Tredje dagen. Vi började bli ganska möra nu, gårdagen var ganska tuff och vi gick hur långt som helst så vi var trötta i benen och fötterna vi det här laget. Denna dag skulle vi dock åka buss lite mer och inte gå omkring lika mycket. Första anhalt: Supreme Court (Högsta Domstolen).

Förr i tiden låg Supreme Court inne i Capitol Hill. Vi gick förbi där på rundturen igår, och såg skrivborden där sekreterarna satt och skrev. Ofta drog det ut på tiden, så det sägs att man brukade sätta fram klockan 5 minuter för att de skulle stressa på lite. Max frågade guiden om de inte vande sig vid det och drog över tiden i alla fall, men tydligen funkade taktiken ganska bra 🙂

Man bestämde sig dock för att Supreme Court var såpass viktigt att det förtjänade en egen byggnad, och 1932 startade bygget av det som fortfarande huserar landets högsta domstol:

Supreme Court ligger alldeles bakom Capitol Hill, så är man och tittar på CH kan man lika gärna ta en titt här också, det är en vacker byggnad och intressant att ha sett det. En kul detalj: ovanför själva domstolsrummet brukar de anställda spela basket, men de har blivit tillsagda att de inte längre får göra det när förhandlingar pågår. Det låter väl inte så trevligt för de som sitter i allvarliga domstolsförhandlingar att höra bollen som dribblas och jubel när man får poäng… 🙂

Efter Supreme Court åkte vi buss till National Cathedral. Det var riktigt kul att se. Vi har ju tittat på en del riktigt gamla kyrkor och katedraler i Europa, men denna katedral stod färdigbyggd på 1990-talet så den är ju inte så värst gammal (well, vi är ju i USA – allt över 50 år är antikt! 🙂 ). Arkitekturen ser ut att vara flera hundra år gammal, valvbågar á la Notre Dame och allt det där, men man har även tagit med moderna detaljer. Bland annat är ett av fönstren dekorerat med fallskärmar som symboliserar Andra Världskriget, och i det här finns en månsten med som Michael Collins (den stackars tredje besättningsmannen på Apollo 11 som aldrig fick kliva ner på månen) skänkt till katedralen:

Urusel bild, jag vet. Vi har en ny kamera som jag inte lärt mig än så tyvärr fick jag inte till några bra bilder alls i katedralen. Här är i alla fall en till bild, från ett mindre kapell inne i katedralen där Martin Luther King Jr höll sin sista predikan innan han for till Memphis där han blev skjuten:

Eftersom det är stengolv och inte så bekvämt när man ska knäböja finns det små kuddar man kan vila knäna mot. Celebriteterna har naturligtvis egna:

Efter rundturen var det dags att åka tillbaka in mot centrum igen. På bussen höll varje elev ett litet föredrag om saker som vi ska titta på under skolresan. Max pratade om Archives, där man förvarar bl.a självständighetsförklaringen, konstitutionen och en kopia av Magna Charta. Tyvärr ströks detta i sista stund från programmet, väldigt synd eftersom det hade varit jätteintressant att titta på det. Men Max höll ett jättebra föredrag som jag blev väldigt imponerad över:

Nästa anhalt var American Art Museum, men jag var tvungen att hämta bilen direkt om jag skulle hinna göra det innan det var dags att åka vidare till arenan där vi skulle få se en baseballmatch på kvällen. Max var inte jättesugen på att traska omkring och titta på tavlor så han valde att följa med mig och hämta bilen. 😉 Varmt var det, temperaturen låg på runt 25-30 grader varje dag, så vi hade god lust att hoppa i fontänen när vi gick förbi Capitol Hill på vägen:

Till slut kam vi fram till bilen och lyckades krångla oss tillbaka till de andra i eftermiddagsrusningen, och sen satte vi kurs mot Washington Nationals hemmaarena för vårt livs första baseballmatch. Det var en upplevelse! Fantastiskt att sitta där på arenan med 25000 andra som vrålade och skrek:

Washington Nationals största fan var nog Max, som hade hur kul som helst. 🙂 Och naturligtvis var vi tvungna att köpa ett ”finger, det hör ju till!

Allt var precis som på film, inklusive mannen som går runt och säljer läsk och godis:

Måste ta med dessa två bilder också, bara för att jag tycker att jag fick till dem så bra 😉

Trots att hemmalaget förlorade var nog det här en av de roligaste sakerna vi gjorde den här resan! Men lite fascinerande är det ändå – vi var ganska förvånade Max och jag över hur ofta de faktiskt missar bollen när de ska slå till den med slagträt. Mr B berättade då att en riktigt, riktigt duktig spelare träffar runt 30% av sina slag, ligger man på 30-35% så har man garanterat en plats i Hall of Fame när karriären är över. Tänk er att ha ett sådant jobb – lyckas man med 30% av sina arbetsuppgifter är man en stjärna! 🙂