För ett par veckor sen (ja, jag ligger rejält efter med bloggandet…) fick vi ett glatt besked. På Max skola delar man inte ut alla awards på skolan, utan det är framförallt de awards som går till seniors (avgångsklassen) som delas ut där. Sista skoldagen meddelade de att resterande awards skulle skickas hem till de som fått dem.
Max gick ju och hoppades på att han skulle få ett, förstås. Han är väldigt duktig i skolan men det är hårt konkurrens så det är långt ifrån självklart att man ska få ett även om man har lyckats bra hela året. Om det skulle bli något gissade vi på matte eller historia i så fall, det är hans två bästa ämnen och de ämnen som han tycker är absolut roligast.
Sen kom ett mail med en bifogad lista på de som fått awards. Först och främst var det listorna med det som kallas Honor Roll och Head’s List. För att komma med i Honor Roll krävs att man har ett medelbetyg på minst 85% och att inget betyg varit under 70%. För Head’s List gäller ett medel på 90% och inget betyg under 70%. Här i USA betygsätter man allt – från minsta läxförhör till quiz, tester och de större examensproven – och man räknar då ut hur många procent rätt varje elev har. Sedan sätts betyg från A till F beroende på procentsatsen, exakt var gränserna går kan variera.
När vi kollade visade det sig att Max tagit sig in på Head’s List! Fantastiskt kul! Nu låter det nog som om jag skryter hejdlöst med hur duktiga barnen är, men det är inte bara det att vi är stolta för att de får bra betyg (även om det naturligtvis är jätteroligt) utan framförallt blir man man nog extra glad och stolt när man flyttat till ett annat land och det ändå funkar så bra för barnen. Det är inte lätt att byta land, skola, kompisar, ja precis allt, när man är i tidiga tonåren. Att lyckas med det och dessutom prestera så bra i skolan ser vi som ett tecken på att de trivs med tillvaron och det är viktigast av allt!
Nu var spänningen stor när vi även skulle kolla listan med awards. Jag var lite nervös faktiskt, jag visste att det skulle betyda så mycket för Max att få ett award (särskilt som lillasyster fått ett!) och han var verkligen värd ett. Vi kollade alla matteawards – ingenting till Max. Historia då? Nix, ingenting där heller. Men sedan bläddrade vi lite till och hittade hans namn; han hade fått ett award i kemi! Snacka om överraskning! Science, där ju kemi ingår, har varit hans största bekymmer sen vi flyttade hit. Förra året lästa han fysik, och det var en rejäl kamp för att hänga med. I år var det alltså kemi (här läser man ju ämnen i block istället för alla på en gång) och där har det gått bättre men han har verkligen fått jobba för det också.
Och belöningen kom ju till slut! Det award han fick var för ”Outstanding Contribution”.
Grattis Max, det här var du verkligen värd! ❤
Väldigt imponerande!! Ni kan verkligen vara stolta över båda barnen. Precis som du säger så är det ju extra bra gjort att ha gjort så bra ifrån sig i ett främmande land och på främmande språk!
Tack!
ROLIGT FÖR FAM. VILLING ATT MAX OCKSÅ FICK LÖN FÖR SITT JOBB ISKOLAN . DET HAR VARIT SÅ ROLIGT ATT TRÄFFA DOM!
Ja det var verkligen roligt och välförtjänt!
Jättekul att de kunde komma iväg, och att de fick träffa er också!
Fantastiskt duktigt gjort! Förstår att du är stolt! 🙂
Är så himla roligt att ha Tess här. Glad, trevlig och väluppfostrad – me like! 🙂
Tack, och vad roligt att höra att ni trivs med varann! 🙂 Jag är så glad och tacksam att hon kunde vara hos er hela Sverige-vistelsen, det var ju det hon allra mest ville!
Grattis Max!
Brås på mamma tror jag 😊
Tack!
Grattis Max, åh vad bra jobbat! Skulle tippa att många ungdomar som är födda i USA (och deras föräldrar) är ”ganska” avundsjuka på Max och Tess som gör så otroligt bra ifrån sig trots en enorm omställning.
Tack! Ja de är fantastiska måste jag, helt opartiskt, säga! 🙂 En sak är lite kul vad gäller Max – han började läsa böcker på engelska när han var runt 11-12 år eftersom han inte orkade vänta på att hans favoritböcker skulle bli översatta till svenska (han läser mycket fantasy). Så nu har han ett enormt ordförråd på engelska eftersom han läser så mycket, så det händer då och då att hans *lärare* här i USA frågar honom om vad ett ord betyder när de själva inte vet! 🙂
Hahaha, så var det för mig i skolan också, jag satt med ordbok när det var svåra ord men annars läste jag pappas sci-fi-böcker obehindrat. Min lärare trodde att jag drev med honom när jag tog med en tjock sci-fi-volym en gång. 😀 Det är ju pinsamt när lärare i ett språk i ett land där det är förstaspråk inte ens vet vad ord betyder, men kul för Max! *tummen upp*
Häftigt (och ganska typiskt att din lärare knappt trodde att du verkligen läste böckerna…)! 🙂
På sätt och vis är det kanske pinsamt att läraren inte vet, men samtidigt kan man ju inte kunna alla ord och då är det ändå imponerande tycker jag att en lärare (särskilt här i USA) vågar erkänna det, och faktiskt tar hjälp av en elev istället för att bara försöka prata bort det!