Igår var det äntligen dags för skolavslutning! Åtminstone tycker barnen att det var på tiden 🙂

Tess, som slutade 7th grade, hade inte så mycket avslutning egentligen. De hade i princip en vanlig skoldag, med undantaget att de på förmiddagen skulle få gå och titta på 8:ornas avslutning samt att de elever som är ”honour students” skulle få sina utmärkelser. Att vara en honour student innebär att man har utmärkt sig på något sätt; rent akademiskt, inom idrott, att man har bra ledartalanger eller något annat. Det är lite olika på olika skolor exakt vad som premieras. Tess har ju bara gått i skolan i 5 månader här så hon har ju naturligtvis inte hunnit kvalificera sig för något sådant, och skulle därför inte uppmärksammas på avslutningen. Det visade sig att många av hennes klasskompisar som inte heller är honour students inte tänkte komma till avslutningen eftersom det ändå inte var något speciellt just för 7:orna. Efter lite konfererande med en av Tess kompisar och hennes mamma så gav vi ok till Tess att inte behöva vara med hon heller. Det har varit en lång och tuff termin så hon var värd en extra ledig dag istället!

För Max var det lite annorlunda. Han slutar ju 8th grade, och går därmed ut ur middle school. Middle school låter ju ungefär som mellanstadiet, men sträcker sig alltså ända upp till 8:an. Sedan börjar man high school, som är från 9:an till 12:an och därför är som högstadiet och gymnasiet ihop. Mer om detta i senare inlägg! Men att ta examen från middle school kan man därför jämföra ungefär med att gå ur 9:an i Sverige så det är en lite större grej än en vanlig skolavslutning.

Innan avslutningen fick vi mail från skolan om vilken dress code det är som gäller. Eftersom fokus är på 8:orna under avslutningsceremonin så ville de att de skulle vara propert klädda. Pojkarna (eller ”gentlemens” som det stod i mailet 🙂 ) förväntades ha mörk kavaj, ljusa byxor, slips och snygga skor, ej sneakers. Flickorna förväntades ha klänning, med tillägget att även om de flesta valde vita klänningar är det inget krav (”although many choose to wear white, this is not required”), vilket jag, som så smått börjar lära mig kulturen här och hur man uttrycker sig, tolkade som att det mycket starkt rekommenderades att ha vitt 😉 . Detta orsakade smärre panik i det Villingska hemmet. Ljusa byxor? Slips? Kavaj? Inte riktigt Max vardagskläder direkt. För att vara ärlig – inte ens riktigt Max festkläder, faktiskt. En inventering av garderoben gav vid handen att rubbet måste inköpas eftersom den endast innehöll jeans och t-shirts. Efter rundfrågning i bekantskapskretsen angående lämpligt inköpsställe begav vi oss till Kohl’s. Byxor var inga problem, vi hittade ett par jättesnygga ljusa khaki-byxor som han faktiskt kunde tänka sig att ha på sig flera gånger, vit skjorta och ett par snygga seglarskor i mörkbrunt läder. Vi var lite osäkra på om seglarskorna var ok enligt reglementet, men de var verkligen snygga och dessutom även gångbara (ha ha) även senare till skillnad mot blanka finskor som aldrig mer skulle ha kommit till användning. Kavaj däremot var svårare. Ingen satt särskilt bra, hur vi än letade. Jo, en märkeskavaj á 240 dollar var helt ok, men det finns gränser… Till slut bestämde vi oss för att testa om någon av Björns kavajer kanske kunde funka, och när vi kom hem och Max fick provat dem så hittade vi faktiskt en som satt helt ok. Dessutom var den svart! 🙂

Själva avslutningsceremonin var jättefin, och en viss skillnad mot hur det är i Sverige! 🙂 Vi satt i skolans teaterlokal, och det började med att alla 8:orna tågade in och satte sig på scenen. Sen var det de obligatoriska talen av rektorn och en del lärare, bl.a en som gick i pension efter 34 år på skolan. Det som skiljer talen här mot hur det är i Sverige är att det är väldigt mycket fokus på prestation. Både hur fantastiska lärarna är men framförallt att framhäva hur mycket och vad eleverna presterat under året som gått. Riktigt så ogenerat ”skryt” brukar det inte vara hemma i svenska skolor! Efter det var det dags att dela ut utmärkelser till skolans honour students. Det var ”priser” för scholarship (akademiska resultat), leadership (ledarskapsförmåga) och citizenship (lite mer svåröversatt men att vara en god kamrat och medmänniska kan man säga). Detta delades ut till både 6:or, 7:or och 8:or. Jag tror att alla utom en var tjejer! Hon som fick utmärkelsen för leadership i 8:an reagerade vi på lite extra. Jag vet inte om det var imponerande eller bara tragiskt, men bland annat fick hon det för att hon strax efter och strax innan varje termin brukade maila skolan och fråga om hon kunde komma och hjälpa till med att städa och fixa i ordning skolan. Och varje studiedag brukade hon komma till skolan och hjälpa Ms B i expeditionen med diverse arbetsuppgifter. Vi undrade lite hur man blir sån, har man fått hjälpa till hemma från det man lärde sig gå och aldrig fått koppla av och leka och vara barn?

Efter detta uppmärksammades de elever som presterat extra bra på alla de prov och quiz som varit under skolåret. De som aldrig haft sämre än 70% rätt och dessutom hade ett genomsnitt på över 90% fick resa sig upp och ta emot applåder. Jag och Björn hoppade nästan till när Max namn lästes upp! Självklart vet vi att det gått bra för honom, men så bra trodde vi inte att det var! Tyvärr har jag inte en tillräckligt bra blixt på kameran för att kunna ta bra bilder i så mörka rum, men här ser vi dem i alla fall, med Max ståendes längst bak:

Vi har ju bara bott här i knappt 5 månader och det var ju naturligtvis massor med nya saker att sätta sig in i från början men ändå har han från första stund presterat så bra. Han har ibland lätt för att stressa upp sig inför prov eftersom han har höga krav på sig själv, så vi har verkligen fått pränta in i både honom och Tess (som är likadan) att de inte ska bry sig om resultaten alls utan enbart se den här terminen som en ”prova på-termin” för att helt enkelt lära sig hur det går till i skolan här. Uppenbarligen har det varit en bra taktik 🙂

En kul grej var när de skulle gå fram en och en och ta emot sina diplom för att de avslutat middle school. Då visades två power point-bilder som alla fått förbereda innan, med bilder på eleven samt ett valfritt citat. Så här såg det ut när Max gick fram och bilderna visades:

Citatet Max valde var från Albert Einstein, ”I never think about the future – it comes soon enough” (jag tänker aldrig på framtiden – den kommer förr eller senare ändå). En kul detalj – en av eleverna hade valt ett citat från Stalin! Här i USA! Men det kändes bra att skolan godkände det och inte hade någon censur…

Sedan var det en mottagning efteråt med tårta och presentutdelning till alla elever. De fick var sin fotoram, en sådan där där man kan sätta in flera olika småfotografier. Ett foto var redan insatt, kul minne! Så här stilig var han, grabben:

Dagen efter, lite mer ”civilklädd”:

Jag måste säga att det är otroligt roligt att få vara med om hur vardagen och det vanliga livet går till i ett annat land, och att våra barn får den här erfarenheten. Både nyttigt och roligt! 🙂