Så var det dags igen…

Idag hade jag varit iväg till biblioteket och jobbat i några timmar. När jag kommer hem är hundarna alldeles överlyckliga och tämligen speedade, så jag tänkte att det är lika bra att jag går ut och leker med dem i trädgården lite med en gång. Fotboll är väldigt uppskattat av båda två, så vi sprang omkring och dribblade lite.

Plötsligt springer Morris in precis framför mig så att jag snubblar över honom, och precis samtidigt kommer Java i full rulle och tacklar mig bakifrån. Jag trampar snett med full kraft, känner hur foten viker sig fullständigt så att jag står på den vikta ankeln och känner i hela kroppen hur det knakar i fotleden innan jag stöp i backen. Hundarna blev om möjligt ännu mer till sig över den här nya roliga leken och hoppade upp på mig där jag låg och kved och inte visste om foten var bruten eller bara stukad. Herrejösses, vad ont det gjorde! Som tur var satt Björn hemma och jobbade, och hörde när jag ropade på honom. Han halvt lyfte och halvt släpade in mig till soffan.

Foten gjorde vansinnigt ont, svullnade och blev lite blå men inte jättemycket och en snabb googling sa att den förmodligen var rejält stukad. Men eftersom den inte blev jätteblå så borde inte ledbandet ha gått av i alla fall. Jag vägrade i vilket fall som helst att åka till akuten, det får vara nog med sjukhusbesök nu, så Björn åkte till närmsta CVS och bunkrade upp med bandage.

Så nu sitter jag med foten hårt lindad och funderar på hur det ska bli den närmsta veckan. Jag måste ju ta mig ut med hundarna på nåt sätt, Björn kan knappast stanna hemma för VAF (Vård Av Fru 🙂 ) så på något sätt måste jag lyckas få på nånting skoliknande på foten imorgon och sen ta mig ut i skogen. Väl där kanske jag kan sätta mig på nån stubbe i värsta fall och låta hundarna nosa runt ett tag. Värre blir det på lördag, då åker Björn till Sverige och jag måste sköta hela ruljangsen här hemma, med visst bistånd av barnen förstås men ändå. Bra tajming, verkligen 🙄

Just nu känns det ändå någorlunda ok, bara jag inte rör foten i sidled eller vickar på tårna för då ser jag stjärnor. Dock är den svullen och otroligt stel. Och naturligtvis är det högerfoten. Suck. Kan man köra automatväxlad bil med vänster fot månne?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s