På sistone har jag tänkt mycket på Douglas Adams utvecklingsteori som han skrev om i ”Liftarens guide till galaxen”. Enligt den innehåller varje civilisations historia tre tydliga utvecklingsstadier; Överlevnad, Utforskande och Förfining, också kända som Hur, Varför och Var. Så till exempel karaktäriseras det första stadiet av frågan Hur ska vi få mat? Det andra av frågan Varför äter vi? och det tredje av frågan Var ska vi äta lunch? Har ni inte läst Liftarens guide till galaxen än måste ni göra det, det är en vansinnigt rolig (tycker alla utom min uppenbarligen totalt humorbefriade make som tyckte att den är ”lite seg” 🙄 ) och helt skruvad science fiction-historia om jordens undergång och den stackars hårt prövade Artur Dent, som är den ende överlevande människan, som tvingas lifta runt i galaxen med sin kompis Ford Prefect.
Nåväl, att flytta till ett helt nytt land är, har jag upptäckt, som att bygga upp sin egen lilla civilisation på nytt. Man vet nästan ingenting om hur vardagslivet fungerar, och regredierar omedelbart till första stadiet: Hur? Hur får man tag i någorlunda nyttig, billig och välsmakande mat? Hur fixar man skola till barnen? Hur får man el, vatten, telefon? Försäkringar? Trimmare till hundarna, veterinärvård? Körkort? Viktigast av allt; bredband!? Miljoner småsaker som innan man flyttade bara funkade och som man byggt upp steg för steg sedan man flyttade hemifrån för över tjugo år sen, nu ska allt ordnas på ett par veckor, helst.
När vi är och handlar och jag ser folk stå och vrida och vända på blomlökar till trädgården eller en ny hållare till hushållspappret känner jag vilken milsvid skillnad det är mellan dem och oss just nu. I min värld finns inte det minsta utrymme för det där lilla extra i tillvaron som nya blommor till rabatten, här gäller överlevnad först och främst! 🙂 Vi är fortfarande helt klart på första stadiet men börjar någorlunda få upp näsan över vattenytan. Vardagen börjar rulla på och i vissa frågor (läs Gräsklippare och Grill) har vi faktiskt glidit över till utforskandestadiet. Förfiningsstadiet ligger däremot rätt långt bort fortfarande! 🙂
Jag tror det är väldigt nyttigt att ha tagit det här steget och få en sådan här utmaning i livet. Naturligtvis går det inte att jämföra med hur det var förr, som i filmen Utvandrarna där de verkligen fick börja om från noll med att hugga ner träden som de skulle bygga huset med… Men trots alla bekvämligheter som finns nu och med internet som gör att man kan få svar på i princip vilken fråga som helst inom ett par minuter så är det ändå en stor apparat att emigrera. Men kul, och förhoppningsvis värt det!
utvandrarna. 
Jag är stolt över dig, Jessica. Hade önskat att jag hade en tiondel av den livskraft som du utstrålar. Kram/Mikael
Tack Mikael, nu blir jag riktigt rörd. Men är det någon du ska vara stolt över så är det dig själv, jag är otroligt imponerad över hur du klarat av allt som hänt och hur du orkar kämpa vidare. Jag vet verkligen inte om jag hade klarat det på samma sätt. Kram!
hade det varit utvandrarna på 1800 talet så hade vi inte haft någon kntakt alls så jag är glad att det är på 2000talet även omdet kan vara bekymmer,nifår inte ta för stora steg ,se tiden ann. farmor o farfar
Ja det underlättar verkligen med dagens teknik, jag pratade med mamma förut om att det inte är så väldigt stor skillnad på när vi bodde i Landvetter. Det är ju inte lika lätt att ses i verkligheten, men det går ju att ha kontakt minst lika ofta som förut ändå på andra sätt.
Bra möjlighet att fundera över vad man EGENTLIGEN behöver här i livet för att må bra också! Jag tycker inte att det är så väldigt mycket när det väl kommer till kritan. Allt det där som räknas till förfining – tja, en del kan nog förgylla men mycket fyller mest tomrummet och förhindrar en från att vara uttråkad i en väldigt lugn tillvaro…
Men jag håller med om att överlevnad och utforskning tar väldigt mycket på krafterna på ett nytt ställe. När jag flyttade till Tyskland eller Polen första gångerna så fick jag massiv huvudvärk och behövde gå och lägga mig varje gång jag tagit mig till mataffären och hem igen i början. Mitt tips där är att inte pressa er för mycket. Se till att ha lite ingredienser till pannkakor eller lite soppor på burk hemma; försök inte göra en massa när ni redan är trötta, ha tålamod med er själva och med allt det nya. Det blir inte perfekt. Det blir inte som hemma. Ta ett par djupa andetag och gå ut och lek lite med hundarna eller ta en promenad eller lägg dig på soffan en halvtimme när det blir överväldigande. Det kommer så småningom, det tar bara en del tid 🙂
kram!
PS. jag lyckades inte heller ta mig igenom Liftarens Guide till Galaxen ;P Men jag kanske får prova igen nu när jag är lite äldre och klokare…
Absolut, där har du en stor poäng. Min tanke med inlägget var mer att det är fascinerande hur snabbt tillvaron förändras till att handla om det mest basala, men man får verkligen en tankeställare vad gäller vad man egentligen behöver och vad som bara är utfyllnad. Bra tips med maten, hittills har ambitionsnivån varit hög så vi har lagat all mat själva från grunden men det måste man ju egentligen inte göra såhär i början.
Och självklart måste du läsa Liftarens guide! 🙂
”Liftaren” är ju en klassiker! Den tesen passar ju faktiskt VÄLDIGT bra in på er situation. Jag tror att ni löser det galant, bara se tiden an och gör det ni känner för. Jag tycker att mattipset var jättebra, då slipper man tänka en dag eller två. 🙂
Han var ett geni, Douglas Adams! 🙂
Jag tycker ni har hunnit med otroligt mycket på väldigt kort tid, är väldigt imponerad över detta, kanske dags att ”sakta ner lite och bara vara” ett tag:-)
Ni har fått en fantastisk utmaning att få börja om och bygga upp något helt nytt från början, det är inte många som får eller ”vågar” ta den utmaningen. Tycker det är härligt att ni gör det, och så bra du fixar detta.
Var rädd om dej och glöm inte bort dej själv i allt det nya, så ta ett djupt andetag se dej omkring och njut av detta i nuet.
Kram kram
Vad kul att höra från dig igen, jag har saknat dig! 🙂 Tack för peppning, det behöver man verkligen få ibland. Och du har helt rätt, det är en fantastisk utmaning och jag är jätteglad att vi fått den här chansen. Ska försöka ta det lite lugnare framöver nu när vi börjar komma i ordning! 🙂