Tja, har man inga kittlande nakenchocker att skriva om får man göra sitt bästa att hitta på spännande rubriker…
Idag gick vi ut i skogen här hemma, hundarna och jag. Vi har ju hållit oss borta därifrån sen jaktsäsongen började, men nu ska det nog vara ok att gå där igen. För säkerhets skull tog jag på reflexvästar på både hundarna och mig själv för att minska risken att bli förväxlade med något vilt djur. I lördags var Björn ute med hundarna på den trail som jag brukar gå med dem på, och då mötte han en kvinna som var ute och gick med 5 (!) hundar. Hon såg Java på avstånd och blev helt förskräckt och skrek ”grizzly bear, grizzly bear”! Det har inte riktigt slagit mig tidigare att Java skulle kunna förväxlas med en grizzlybjörn, men likheten är ju faktiskt slående (Java överst i bild):
För att inte riskera att Morris skulle förväxlas med en isbjörn var det alltså reflexväst på som gällde för båda hundarna. Taktiken lyckades, vi kom hem helskinnade (och såg inte röken av någon jägare heller för den delen)!
Däremot fick Java en chock som hon nog svårligen kommer att hämta sig från. När vi kommit halvvägs ungefär kom vi fram till en liten konstgjord sjö där hon alltid brukar hoppa i och ta sig ett dopp. Den ligger i en inhägnad hage, men jag brukar av någon anledning missa att se att hon kryper igenom stängslet… Hon måste ju få svalka sig, och oftast är det inga djur i hagen. Men så var icke fallet denna gång. Hon hann inte mer än en meter innanför stängslet förrän en ko tittar dit och sätter av i full galopp mot henne. Jäklar, vad rädd hon blev, hon vände mer eller mindre i luften och flög tillbaka genom stängslet igen… Jag tror inte att hon går i närheten av en ko igen på länge, så det var ju i och för sig bra!
Morris däremot är av ett annat virke. Han hade inte gått in i hagen när Java gjorde det, men när han såg kon komma springandes så började han skälla allt vad han kan och sprang in i hagen. Knäpphund, man undrar ju vad sjutton han tänker. Självinsikt, någon? Liten terrier vs. mycket stor ko borde inte vara till terrierns fördel, men det är uppenbarligen inget han funderar på… Jag lyckades kalla in honom i alla fall och fick sen släpa med mig honom en bra bit i koppel, för han skulle minsann tillbaka och göra upp!
Annars var det en fin tur idag, kul att kunna gå omkring i ”vår” skog igen. Nu är hösten igång för fullt, löven riktigt regnar ner och det är en tjock matta med prasslande löv på stigarna.
utvandrarna. 
Morris då!
Men hur i all världen kan man tro att Java är en BJÖRN? *skakar på huvudet* Finns det just grizzly där förresten?
Nej, vad jag vet finns det inga grizzlys här! Men tydligen kom hon från Kanada och hade flyttat hit ganska nyligen… 🙂
Det förklarar…inte… saken. 😀
Jag vet…
Haha, Java grizzlybjörnen!! 😀 Och busMorris! Kon kanske egentligen var en gårdshund? De är ju fläckiga och gillar att äta gräs… 🙂
En rejält broilermodifierad gårdshund i så fall, och dessutom svart! Men i Morris ögon var den säkert en liten skit som behövdes sättas på plats! 😆
Alla som mina hundar träffar är också små skitar som behöver sättas på plats 😉
😆 Vi måste låta våra hundar träffas nån gång när vi kommit hem till Sverige igen, de verkar ju ha gemensamma intressen!
Haha! Roliga hundar! 🙂
Och rolig tant?! Grizzly?
Härlig höstbild!
Ja, Björn stackarn kände sig rätt dum som skrämt livet ur henne, men samtidigt tror man ju inte att någon ska missta henne för en grizzlybjörn precis… 😆
Tack, det var riktigt mysigt att gå där (bakom poolen du vet där jag höll på att skrämma livet ur dig i somras…) när löven singlade ner. Stämningsfullt!
Tack för en trevlig story! Har ni två hundar nu?Hur trivs ni? Otto har hamnat på ett väldigt bra gymnasium, NTI; bra lärare,rektors engagemang, mkt bra kommunikation över webben,bra kompisar. Så bra att ha allt i datorn o slippa glömma bokningar, inlämningar m.m. Varje fredag är de kvar på kvällen efter skolan o har tgif (thank god it’s friday. Hälsa Björn o barnen!
Kram fr Lena H-mann
Hej, vad kul att höra från dig! Vad roligt att Otto trivs i nya skolan! Låter kanonbra allting. Jag håller med dig om att det är en välsignelse med att låta eleverna ha datorer och lägga ut all info där, det är likadant i Max skola och det är så skönt att ha allt tillgängligt. Tgif lät ju inte fel heller! 🙂
Vi trivs jättebra här, det har gått otroligt smidigt måste jag säga. Max älskar sin nya skola och verkar inte längta hem speciellt mycket alls. Skönt! Det är spännande att ha fått den här chansen att få pröva på hur det är att leva i ett annat land.
Hälsa familjen så mycket, och Max hälsar till Otto!