom vad gäller de college Max kommit in på. Såvida han inte bestämt avråder från NC State av någon anledning så är det det college han kommer att gå på! Go Wolfpack! 🙂

Idag har vi, och framförallt Max, haft en minst sagt spännande eftermiddag. Vid 12-tiden kom det ett mail från skolan om att de skulle ha en practice shelter under eftermiddagen. Det innebär att man tränar på hur man ska göra om det kommer in en inkräktare på skolan, ungefär som en brandövning fast tvärtom kan man väl säga, de får lära sig hur man ska gömma sig osv. Med alla skolskjutningar som varit i det här landet genom åren så är det tyvärr en lika viktig som nödvändig övning.

En timma senare kommer det ett nytt mail, där det står att ”we are still under shelter in place”, denna gång inte ett ord om att det var en övning längre. En halvtimma senare ytterligare ett mail, nu var allt som vanligt igen och eleverna hade återgått till sina lektioner. Alla elever var i säkerhet, stod det också. Det lät ju lite skumt, om det bara var en övning så är det väl självklart att alla elever var i säkerhet? En timma senare ytterligare ett mail: de hade haft en övning men mitt under övningen hade ett mystiskt paket upptäckts som helt plötsligt gjorde att det var skarpt läge. Nu började man ju undra rejält vad sjutton det var som pågick egentligen. När Max äntligen kom hem fick jag höra hela den fantastiska historien:

Förra terminen hade de haft ett engelskaprojekt, där man skulle göra en tidskapsel. En elev hade, efter att ha fått godkännande från läraren, lagt en handgranat och en kanonkula – tillverkad i papier maché – i sin tidskapsel. När projektet var över hade han glömt bort lådan som blev stående i skolan över jullovet. Idag hade han kommit ihåg den, och bestämt sig för att ta med den hem. Först skulle han bara in och ta en fika i skolcafeterian, och ställde därför lådan utanför. Sen glömde han den, igen…

Inför shelter-övningen går så säkerhetsansvarige runt på skolan och kollar så att allt ser ok ut. Man kan ju bara föreställa sig känslan som uppstod när han går förbi cafeterian, ser en ensam låda utanför, går närmare för att se vad det kan vara och eftersom den var delvis genomskinlig plötsligt stirrar rakt ner på en handgranat och en kanonkula… Hade man inte vetat att det varit sant hade man ju trott att det var nånting från en film!

Polis tillkallades, som för säkerhets skull spärrade av både skolan och hela gatan utanför i båda riktningar. Det blev en såpass stor grej av det att såväl lokaltidningen som Fox skrev om det på sina hemsidor.

Max känner den stackars killen som lämnade lådan där men av förklarliga skäl har han inte pratat med honom om det än. Tur för honom att han dubbelkollade med läraren innan han tillverkade ”granaten” i alla fall! Däremot mår ju inte läraren särskilt bra just nu förstås. Enligt Max var hon helt förstörd och var rädd att hon skulle få sparken. Det hoppas (och tror) jag verkligen inte att hon får, allt är ju en helt otrolig serie olyckliga omständigheter och just denna läraren är dessutom enormt duktig och en av mina favoriter.

Denna veckan som kommer är det Homecoming week på Tess skola, och eftersom hon även i år är med i student council (ungefär som elevrådet i Sverige) så innebär det att hon bland annat är med och dekorerar skolan. Detta görs i en så kallad lock-in, som innebär att eleverna blir ”inlåsta” i skolan och jobbar en hel natt med att sätta upp banderoller och diverse andra dekorationer så att det ska bli riktigt festligt och fint. I år skulle de vara på plats i skolan kl 21.00 i fredags kväll, och jobba fram till 6.00 på lördag morgon.

Det var early release på fredag, så alla slutade redan klockan 13.10. Egentligen skulle jag vara med på SWEAs regionmöte som var denna helgen, men eftersom jag blev sjuk var jag tvungen att avstå från det. 😦 Istället lovade jag Tess och hennes kompis Maggie att jag skulle komma och hämta dem så att de skulle slippa ta bussen den dan, och så skulle vi åka direkt till Walmart och handla mat och godis som de skulle ha med sig på natten. Jag kom till skolan 20 minuter innan de slutade, men då ringlade redan kön lång av alla föräldrar, företrädesvis mammor förstås, som var där och hämtade upp sina telningar. Kön sträckte sig ända ut på den vanliga vägen så vi som stod där fick stå lite halvt om halvt ner i diket för att inte vara i vägen för den vanliga trafiken. Jag är glad att våra barn åker buss i vanliga fall, fy sjutton för att sitta i den kön varenda eftermiddag!

Tanken var ju att hon skulle sova en stund innan det var dags att ge sig av, men det gick inte så bra. Det blev en lång natt! Men kul hade de, och de klarade faktiskt att hålla sig vakna hela natten (det är strängt förbjudet att sova så den som slocknar blir raskt väckt). Dock var det stundtals svårt… 🙂

Bilden är dock fejkad enligt Tess, egentligen sov hon inte alls! 🙂

De har olika teman för Homecoming week varje år, i år var det Star Wars så alla dekorationer var på det temat. I entréhallen tejpade de upp ett jättestort rymdskepp:

”Bollen” som syns ovanför trappan är en planet, och ”yetin” vid pelaren är ingen Yeti utan självaste Chewbacca förstås:

Varje årskull har sitt egna tema inom temat så att säga. På bilden ovan kan man se att Juniors (de som går i 11:e klass) har temat Jedi, och Freshmen (9:e klass) har Force. Tess går andra året på high school (10:e klass) och är därmed Sophomore, och de har temat Stormtroopers:

För att hålla sig vakna lekte de lite lekar:

Men framförallt jobbade de flitigt hela natten. Här sitter de och målar planscher:

Hur de orkade hela natten fattar jag inte! Tess hade med sig en termos kaffe som väl hjälpte lite åtminstone. Plus en massa godis! Det var kul att hon tog bilder tycker jag, så att även vi här hemma (och ni bloggläsare för den delen!) fick se hur det ser ut. Hoppas övriga elever blir glatt överraskade imorgon bitti! 🙂

Idag kunde man åka till skolan och hämta ut sitt schema för det kommande skolåret. Eftersom man inte har klasser här på samma sätt som i Sverige utan man går ihop ämnesvis så görs varje schema individuellt för varje elev. Det gör också att det inte läggs upp något schema på webben utan man måste åka till skolan och hämta sitt eget unika schema. Fast frågan är om de hade lagt upp det på webben ändå, de är inte speciellt framme när det gäller modern teknik (läs datorer) i det här landet. Bara det faktum att man fortfarande väldigt frekvent använder faxar här säger väl en del! 🙂

Att hämta schemat är däremot inget man bara gör sådär i förbifarten när man har vägarna förbi. Åh nej, det kräver förberedelser värre än om det var rikets säkerhet det var frågan om. För att få ut schemat är man tvungen att ha med sig ett idkort för eleven, kopia på förälderns körkort och inte mindre än två ”proof of address”. Proof of address, för den som inte vet, är ett papper som bevisar att man bor på den adress som man uppgett. Men man behöver åtminstone inte gå till folkbokföringen och begära ut ett skriftligt intyg, nej det räcker med att man har med sig ett brev som är adresserat hem till en så att det står både ens namn och ens rätta adress i adressfältet. Känns ju inte som att det borde vara alltför svårt att förfalska ett sånt men ok…

Nu krävdes alltså två olika brev, och de enda som godkändes var en vatten-, gas- eller elräkning. Det blev till att gräva i pärmen med betalda räkningar och fiska fram den senaste vattenräkningen och gasräkningen. Sen skulle de alltså ha kopior på dem så att de kunde behålla dem, plus kopia på körkortet. Detta såg vi sent på kvällen igår och vår kopiator har slut på bläck. Stön! Björn som är en kreativ kille kom på lösningen: han fotade naturligtvis alla dokumenten, skickade över bilderna till datorn och printade ut dem. Vad gjorde man innan man hade kamera i mobilen?! 🙂

Så idag åkte Tess och jag till skolan beväpnade med hennes pass och alla papper och hon fick ut sitt schema. Sen följde ett sms’ande utan dess like så att hon kunde kolla med alla kompisar hur deras schema såg ut och om de hade några lektioner ihop. Det visade sig att hon hade de flesta ämnen ihop med åtminstone någon av dem, och hela tre + lunch ihop med allra bästa vännen, så hon var mer än nöjd. Dessutom kommer hon att börja dagarna med sin teaterklass och det låter ju som en skön start på dagen!