Igår var jag hos sjukgymnasten för sista gången med mitt finger, och redan i november blev jag utskriven från ortopeden. Färdigbehandlad, med andra ord. Dock är jag inte direkt återställd, men både ortopeden och sjukgymnasten började väl känna att de inte med gott samvete kunde ta mer betalt av mig nu. Den träning som behöver göras hädanefter kan jag precis lika gärna göra på egen hand, så det ger inte så mycket att gå dit längre.
Såhär ser det ut nu när jag försöker böja fingret:
Detta efter 10 månaders intensiv träning, först att få fingret rakt så att senan kunde läka ihop ordentligt, och sedan att lyckas böja på fingret igen. Dock är Trudy, sjukgymnasten, nöjd med mig. Med den skadan jag hade så är det inte alla som lyckas få det såhär bra, och hon tror att om jag ligger i ordentligt med träningen så kan jag nog böja det näst intill normalt till sommaren. Jag är lite skeptisk, men jag hoppas hon har rätt! Helt otroligt att det kunde bli en så här långdragen historia av att ett finger hoppar ur led…
Jag kommer att sakna Trudy, dock! Det har varit riktigt roligt att komma dit och sitta och prata om allt mellan himmel och jord. Hon är verkligen intressant att prata med, och dessutom är hon väldigt intresserad och fascinerad av min forskning och brukar tipsa mig om tv-program hon sett och artiklar hon läst om röststyrning i bilar. Jag får väl skicka henne ett exemplar av min avhandling när den väl blir klar, så blir det kanske en till förutom opponent + betygsnämnd som läser den! 😉
utvandrarna. 
Känner du dej lite nöjd med att behandlingen är klar jag har ju sett ditt finger och förstår att det måste vara fortsatt träning .Du får ta vara på alla småstunder .Det har varit tomt utan bloggen ,jag tittar varje dag .
Du får vara noga med att göra dina övningar! *nickar förnumstigt*
Du får blogga oftare hörru! *petar med en pinne*
När ni kommer hit över påsk, landar ni på Arlanda nåt så att du hinner ses på t.ex en fika? Det vore ju hur roligt som helst.
Kram!
Usch vad segt 😦
Men det är som jag och min tennisarmbåge … Träna träna träna is da shit..
Jag tränar och jag tränar, men ibland blir jag bara så less på det. Tråååkigt! Men ni har rätt, det är bara att bita ihop och fortsätta, jag måste ju bli bra i fingret igen!
Jenny: Tyvärr flyger vi inte via Arlanda den här gången 😦 Nästa gång ska jag försöka hitta en bra flight som går över Arlanda, vi måste ju få träffas nån gång! Och du – nu har jag bloggat riktigt flitigt i två dagar! 😉 Ibland har jag bara inte energi över, men när jag väl kommer igång så är det ju så himla roligt… 🙂