Just nu sitter Björn och jag i soffan och stirrar tomt framför oss. Vi har med nöd och näppe överlevt det värsta spinningpass vi hittills varit med om, 50 minuter stenhård träning! För er som aldrig kört spinning kan jag tala om att ett pass brukar bestå av varierande grad av styrka och konditionsträning, med lugnare avsnitt emellan då man kan pusta ut, cykla långsamt med låg växel och dricka lite vatten innan man tar i igen. Så icke idag. De ”lugna” passen kallades working recovery av den hurtfriska sadist… jag menar ledaren, som  två gånger på 50 minuter tyckte att vi gott kunde köra på med mellanhög växel i 15 sekunder medan vi tog en snabb klunk vatten innan vi fortsatte.

Efter 35 minuter började folk troppa av en efter en. Normalt sett brukar det alltid vara i alla fall ett par stycken som går lite tidigare, och man kan se på dem att de kanske har en tid att passa eller så för de hoppar snabbt av cykeln, hämtar våtservetter och torkar av den och skyndar sig sen iväg. De som gick tidigare idag mer eller mindre ramlade av cykeln och stapplade bort ett steg i taget och hämtade våtservetterna. Inte tal om att skynda sig iväg till nånting där inte, här gällde överlevnad först och främst!

För er som bor i Greensboro kan jag varna för att köra 6.15-passet på Rush i Brassfield om Sheryl leder det, om ni inte har väldigt bra kondis… Däremot kan jag varmt rekommendera Melissa, 6.15 på torsdagar. Suveränt bra pass, inte mesigt på något sätt men mycket variation och väldigt pedagogisk ledare! Nu ska jag sakta och försiktigt släpa mig mot sängen och försöka att inte tänka på träningsvärken jag kommer att ha imorgon. Aj!