Ja jag vet att det inte är direkt ovanligt när det är en westie, men det känns ju väldigt trist ändå. Morris har alltid varit känslig för att bli fuktig i pälsen och har lätt fått svamp i tassarna och öronen, men det var först efter 3-årsåldern som det blev värre. Ungefär ett halvår innan vi flyttade till USA började han klia sig mer och mer och fick stora hemska utslag över hela magen. Det var en regnig sommar och höst, så vi (och veterinären) trodde ändå att det var det det berodde på.

Väl här i USA fortsatte kliandet, och eskalerade mer och mer. Vi var hos veterinären gång på gång, han fick medicinkurer (antibiotika, klådstillande, kortison) och det hjälpte så länge kuren varade men nån vecka efter avslutad kur var det likadant igen. Till slut kände både vi och veterinären att det fick vara nog, han kunde ju inte gå på mediciner ständigt utan vi måste ju hitta vad det var som orsakade klådan. Dessutom var det en väldigt, väldigt torr höst så om det berott enbart på fukt så borde han ha mått hur bra som helst hela hösten men det blev istället bara värre och värre.

Första åtgärden var att kolla om det kunde vara foderallergi. Vi satte honom på hypoallergenfoder i 10 veckor, han fick enbart äta det och inte en enda smula av något annat. Efter 12-13 veckor hade vi en tid bokad hos en dermatolog, så då hade han ju gått lite länge på fodret än han behövde egentligen. Dock hade han inte blivit speciellt mycket bättre, så vi kunde mer eller mindre utesluta att det var foderallergi. Något som kändes rätt skönt, är det foderallergi så kan det, beroende på vad det är för något förstås, vara ganska så trixigt att leva med eftersom man måste vara jättenoga med vad hunden äter för resten av livet.

Hos dermatologen skulle vi göra ett pricktest. Ett tips till er som eventuellt ska göra sånt här i USA: var noga med att säga ifrån att ni varit hos veterinär och gjort en första utredning och att den veterinären rekommenderat ett pricktest. Hon som jag bokade tiden med ville först boka in mig på en vanlig undersökning till att börja med, vilket hade kostat x antal dollar i onödan. Till och med när jag kom dit och pratade med dermatologen och gick igenom allt vi gjort och vilka mediciner vi prövat så ville hon boka en ny tid för att göra själva pricktestet. Hon gav med sig med en gång när jag sa att jag ville göra testet samma dag, men man får stå på sig med sådana grejer annars blir det lätt att dollarsedlarna börjar fladdra iväg lite för fort…

Dermatologen var i alla fall väldigt duktig (och dessutom trevlig) och det är ju det viktigaste, jag fick förtroende för henne direkt. Efter att vi diskuterat igenom Morris sjukdomshistoria fick jag lämna kvar honom där och sedan hämta honom senare på kvällen. Detta var den 21:a december, när Björns föräldrar var här, och vi hade planerat att gå ut och äta på kvällen så jag visste inte riktigt hur jag skulle göra. Kunde vi med berått mod gå ut och äta och lämna en eventuellt medtagen Morris ensam med Java på kvällen? Dock visade det sig att dermatologen skulle jobba fram till 22.00, så vi kunde gå ut och äta i lugn och ro och hämta honom när vi var klara. Service! 🙂

När jag gått fick han lugnande medel, blev rakad på sidan och sedan märkte de ut med märkpenna var de skulle spruta in allergenerna. Så här såg han ut när vi hämtade honom på kvällen:

De testade honom för över 60 olika saker, jag fick en lång lista på vad det var. Samtidigt togs även blodprov, dels för att komplettera och bekräfta pricktestet och dels för att kunna specialtillverka ett serum till honom som är anpassat till just hans allergi. Det var en hel del han reagerade på, man graderade från 0-4 där 0 är ingen reaktion alls och 4 är stark reaktion. Det han är mest allergisk mot visade sig vara dammkvalster, där fick han 4++ i ”betyg”… Här är en lista på det han reagerade på:

• fem olika sorters gräs, bl.a timotej 
• tre olika träd: björk, lönn och pil (black willow)
• tolv olika ogräs, bl.a maskros, fläder, gråbo och klöver
• tio olika sorters sporer som finns i jord
• hickoryträ
• kåda
• fjädrar
• ull
• svartmyror
• tre olika dammkvalster

Värst var alltså dammkvalstren, samt två av de sporer som finns i jord. Jag blev alldeles förskräckt när jag såg den långa listan, men veterinären sa att det inte var ovanligt alls att det var såpass här många reaktioner. De mildaste hade han förmodligen inte märkt så mycket av om det bara varit det, utan det var framförallt kvalstren och sporerna som gjorde att han fick så svåra besvär.

Faktum är att jag ändå är rätt nöjd med resultatet. Helt klart är det ju så att något är fel med honom, och om det nu är så att han är allergisk så är detta ändå något som går att fixa relativt lätt. Hade det varit foderallergi hade det som sagt varit knepigare, men nu kan han få ett serum som vi ska injicera själva och med hjälp av det ska han kunna leva i princip som vanligt.

Slutnotan vet jag inte riktigt än, men det landar nog på runt 700 dollar nånting (jag hoppas att det inte ska bli så väldigt mycket mer i alla fall…). Jag tror att det är ungefär vad det kostar i Sverige också om man inkluderar både pricktest, blodprov och serum.

Om tre veckor ska vi till dermatologen igen och äntligen få serumet. Hon har egentligen sin klinik i Oregon, och kommer till Greensboro nån gång i månaden. Därför tar det lite tid, först måste de tillverka serumet och sen får vi vänta på att hon kommer hit igen. Tydligen kan det sen ta ett halvår eller i värsta fall upp till ett år innan han är helt ok igen, men förhoppningsvis går det fortare än så. Jag lär återkomma med rapporter om hur det går!