Boarding and grooming

När vi var bortresta lämnade vi in hundarna på hundpensionat, boarding. De få gånger vi varit borta hela dagen har vi anlitat sonen till våra vänner Anne och Scott som bor här i området som hundvakt, men nu när vi skulle vara borta en dryg vecka gick ju inte det. Dessutom har de en egen hund som har diabetes och är nästan helt blind så han hade nog inte uppskattat att ha två hundar inneboende hos sig så länge!

Det var första gången de skulle bo på hundpensionat, och jag var otroligt nojig innan. Mina hundar i en bur en hel vecka med endast ett par rastningar om dagen? Hur skulle de klara det? Vi fick tips om ett pensionat här i Summerfield som heter Bed and Biscuits ( 🙂 ) och som skulle vara bra, och när vi åkte dit jag och Björn för att reka lite blev jag lite lugnare. Både ägaren (en f.d marinsoldat (!) som själv hade en väldigt fin malletik) och personalen verkade verkligen genuint intresserad av hundar och tyckte att det var roligt att jobba med dem. Men det klart, många hundar var det där och ett himla liv blev det på dem när vi gick in i de olika avdelningarna för att titta på dem. Hur skulle Java klara allt skällande, hon som inte alls tycker om hundar som skäller?

De hade tre avdelningar – en för stora hundar, en för mellanstora och en för små. Hundar som känner varann fick vara i samma bur, så det beställde vi för Java och Morris. Vi beställde också extra lektid för dem, Java skulle då få vara ute med de andra hundarna i rastgården och busa runt med dem men tyvärr fick inte Morris vara det utan fick ensamtid med en av skötarna istället. Eftersom han inte är kastrerad ville de inte riskera någon tjuvparning, väldigt synd eftersom han älskar att träffa nya hundar. De väl borde ha koll på och isolera eventuella löptikar kan man tycka, men så var bestämmelserna så det var bara att acceptera.

När vi kom och hämtade dem efter semesterveckan var de naturligtvis hur glada som helst, men annars precis som vanligt. Inte ens jag, hönsmamma som jag är, kunde se att de blivit särskilt traumatiserade av att vara inhysta på pensionat! Väldigt skönt att veta att de trivts och att det funkar om vi skulle behöva lämna bort dem igen. Vi är ju bortskämda hemifrån med synnerligen snälla grannar och vänner som alltid ställt upp som hundvakter, men här har vi än så länge ingen som vi känner att vi kan fråga när det är flera dagar vi ska vara borta.

Java, som ju var den som hade umgåtts med de andra hundarna, fick även ett ”report card” med sig hem. Report cards är det eleverna får i skolan efter varje termin, där det står vilket betyg de fått i varje ämne och lite kommentarer från lärarna. Klart vovvarna skulle få report cards de också! 🙂 De kunde få två olika betyg, A+ (jag har haft jätteroligt) eller B+ (jag har haft roligt men längtat efter matte/husse). Java fick A+ 😉 Fast jag undrar ju om någon får B+, det gäller ju att få kunderna att komma tillbaka… Dessutom hade de skrivit lite om hur hon haft det:

Java är en underbar hund! Han (!) uppförde sig mycket bra och lekte väldigt snällt med de andra hundarna. Han hade jättekul och vi tyckte verkligen om att ha honom här.

Uppenbarligen hade de inte tittat efter så noga eftersom hon helt plötsligt bytt kön… 😆 De har även en facebook-sida där de lägger upp foton på hundarna, så när man har lämnat hunden kan man sedan logga in och kolla på bilderna och (förhoppningsvis) se hur kul de har. När vi kollade bilderna verkade det som om det stämde att hon haft kul i alla fall!

Vi bokade också in att de skulle klippa henne eftersom de även har ett hundtrim. Sen jag skadade mitt finger har det varit lite si och så med skötseln av hennes päls, så hon var lite väl vildvuxen. Dessutom är det ju så varmt så jag kände att det bästa var att klippa ner henne rejält. Vi kom hem en dag tidigare än vad vi hade beräknat så de hade inte hunnit klippa henne innan vi kom, därför åkte jag dit dan efter och lämnade in henne för klippning. Det positiva var att hon var hur glad som helst när hon hoppade ur bilen och följde mer än gärna med in vilket ju verkar visa att hon tyckte det var helt ok att komma tillbaka, men sen tyckte hon inte alls att det var någon bra idé att jag skulle lämna henne igen. Jag kände mig jätteelak, men det var ju bara för ett par timmar den här gången.

När jag senare kom och skulle hämta henne höll jag på att få en chock. Vi är ju i USA nu, vilket ibland märks mer än annars. När Morris blivit trimmad och jag kommer och hämtar honom så har de alltid hängt på honom en snusnäsduk runt halsen:

 

Det ser rätt kul ut ändå, så jag har mest skrattat åt att amerikanarna gärna vill gulla till det lite extra när de kan. När jag nu hämtade Java visade det sig att tikarna inte får en snusnäsduk runt halsen, de får rosetter i öronen istället!

 

Här har de halkat ner en bit, när jag hämtade henne satt de väldigt högt upp på öronen. Det var så totalt olikt Java som för det mesta ser helt sjövild ut med lera och kvistar i pälsen efter att ha rejsat runt i skogen att jag knappt kände igen henne. Som tur var fann jag mig snabbt och sa att hon var jääättesöt med rosetter, men de åkte av rätt snabbt när vi åkte därifrån! 😆

Vi är väldigt nöjda med Bed and Biscuits i alla fall, både med pensionatsdelen och med hundtrimmet. De har även hunddagis, så om jag skulle hinna börja jobba här innan vi åker hem igen så är det absolut ett alternativ att låta dem vara där några timmar per dag.

6 reaktioner på ”Boarding and grooming

  1. roligt att det funkade så bra med pensionatet! Ja, det kan bli problem med okastrerade hanar – där jag bor finns det hunddagis som inte ens tar in dom om dom inte är kastrerade. Nu är ju inte det något jätteproblem med Ulf som i vilket fall som helst inte tycker speciellt mycket om andra hundar (utom några speciellt utvalda då) och som jag därför föredrar att inte ha i lekgrupper men som du säger, det är ju lite synd om dom är sociala av sig. Och löptikar träffar vi så gott som aldrig på eftersom nästan alla sällskapshundar är kastrerade och utställarna sällan lämnar in sina på ”vanliga” hundpensionat eller dagis.

    1. Ja de flesta hundar här verkar vara kastrerade, mer regel än undantag. Jag trodde först att de inte ville ha in en okastrerad hane i flocken för att de var rädda för slagsmål, men så var det alltså inte.

  2. skönt att det funkade bra! förstår verkligen att det kändes nervöst. men rosetter i öronen… jag är skeptisk 🙂

  3. 😆 Rosetter? De kanske sitter kvar på den genomsnittliga amerikanska familjehunden, men på Java? HAN är ju lite vildare. :mrgreen: Det är ju lite mystiskt att de i så fall trodde att Java var en kastrerad hane, med tanke på att okastrerade inte var tillåtna. *kliar mig i huvudet* Men hundarna verkar ju nöjda i alla fall och det är ju det viktiga. 🙂

    1. Ja, HAN är inte riktigt typen som skulle vilja ha rosetter om man säger så! :mrgreen: Hon är ju visserligen kastrerad så jag vet inte om det var det som gjorde att de blandade ihop vilket kön hon är kanske. Men det var ju iofs tur att hon som klippte Java hade koll på att hon är en tik! 😆

Lämna ett svar till kristina Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s