Tja, ungefär så kan jag väl sammanfatta den här jobbveckan. Har suttit hela veckan och a) försökt hitta signifikanssiffrorna på några analyser jag gjorde för ett drygt år sen, gett upp och försökt räkna ut det igen b) gjort lite andra analyser och försökt räkna signifikans på det och c) försökt göra lite nya sökningar i min korpus för att senare räkna på ytterligare signifikans. Resultat: a) fail (hittar inte de data jag behöver), b) fail (lyckas inte hitta någon signifikans på nånting och misstänker faktiskt att jag gör fel när jag räknar men har ingen aning om vad jag gör fel) och c) fail (sökresultaten blir olika varje gång och är helt orimliga). Kul jobbvecka, verkligen! Jag jobbar med ett statistikverktyg som heter SPSS, det är ett jättebra verktyg men inte direkt användarvänligt. Jag gick en kurs i statistik för 1,5 år sen och lärde mig hjälpligt de delar jag behöver för avhandlingen, men nu i och med flytt, tjänstledighet och diverse annat har jag inte använt det på ett år ungefär. Stooort misstag! Känns som att börja om från början igen och jag har varken tid eller ork för det. Gah! Det värsta är att jag egentligen tycker att det är rätt kul med statistik, i alla fall när man får de resultat man vill ha ( 🙄 🙂 ) men nu vill jag bara slänga ut datorn genom fönstret.

Nåja, veckan avslutades väldigt trevligt i alla fall. SWEA-möte på morgonen med god fika, massa prat och dessutom ett par nya ansikten jag inte sett förut. Jag har varit urdålig på att ta mig tid att vara med på aktiviteter denna hösten, men ska försöka vara med lite mer i vår. Även om det är svårt att hitta tiden nu när jag är i sluttampen på avhandlingsskrivandet så känner jag verkligen att jag behöver komma hemifrån lite mer. SWEA är verkligen guld värt när man flyttat utomlands, så kul att träffa och prata med andra som är i samma situation som en själv!

På kvällen stack jag och Björn iväg för att handla men det slutade med att vi käkade på en mexikansk restaurang istället. Max var på sin robotkurs så vi skulle hämta honom vid 20.30 och då var det lika bra att äta ute. Jättemysigt ställe borta i High Point, absolut inget märkvärdigt men väldigt rimliga priser och goood mat! Det bästa var att eftersom priserna var så pass bra så var det smockfullt med folk, majoriteten barnfamiljer, som kom dit och åt istället för att t.ex åka till McDonald’s eller köpa hämtpizza. Det blev så gemytlig stämning när det var så blandat med folk, mysigt! Vi beställde in varsin panna med fajitas, kyckling, biff och räkor:

Tyvärr gjorde jag även misstaget att beställa en stor öl, Björn försökte varna mig för hur stor den var men var inte snabb nog så servitören hann försvinna med beställningen. Så in kom ett enormt glas som jag, med mitt kassa finger, var tvungen att använda två händer för att kunna lyfta:

Vi fick göra nåt som svider rejält i själen: lämna alkohol! Varför känns det så mycket värre att lämna en skvätt öl eller vin jämfört med att inte äta upp maten? Det är ju inte direkt så att man vill dricka sig så full det bara går (i alla fall inte nu längre när man passerat 20-årsåldern 😉 ), det är väl nånting med att man bara inte ska vara så slösaktig så att man häller ut dessa dyra droppar… Här är det ju annars så att man alltid blir erbjuden en ”doggy-bag” så att man kan ta med sig resterna hem, och man brukar även få med sig överbliven läsk i ett plastglas om man vill. Jag frågade servitören om jag möjligtvis även kunde få ta med mig min öl ”to go”, men blev utskrattad. Där går uppenbarligen gränsen! Stackarn, han kanske trodde att jag var inspektör för nån myndighet, vilken det nu är som kollar sprittillstånden här, och ville sätta dit honom…