Idag har vi varit hos veterinären för första gången här. Det var dags för den årliga vaccinationen plus att Java har fått röda utslag på magen som jag gärna ville kolla upp vad det var för något. Man känner ju inte riktigt till vad man borde se upp med här så det är lika bra att få en ordentlig koll. Igår åkte jag till ett djursjukhus här i Summerfield som en granne rekommenderade, och tog med mig alla papper jag har på vad de fått tidigare. Vi kom fram till att de ska ha en dhlp-spruta (som är ett kombinationsvaccin med valpsjuke-, hepatit-, leptospirosis- (vet inte riktigt vad det är om jag ska vara ärlig) och parvovaccin). Dessutom rekommenderade de starkt att ta ett blodprov för att testa om de har hjärtmask, och att ge dem hjärtmaskvaccin eftersom det är en vanlig, och läskig, sjukdom här. Hjärtmasken sprids av myggor, och den tar sig via blodkärlen in till hjärtat och rotar sig där. Hundar som inte blir behandlade kan ha ett par hundra maskar krypandes i hjärtat. 😕 Vaccinet är i tablettform, man ger dem en tablett i månaden året om. Jag hoppade till när jag fick besked om prislappen för alltihop – 280 dollar skulle det gå på för båda hundarna. 2000 kronor ungefär! Och då behövde jag bara betala för blodprovet och vaccineringen, hälsokollen som de gör samtidigt fick jag på köpet… Hemma i Sverige betalar jag 350:-/hund för deras årliga vaccination + hälsokoll… En snabb check med Annika, min ovärderliga kunskapskälla här i USA 🙂 , visade att det var normalpris så det var bara att acceptera.

Jag fick en tid idag, så nu har vi varit iväg. Det visade sig att Java fått en fästingsjukdom! 😦 Hjärtmasktestet kollar även tre olika fästingsjukdomar, och en av dem, Lyme disease (tillhörande borreliasläktet), var positiv på Java. Sjukdomen har inte brutit ut än, tack och lov, men hon har smittan i sig. Så nu har jag fått en treveckorskur med antibiotika till henne. Utslagen hon har på magen trodde han var orsakat av luftfuktigheten här, något svampliknande antar jag, och eftersom jag nämnt att jag har ett väldigt bra svampschampoo till Morris så tyckte han att jag skulle köra med det på Java också. Det gladde mig måste jag säga, att han inte försökte sälja på mig en massa mer mediciner. Han föreslog även att jag skulle badda med något uttorkande (typ Klorhexidin eller alsollösning tror jag) och inte heller detta försökte han sälja på mig utan föreslog att jag skulle köpa det i en vanlig affär. Lyme-medicinen fick jag däremot av honom direkt. Skönt att slippa leta upp närmaste apotek som man måste göra hemma i Sverige, utan istället få det direkt hos veterinären!

Överhuvudtaget var det en positiv upplevelse att komma dit. Allihop var trevliga och väldigt goa mot hundarna, och de kändes seriösa. Jag hoppas ju verkligen inte att jag ska behöva komma dit så ofta, men skönt att veta att de finns och att de är bra om något skulle hända.

Jag fick mycket beröm för mina väluppfostrade hundar! ”Morris is so calm, usually westies are bouncing all the time!”. Java svarade med att slicka honom på näsan och försöka få igång en lek, men sedan var hon rätt uttråkad och ville gärna komma ut därifrån: