De senaste veckorna har varit minst sagt hektiska här, och värre lär det bli ett tag till framöver. Jag skäms när jag kollar på det senaste inlägget jag skrev, då var det full vinter här och nu är det (svensk) sommar (denna veckan ska det bli 20-25 grader varje dag), det ser ut som om jag inte bloggat på ett halvår eller så! Riktigt så illa är det väl inte, men särskilt flitig med bloggeriet har jag verkligen inte varit. Du har helt rätt Jenny! 🙂

Det var väl i januari nån gång som jag och min handledare la upp en tidsplan för hur jag skulle kunna bli klar med avhandlingen så att jag skulle kunna disputera i juni. Ett tufft schema blev det, och jag jobbar som en galning för att lyckas. Ett rejält bakslag blev det dock förra veckan. Jag hade handledning, som jag i och för sig har varje vecka, men denna gången gick vi igenom en del av mina resultat lite mer noggrant. Vi kom fram till att de analyser som jag gjort, och som jag i och för sig visste var inte så mycket på djupet som de skulle kunna vara, håller inte. Jag måste gå in mer på djupet för att det ska bli något vettigt av det, risken är att avhandlingen inte blir godkänd annars.

Först blev jag helt knäckt, min handledare började prata om att jag kanske måste skjuta upp disputationen tills efter sommaren och jag bara kände att nej, inte en chans! Min stora morot just nu är att efter allt slit få ha en lång skön sommar utan att göra ett enda handtag mer än att släpa mig till poolen en gång om dagen, jag VILL INTE sitta och jobba hela sommaren! Sen gick vi igenom det jag har skrivit en gång till, och vad det är jag behöver ändra och göra nytt. Jag får stryka runt 30 sidor tror jag, jag har inte hunnit gå igenom och ta bort allting än men det slutar nog nånstans där. Jag som kämpat mig upp till 127 sidor (siktar på nånstans runt 150) och börjat känna det som att jag nog låg hyfsat bra till…  Dessutom behöver jag ju framförallt göra de nya analyserna vilket tar ett antal timmar bara det.

Jag vet inte om någon är så insatt/intresserad av detaljer, men jag har en korpus med inspelade dialoger mellan förare och passagerare i bil, och det är den korpusen som ligger till grund för min avhandling. När man jobbar med en korpus så går man först igenom hela materialet och transkriberar det, dvs. man skriver ner exakt vad var och en säger och anger på en tidslinje när varje yttrande börjar och slutar. Sedan går man igenom och annoterar alla yttranden med det man är intresserad av, i mitt fall kollar jag bland annat på vad man pratar om, hur man växlar mellan olika ämnen och jag kan även se förarens kognitiva belastning. Detta har jag sedan analyserat på alla möjliga olika sätt, men det jag behöver göra nu är att göra vissa av annoteringarna ännu mer noggranna än vad jag hittills gjort. Direkt efter handledningen satte jag mig ner och gjorde alla extra annoteringar, det tog ett antal timmar men jag lyckades fixa alltihop på en dag. Nu återstår analyser och att skriva om texten. Jag vet fortfarande inte om jag kommer att hinna eller om jag måste skjuta på disputationen, men jag tänker jobba tills jag stupar de närmsta 5 veckorna (deadline är i början av maj om jag ska bli klar i juni) och hoppas på det bästa!

Således blev det ingen ledig långfredag för min del, men Björn och barnen var lediga i alla fall. Påsklovet är veckan som kommer här i North Carolina, de kommer att vara lediga måndag – torsdag men på fredag är det en make-up day på grund av de snow days som var i vintras. Vet inte hur många som verkligen kommer att komma till skolan då, men Tess och hennes bästa kompis ska dit i alla fall. De tycker att det är lite mysigt på make-up days, det är ju inte så många elever där då så det brukar vara rätt slappt de dagarna.

Påskafton och påskdagen, dvs idag, har jag faktiskt tagit ledigt. Jag har inte tagit ledigt en hel helg sen vi gjorde upp den här tidsplanen, men jag kände att jag är så stressad nu att jag inte kommer att fixa detta om jag inte låter hjärnan vila åtminstone en helg. Risken är ju att man skjuter sig själv i foten och inte kan få något vettigt gjort för att man är helt slutkörd helt enkelt.

Så igår hade vi vårt påskfirande. Här i USA är det påskdagen som är den stora helgdagen där man träffar släkten och äter påskmat. Vi invandrare håller dock på traditionerna och firar på påskafton som vi gjorde i vårt hemland! 😉 I år anpassade vi oss dock lite grann efter traditionerna här och gjorde inte våra vanliga ägghalvor med majonnäs och räkor på, utan vi provade på att göra deviled eggs istället. Har faktiskt inte ätit det förut, men det är riktigt gott! Man hårdkokar äggen, delar dem i halvor och gröper sen ur gulan. Blandar den med majonnäs, vinäger, hackad lök, tabasco och dijonsenap, och sen klickar man i röran i äggen och kryddar med lite paprikakrydda.

Det var varmt och härligt på dagen, så vi passade på att rensa i rabatterna och klippa gräset också. Vilket gjorde att tant imorse knappt kunde ta sig ur sängen på grund av träningsvärken, och stapplade runt som en robot. Jorå, ibland känner man sig verkligen mer ungdomlig än annars! 🙂 Eftersom det var bra väder även idag, runt 18-20 grader, så bestämde vi oss för att åka till Hanging Rock med hundarna. Med vi menar jag Björn och jag, ungarna tyckte det var en sällsynt dålig idé att slösa bort en dag på fotvandring på ett ställe vi redan varit på flera gånger förut!

Vi packade in oss i bilen i alla fall och åkte iväg. Tänkte köpa oss var sin macka på Subway på vägen, och hade med oss kaffe och te i termos. Björn var förutseende nog att gå in på hemsidan på den Subway vi skulle passera för att kolla så att den var öppen eftersom det är påsk, och där stod det att den skulle öppna kl 10 så det var lugnt. Men tja, när vi kom fram var det givetvis stängt! Varför uppdatera hemsidan med rätt information liksom, det är tydligen inte det hemsidor är till för… Nåja, vi hittade en annan Subway som låg nästan längs den väg vi skulle och den var öppen som tur var.

Väl framme vid Hanging Rock kände jag att jag inte ville gå upp till toppen som vi alltid brukar göra, utan jag ville testa att gå till ett vattenfallet som finns där istället. Björn har varit där förut men inte jag. Så vi gick dit, vilket innebär att man går nerför berget först, och klättrar upp på hemvägen. Inte så bra när man har en stor och stark Java som jag dumt nog aldrig brytt mig om att lära att gå fint i koppel (måste verkligen ta tag i det…). Björn fick ta henne eftersom det var rejält brant och jag helt enkelt inte orkade hålla henne eftersom hon ju var ivrig att utforska det här nya spännande stället och drog i kopplet för kung och fosterland. Till och med Björn hade problem på vissa ställen, det var både brant och trångt. Själva vattenfallet var inte så imponerande, jag trodde det skulle vara ett stort ett men det var rätt futtigt:

Vi fortsatte en bit till och hittade en liten bro att sitta och fika på, och där kunde vi även släppa hundarna lite. Jättemysigt!

Morris visade att han tillhör en grythundsras, det fanns mycket att böka runt i…

Java däremot är ju en vattenhund, hon är sällan torr mer än några timmar i taget men åtminstone hyfsat ren!

På sina ställen är det rena djungeln här, bland annat mycket rododendronträd.

På det stora hela taget har det varit en lyckad och vilsam helg, och både Björn och jag känner att vi laddat batterierna. Det känns ju jobbigt att vi inte kan hitta på något alls med barnen när de har påsklov, men i år får det helt enkelt bli så. De är ju stora nog att roa sig själva, men en liten resa hade ju varit rolig att göra eller åtminstone nånting kul här på hemmaplan. Men vi får försöka ta igen det i sommar istället, förhoppningsvis är ju åtminstone jag ledig då!