Ibland tänker jag att livet hade varit så mycket lättare om man inte hade haft hund. Tänk att kunna ge sig iväg på spontansemestrar utan att behöva tänka på vem som ska ta hand om hundarna, eller bara träffa någon på en fika utan att behöva lägga det på en tid så att man först hinner med att rasta hundarna ordentligt. Och tänk att gå upp på morgonen, äta frukost och få iväg barnen till skolan och sen gå direkt och sätta sig och jobba medan man fortfarande är hyfsat pigg. Och sen dessutom jobba hela dagen i ett sträck utan att behöva aktivera hundarna på eftermiddagen, eller ha dåligt samvete för att man inte har gjort något mer än slängt ut godis på gräsmattan som de får söka efter…

Men så, när man fått iväg barnen till skolan och man kört till en av alla de fantastiska trails som finns här och man kommer ut i skogen, släpper hundarna och går där och filosoferar och kanske till och med får en och annan jobbidé som ploppar upp från det undermedvetna, då är det liksom värt det. Som imorse, när det var 19 grader varmt redan klockan 8.30 på morgonen, solen sken och vattnet låg alldeles spegelblankt.

Java hittade till och med årets första sköldpadda, som hon stolt apporterade till matte (det är den officiella versionen, egentligen tittade hon noga efter så att matte inte kom sättande efter henne och sprang sen iväg och försökte gräva ner skatten…)

Såna dagar är man lyckligt lottad att man har en anledning att faktiskt komma ut i naturen ett par timmar varje dag, få koppla av hjärnan en stund och bara vara!