Idag lyckades jag köra först till det Starbucks jag hade bestämt mig för innan att jag skulle till (hmm… eller i alla fall nästan, jag fick bara planera om en enda gång och en gång är ingen gång säger man ju så det räknas inte) och sedan vidare till sjukgymnasten HELT UTAN GPS! Ok, det var väl sjätte gången eller nåt som jag var hos sjukgymnasten, men jag har faktiskt kört från lite olika håll så det är inte så att jag alltid kört samma rutt. 🙂 Med tanke på att jag kommer från en släkt som helt verkar sakna den gen som ger lokalsinne (två till mig närstående individer stannade en gång halvvägs mellan Lysekil och Göteborg och frågade om vägen, detta har sedan ivrigt förnekats av de inblandade men jag har mina aningar jag) så är det inget mindre än en bedrift. Jag är grym, helt enkelt. Grym.
Det ÄR läskigt när man inte hittar. Om man är på gående fot är det lättare att stanna och fråga om vägen, i bil är det inte bara att stanna helt smärtfritt.
Det tar sig, sa mordbrännarn! 😀