har

Skola, administration

av utvandrare

Nu ska jag ätnligen ta tag i något som jag tänkt skriva om länge – skolan! Det finns massor att skriva om när det gäller den amerikanska skolan så jag har liksom inte kommit igång att skriva om något alls, men nu ska det bli av!

Först lite formella saker som kan vara bra att veta för den som ska flytta till USA med barn i skolåldern. Våra barn var 12 och 14 när vi flyttade och började därför i middle school. Tess började 7:an (gick i 6:an i Sverige) för att gå med de som är jämnåriga med henne, men kunde lika gärna börjat 6:an. Här är det inte så knivskarpt som i Sverige att man går en viss årskurs när man är i en viss ålder utan det är lite mer flytande. Till exempel börjar barnen oftast skolan när de är 5, men anser man inte att ens barn är skolmoget då kan man vänta ett år. Men de flesta födda -99 går i 7:an eftersom man som sagt börjar 1:an när man är 5 år här. Max fick börja i 8:an, men kunde ha valt 9:an, som är high school, istället. Vi valde dock att låta honom börja i 8:an på lärarnas inrådan. Eftersom vi kom hit i januari hade det varit ganska svårt att hoppa in på high school ett halvår efter alla andra, det skiljer en del på high school och middle school så de tyckte det var bättre att börja i 8:an och komma in i kulturen här och skollivet lite mjukare och det var nog ett bra beslut.

Vilken skola man tillhör beror på var man bor någonstans, precis som i Sverige. Vi gjorde därför som så att vi letade efter en bra skola först, och sen letade vi hus i det område som tillhörde den skolan vi ville ha. Det är inte särskilt lätt att veta vilken skola som är bra, men det finns en hel del reviews ute på nätet (både rent formellt hur barnen ligger till betygsmässigt och även mer subjektiva utlåtanden från föräldrar och elever). Bra länkar finns i länklistan här till höger under ”Skolor”. Vi frågade också alla vi kunde komma på vad de ansåg, både Björns arbetskompisar, svenskar som bodde här och personalen i diverse affärer där vi var och handlade 🙂 Alla var tämligen samstämmiga, så vi visste vilka två skolor vi helst ville ha.

Det slutade med att vi hittade ett hus i ett område som tillhör Northern Guildford Middle/High school. En ganska ny skola (6 år gammal har jag för mig) med bra rykte. Vi var där och hälsade på under vår pre-visit vilket var jättebra så att de var förberedda på att de skulle få svenska elever.

Själva inskrivningen var förvånansvärt enkel och snabb. Det man behöver, åtminstone på denna skolan, är:

  • kopia på födelseattesten, personbevis på engelska från skattemyndigheten funkade utmärkt
  • intyg från skolsköterskan på vilka vaccinationer barnen fått, be skolsköterskan att göra sitt bästa för att översätta till engelska
  • proof of address, det kan vara vad som helst som innehåller ens namn och amerikanska adress. Vi tog med ett brev från banken.
  • Sen ska man även ha ”report card” från skolan barnet gått på innan. Vi har ju inga sådana i Sverige, så vi bad respektive lärare att skriva ihop en förteckning över hur de ligger till. Vad de gjort i respektive ämne och vilken nivå de ligger på ungefär. Detta var mycket uppskattat av den amerikanska skolan, de har ju ingen aning om hur undervisningen går till i Sverige och vad vi läser och i vilken ordning.

Förmodligen kommer inte vaccinationerna att räcka till, utan man får en lista på vad man behöver komplettera med, det är olika för olika skolor. Här har man inget val, så som i Sverige, det är bara att vaccinera eller inte komma till skolan alls. 🙂

I middle school har man vissa core classes och vissa encore classes. Core är kärnämnena: Math (matte), Language Arts (det som då är svenska hemma i Sverige), Science (NO-ämnen) och Social Studies (SO-ämnen). Dessa fyra ämnen måste alla ta. Encore är lite friare. Man måste välja fyra stycken, ett av dem måste vara gymnastik. Det man har att välja på är, förutom P.E (Physical Education, alltså gympa), Computer Skills (datorkunskaper), Exploring Technology (”undersökande teknologi”), Business Technology (affärsteknik), Chorus (sjunga i kör), Band (spela ett instrument i ett band), Orchestra (spela instrument i en orkester, jag är osäker på vad som egentligen skiljer band och orchestra åt), Art (konst), Spanish (spanska) och Latin. Tess valde ”pluggämnena”: computer skills (där de just nu har en ”egen” mataffär på nätet där de får göra allt som hör till: anställa folk, sköta försäljningen, bokföring, sätta priser, presentera produkterna, låna pengar, rubbet), exploring technology (göra egna quiz, egna spel osv., de har också läst om Steve Jobs 🙂 ) och business technology (koda html-kod och göra en egen hemsida, lära sig om international business). Jag tyckte att hon kunde ta åtminstone ett som var lite lättsammare, t.ex sjunga i kör, men hon ville absolut ha dessa ämnen och hon väljer ju själv förstås! Hittills har hon varit jättenöjd med sina val.

På Northern har man A- och B-veckor. A-veckor innebär att man har P.E varje dag + ett av de andra encore-ämnena, B-veckor har man ingen P.E utan bara de andra encore-ämnena.

Man har samma tider varje dag. Skolan startar 8.50 och slutar 3.50, varje dag. Ingen tidigare hemgång på fredagar således, som man är van vid hemifrån! Man har inga raster mellan lektionerna, utan man har 3 minuter på sig att ta sig mellan de olika salarna. Har man tur hinner man kanske med ett snabbt toabesök. Att gå på toa på lektionstid är inget som uppskattas av lärarna, det ska verkligen vara kris om man ska tillåtas gå! Lunchen är 30 minuter och då ska man hinna köpa mat alternativt värma i mikron om man har med sig egen. Man har skåp precis som i Sverige, men man hinner inte gå dit och byta böcker på de 3 minuter man har på sig mellan lektionerna. Alltså får man ta med sig alla förmiddagens böcker direkt på morgonen, och sen får man byta på lunchrasten och ta med sig eftermiddagens böcker istället.

Man har ju ingen egen klass, så som det är i Sverige. Istället har man olika ämnen ihop, så man kan läsa Language Arts med en grupp och Math med en annan. Alla school supplies man behöver såsom pennor, anteckningsböcker, saxar, tejp, linjal osv. köper man själv, man får inget av skolan.

Nästa inlägg kommer att handla om hur en vanlig skoldag ser ut. 🙂

Regn

av utvandrare

Det regnar idag, vilket är riktigt skönt efter värmen som har varit de senaste dagarna. Nu kom det ett mail från Max skola, riktat till lower school parents angående dagens car-pool (alltså de föräldrar till lågstadiebarn som inte åker skolbuss utan blir hämtade med bil). Det kommer att ta extra lång tid att hämta barnen idag eftersom man inte vill låta barnen stå utomhus i regnet och vänta utan de kommer att släppa ut barnen ett och ett istället… Lite gulligt, tycker jag! 🙂 Och med tanke på de enorma köer som blir när alla föräldrar sniglar sig fram för att plocka upp sitt barn (man får köra längs en speciell slinga förbi kön av barn och rycka åt sig sitt eget mer eller mindre i farten) så kan det nog vara skönt för barnen att slippa stå utomhus. Nu börjar det åska dessutom, märker jag. Tur att Max och Tess åker skolbuss! 🙂

Ni kan kalla mig Tina Thörner

av utvandrare

Idag lyckades jag köra först till det Starbucks jag hade bestämt mig för innan att jag skulle till (hmm… eller i alla fall nästan, jag fick bara planera om en enda gång och en gång är ingen gång säger man ju så det räknas inte) och sedan vidare till sjukgymnasten HELT UTAN GPS! Ok, det var väl sjätte gången eller nåt som jag var hos sjukgymnasten, men jag har faktiskt kört från lite olika håll så det är inte så att jag alltid kört samma rutt. 🙂 Med tanke på att jag kommer från en släkt som helt verkar sakna den gen som ger lokalsinne (två till mig närstående individer stannade en gång halvvägs mellan Lysekil och Göteborg och frågade om vägen, detta har sedan ivrigt förnekats av de inblandade men jag har mina aningar jag) så är det inget mindre än en bedrift. Jag är grym, helt enkelt. Grym.

Att trimma en terrier

av utvandrare

Det är inte helt trivialt att trimma sin terrier här i USA, har vi upptäckt. Först lite bakgrund för er icke hundmänniskor som inte är så insatta i terrierpälsar. 🙂 Strävhåriga hundar fäller inte utan med jämna mellanrum ska pälsen trimmas. Tar man då och klipper pälsen förstör man kvalitén på den. Istället för att vara sträv blir den alldeles mjuk, och tappar sin fantastiska förmåga att stå emot väta och smuts utan ser istället lite lätt grådaskig ut. Man får inte heller det här pigga terrierutseendet med lite utstående päls tycker jag, utan den blir mer åt det släthåriga hållet. Så istället för att klippa pälsen så rycker man av det döda håret för hand. Det låter ju rätt barbariskt men gör inte ont på hunden om man vet vad man gör, det som är jobbigast är att det tar betydligt längre tid än att klippa. Det går att lära sig att göra själv, men dels tar det som sagt tid och dels är det tämligen svårt att trimma en westie eftersom de ju har en speciell frisyr. Utan det runda huvudet och ridbyxorna på bakbenen ser de mer ut som en cairnterrier, och det är väl inget fel i och för sig men har man nu en westie så vill man gärna att den ska se ut så också.

Morris har alltid blivit trimmad av sina uppfödare hemma i Sverige. De är otroligt duktiga och väldigt, väldigt måna om Morris så vi var lite oroliga både vi och dem för hur det skulle gå efter att vi emigrerat. Och med rätta, visade det sig. Jag hörde mig för hos ett antal ”groomers” när vi flyttat hit men ingen trimmade för hand, alla använde sax/maskin. De flesta var väldigt förvånade över att jag ville att de skulle göra det för hand eftersom nästan ingen gör det på sina hundar här. Jag hade kunnat klippa honom medan vi bor här och sen ta honom till uppfödarna när vi kommer hem igen, men problemet är att har man en gång börjat klippa så är det nästan omöjligt att trimma för hand sen. Pälsen blir som sagt mjuk, och den lossnar inte så lätt så det blir väldigt smärtsamt för hunden att börja rycka den igen. Till slut hade jag nästan gett upp och tänkte att jag får väl försöka göra det själv så gott det går, men så kom Björn på den ljusa idén att försöka få tag i en westieuppfödare i Greensboro. De borde ju veta någon som trimmar! Sagt och gjort, vi hittade en som till och med bor här i Summerfield. Jag ringde och höll sen på att aldrig bli av med honom, han blev överförtjust när han hörde att det kommit in nytt friskt westieblod ifrån Sverige och pratade hur länge som helst 🙂 Tydligen är inte westiepopulationen jättestor här runtomkring så han är ständigt på jakt efter nya avelshanar och ville veta allt om Morris. Nu var det ju inte direkt i avelssyfte som jag ringde honom, men till slut lyckades jag få tips på en trimmare. Dessutom en som har sitt hundtrim 15-20 minuter ifrån där vi bor!

Första gången vi trimmade honom syntes det knappt att hon tagit något. Morris har enormt mycket päls och hon hade säkert kämpat på bra, men inom ett par veckor var han lika långhårig igen. Men hon gjorde ett bra jobb med frisyren så jag sa inget om det första gången, men nu andra gången bad jag henne att ta betydligt mer. Och nu blev han jättefin! Det roliga är att hon tycker det är jättekul att jag kommit dit, det är ju som sagt inte så många som vill ha sina hundar trimmade för hand (det kostar mer än att klippa eftersom det tar längre tid, men är ändå billigare än i Sverige) så det är inte ofta hon får göra det. Hon till och med ringde dan efter att vi varit där och frågade om vi var nöjda och pratade om hur roligt det varit för henne att få trimma på riktigt! 🙂 Nu när jag var där sist gång gick hon och hämtade sin nya lilla valp så att jag fick träffa den, en helt ljuvlig liten kelpie-tjej på 15 veckor 🙂

Såhär blev resultatet, visst ser han riktigt fin ut?

Huvudet däremot är inget vidare, de har en förkärlek för fyrkantiga huvuden här istället för runda:

Jag vill ju att han ska se ut som han gör på min avatar, det är en riktig westie för mig:

Jag försöker plocka lite själv och har fått det lite bättre nu, och över lag är jag nöjd. Är jätteglad att jag hittat någon som kan trimma, och Morris ser inte särkilt traumatiserad ut när jag hämtar honom utan viftar glatt på svansen när hon pratar med honom så det märks att han blir väl omhändertagen! 🙂

Vår nyblivna tonåring!

av utvandrare

Igår fyllde Tess 13 år! Det firades med skönsång (nåja) och presenter på morgonen:

Tyvärr skulle Björn hem till Sverige och jobba och var tvungen att åka just precis den 21:e, men vi hann i alla fall med tårta innan han åkte. Tess fick välja tårta, och valde (förstås) en med kokos. Vi hade inga tårtljus hemma så jag fick improvisera lite, hoppas ni ser vad det står 😉

Efter tårtfika och avvinkning av pappa åkte vi iväg och shoppade. Tess hade funderat länge och väl på vad hon önskade sig, men hade in i det sista svårt för att bestämma sig. Så till slut bestämde vi att hon och jag skulle åka iväg och ha en heldag på ett shoppingcenter och så skulle hon få sina födelsedagspengar och köpa sina presenter själv.  Förutom den present hon fick på morgonen då, som var en extern hårddisk så att hon kan se på filmer och spela spel på sin laptop. Dagen blev väldigt lyckad, Tess hittade hur mycket som helst som hon ville ha men hade ändå mer än hälften av pengarna kvar när vi kom hem så det lär bli en och annan shoppingdag till 🙂

I vår familj har vi önskemat när vi fyller år – födelsedagsbarnet får bestämma helt och hållet vad vi ska äta den dan. I år ville Tess ha sushi, så vi gjorde ett tappert försök att hitta det på vägen hem. Problemet var att alla tre sushiställena vi åkte till var jättedyra, från 6 dollar och uppåt för två rullar (och vi ville ha 7-8 stycken var), så till slut var vi så hungriga och trötta att vi köpte grekisk mat istället. Jag hade dåligt samvete för att jag inte gjort bättre research innan (istället för att bara programmera gps’en på vägen hem) men Tess var väldigt nöjd ändå. Vi ska googla lite här hemma och se om vi inte kan hitta något ställe med vettigare priser!

Nästa helg ska Tess fira med sina kompisar. De har slutligen bestämt sig för vad de vill göra, valet stod mellan att gå på bio eller få manikyr, och det blir manikyr. Efter det ska de gå och fika nånstans. Blir nog riktigt mysigt!

av utvandrare

Jag tog lite fler bilder när jag var ute med hundarna igår, nu har träden slagit ut och det är riktigt grönt och fint i skogen. Nackdelen är att jag känner av pollenet. Tydligen är det mycket starkare här än i Sverige, många som kommer hit som aldrig varit pollenallergiska (inklusive mig) blir det här. Tyvärr är ju säsongen väldigt lång här dessutom, i Sverige är vi ju vana vid att naturen fullkomligt exploderar, mer eller mindre över en natt, när värmen väl kommer men här tar man tid på sig. Även naturen har Södern-mentaliteten och jäktar inte i onödan! 🙂 Det har ju varit rejält varmt länge här, men det är först nu som löven verkligen slagit ut och det blivit riktigt grönt. Det märks i affärerna att det är hyfsat vanligt med pollenallergi, hyllorna med mediciner i mataffärerna består till större delen av allergimedicin!

Fotograf: Tess!

av utvandrare

Nu har Tess påsklov, så idag var vi ute så att hon fick fotografera lite. Först vid ett gammalt fallfärdigt ödehus som står inte så långt från där vi bor. Det har varit en bensinstation en gång i tiden:

Efter att ha varit vid ödehuset åkte vi ner till centrum och fotograferade lite där också. De två första bilderna blev lite suddiga tyvärr men de var fina ändå tyckte jag. Först en mataffär:

Här kan man köpa tidningar:

Gatuskylt:

Husfasad med vacker murgröna:

Snygg stupränna! 🙂

Avslutningsvis lite gatubilder:

Miljöarbete

av utvandrare

När man handlar i mataffären här får man varorna packade i små tunna, prasslande plastpåsar. Själv behöver man aldrig packa ner varorna, det får man hjälp med. Ofta behöver man inte ens ta upp varorna från vagnen när man kommer till kassan, även det hjälper de till med. I början tyckte jag det kändes väldigt märkligt, det kändes lite pinsamt att jag bara skulle stå där och se på när de gjorde allt åt mig, men det är märkligt hur fort man vänjer sig. Nu tycker jag nästan det är lite jobbigt i de affärer, Target t.ex, där man själv måste lägga upp varorna på bandet… 😳

Nåväl, tillbaka till plastpåsarna. Små är de, och tunna som sagt så de packar oftast bara ett par tre saker i varje påse så att de inte ska gå sönder vilket innebär att man får en himla massa påsar med sig när man veckohandlar. Mjölk och juice köper man i stora dunkar som väger en hel del så då brukar de fråga om det är ok att inte lägga dunken i en påse. De senaste gångerna vi handlat har vi märkt att de satt på små klisterlappar på vissa varor:

Först fattade vi ingenting. Varför tackar de för att vi köper mjölk och juice? Samma klisterlappar hittade vi även på en kartong med burkläsk. Sen gick det upp ett ljus. Det är naturligtvis för att vi är så omtänksamma om miljön och inte använder plastpåsar! Nu inställer sig dock genast frågan – hur mycket bättre är det att tillverka dessa små klisterlappar än plastpåsarna? Hur stor är miljövinsten? Skulle det möjligtvis funka att bara säga ”tack” istället?

Ut med hyrmöblerna

av utvandrare

Det verkar ordna sig, tack för hållna tummar Gunvor och Jenny! 🙂 De lyckades hitta en lucka i alla fall 🙄 så imorgon ska våra egna möbler och andra grejor komma hit. Just nu är hyrmöbelsfirman här och hämtar alla hyrgrejor. Det var en hel del vi fick, kan jag säga. Jag har sprungit runt här och försökt samla in allt (de andra är ju i skolan och på jobbet) men känner mig helt snurrig just nu, kan bara hoppas att listan stämmer någorlunda när de stämmer av allt. Det är som tur är två väldigt trevliga killar som är här och hämtar det, och de tyckte inte att jag skulle oroa mig för om något fattas. Skönt, för vad jag vet just nu i alla fall så ligger vi två gafflar och en kökshandduk back! 🙂

Möbler, äntligen! Eller?

av utvandrare

I förmiddags ringde flyttfirman och sa att våra möbler och flyttkartonger har kommit igenom tullen och är färdiga att levereras! Äntligen! Det börjar gå mig på nerverna att knappt ha några möbler och bara minimalt med köksgrejor och annat så det är verkligen efterlängtat. Vi kom överens om att de skulle komma på onsdag och torsdag med alla flyttkartonger. Jag ringde Björn på jobbet och meddelade den glada nyheten, och han mailade direkt firman med hyrmöblerna att de kan komma och hämta allt imorgon så att inte de grejorna är kvar när våra saker kommer.

Sedan gick jag ut med hundarna på långpromenad. När jag kom tillbaka blinkade telefonsvararen, det var ett meddelande från flyttfirman att de sett fel och redan var uppbokade denna veckan. Alltså kan inte våra grejor komma förrän måndag och tisdag nästa vecka. 😦 Jag blev rätt knäckt, nu hade man ju ställt in sig på att äntligen få hit allting och då känns det plötsligt jättejobbigt att behöva vänta en vecka till. Nytt samtal till Björn, som blev tämligen irriterad. Han hade hunnit göra upp med hyrfirman att de skulle komma imorgon, och dessutom bokat om möten och annat så att han skulle kunna vara här när våra grejor kommer. Nu håller han på att maila med Volvos kontaktperson så att de kan prata med flyttfirman och se till så att de kommer denna veckan i alla fall. Hoppas att det går att ordna, vill ha min säng och mina saker NU!