För några veckor sen satt jag och pratade med några vänner, och vi konstaterade allihop att vi är urusla på att få tummen ur och ringa såna där nödvändiga samtal som man borde ringa men som ändå inte är hyperakuta. Som att beställa klipptid när det är dags till exempel, istället för att dra ut på det i all oändlighet och till slut ringa när det är så illa att man knappt vågar visa sig för folk i sina slitna hårtestar.

Idag låg jag och Max vid poolen och latade oss i 35 graders värme (tack gode gud att vi letade hus tills vi hittade ett som ligger i ett område med pool!). Plötsligt ringde telefonen, jag tyckte att jag kände igen numret man jag var inte säker men jag svarade i alla fall och höll tummarna för att det inte skulle vara ett reklamsamtal eller nåt liknande. Det var det inte:

– Hi Jessica, this is Brian (=min frisör). Jag satt och kollade i kalendern här och såg att du inte varit och klippt dig sen 12 april. Jag gissar att du skulle behöva en klipptid snart?

Snacka om service! Jag skulle ha ringt för ett par veckor sen men som vanligt dragit ut på det, och så ringer han mig istället! Ok, jag fattar att han förmodligen har väldigt lite att göra nu i semestertider och att han är lite desperat efter kunder, men för mig var det perfekt. Nu är tid bokad tills på måndag, hur smidigt som helst! Nu väntar jag bara på att tandläkaren ska ringa och be mig komma dit också, och hundarnas groomer (de är alldeles för långhåriga stackarna), och läkaren och gymmet och mataffären och……..