På sistone har jag tänkt mycket på Douglas Adams utvecklingsteori som han skrev om i ”Liftarens guide till galaxen”. Enligt den innehåller varje civilisations historia tre tydliga utvecklingsstadier; Överlevnad, Utforskande och Förfining, också kända som Hur, Varför och Var. Så till exempel karaktäriseras det första stadiet av frågan Hur ska vi få mat? Det andra av frågan Varför äter vi? och det tredje av frågan Var ska vi äta lunch?” Har ni inte läst Liftarens guide till galaxen än måste ni göra det, det är en vansinnigt rolig (tycker alla utom min uppenbarligen totalt humorbefriade make som tyckte att den är ”lite seg” 🙄 ) och helt skruvad science fiction-historia om jordens undergång och den stackars hårt prövade Artur Dent, som är den ende överlevande människan, som tvingas lifta runt i galaxen med sin kompis Ford Prefect.

Nåväl, att flytta till ett helt nytt land är, har jag upptäckt, som att bygga upp sin egen lilla civilisation på nytt. Man vet nästan ingenting om hur vardagslivet fungerar, och regredierar omedelbart till första stadiet: Hur? Hur får man tag i någorlunda nyttig, billig och välsmakande mat? Hur fixar man skola till barnen? Hur får man el, vatten, telefon? Försäkringar? Trimmare till hundarna, veterinärvård? Körkort? Viktigast av allt; bredband!? Miljoner småsaker som innan man flyttade bara funkade och som man byggt upp steg för steg sedan man flyttade hemifrån för över tjugo år sen, nu ska allt ordnas på ett par veckor, helst.

När vi är och handlar och jag ser folk stå och vrida och vända på blomlökar till trädgården eller en ny hållare till hushållspappret känner jag vilken milsvid skillnad det är mellan dem och oss just nu. I min värld finns inte det minsta utrymme för det där lilla extra i tillvaron som nya blommor till rabatten, här gäller överlevnad först och främst! 🙂 Vi är fortfarande helt klart på första stadiet men börjar någorlunda få upp näsan över vattenytan. Vardagen börjar rulla på och i vissa frågor (läs Gräsklippare och Grill) har vi faktiskt glidit över till utforskandestadiet. Förfiningsstadiet ligger däremot rätt långt bort fortfarande! 🙂

Jag tror det är väldigt nyttigt att ha tagit det här steget och få en sådan här utmaning i livet. Naturligtvis går det inte att jämföra med hur det var förr, som i filmen Utvandrarna där de verkligen fick börja om från noll med att hugga ner träden som de skulle bygga huset med… Men trots alla bekvämligheter som finns nu och med internet som gör att man kan få svar på i princip vilken fråga som helst inom ett par minuter så är det ändå en stor apparat att emigrera. Men kul, och förhoppningsvis värt det!