I lördags kom jag hem efter att ha varit i Lysekil en vecka. Inget roligt besök denna gången, i onsdags begravdes nämligen min pappa.

Trots allt var det skönt att ”ha det gjort”. Jag hade gruvat mig och gått och spänt mig så länge för denna dagen, nu var det dags och det var bara att ta ett djupt andetag och ta sig igenom det. Jättejobbigt, men det var en väldigt fin begravning; personlig, varm och en fin hyllning till pappa. Bland annat läste min kusin upp en text som min faster skrivit, som beskrev en ögonblicksbild av en dag i pappas liv och det var så levande beskrivet att man riktigt såg det framför sig. Väldigt fint. Min mamma höll ihop bättre än vad jag gjorde och höll ett jättefint tal vid kistan.

Resten av veckan gick åt till att hjälpa min mamma att få ordning på allt praktiskt vad gäller papper och ekonomi. Det mesta stod på min pappa så det blev att ringa runt och flytta över försäkringar, telefon, el och annat på mamma istället. En hel del pappersarbete blev det men det var rena terapin för min del och det gick lättare än vad jag hade trott innan, dessutom skönt att vara där hela veckan och kunna hjälpa mamma med allt nu när jag bor så långt borta!