Förra veckan var det dags för vår första gemensamma resa hem till Sverige! Vi valde att åka nu eftersom barnen jättegärna ville hälsa på i sina gamla skolor, så då var det praktiskt att åka på onsdag innan påsk så att de hann med ett skolbesök innan påsklovet startade och de därmed inte behövde ta ledigt så många dagar från skolan. Med tanke på mängden läxor de har i vanliga fall ville de absolut inte vara lediga mer än nödvändigt så att inte hela resan skulle gå åt till att försöka hinna med skolarbetet!

På onsdag morgon åkte vi således iväg för att lämna hundarna på boarding (hundpensionat). Katterna skulle en snäll granne ta hand om men hundarna kräver ju mer och är därmed svårare att leja bort. Tyvärr var det hundpang (Bed&Biscuits i Summerfield, rekommenderas varmt!) vi anlitat i somras fullbokat så vi fick ta ett annat och lite dyrare men det skulle förhoppningsvis bli bra ändå. På väg därifrån och mot flygplatsen stannar vi vid ett rödljus, och jag sitter och pillar på mitt nagellack som börjat flagna och har därför ingen uppsikt bakåt i backspegeln. Rätt vad det är säger det PANG och vi kastas bakåt mot ryggstöden. Det visar sig att en bil kommit körande rakt in i oss bakifrån där vi stod helt stilla! Jag som suttit lite framåtlutad fick en rejäl smäll och ordentligt ont i nacken av smällen.

Det visade sig att den som körde på oss enligt egen utsago ”satt och stirrade ner i knät” och därför inte såg att vi stod stilla. Låter väl inte jättetroligt att man sitter och stirrar ner i knät när man kör bil tycker jag, förmodligen satt hon och sms’ade eller facebookade skulle jag tro… Ännu en påminnelse om hur farligt det är, hade hon haft högre fart kunde det gått riktigt illa!

Vi hade ju bråttom till flyget och hade inte tid för någon större utredning utan vi utbytte kontaktuppgifter så får vi ta tag i det när vi kommit hem. Kofångaren och registreringsskylten blev hoptryckta och fick fula märken så det får väl bytas antar jag. Suck!

Min nacke däremot mådde inte alls bra. Jag fick en blixtrande huvudvärk med en gång och kunde inte röra huvudet utan att nacken gjorde ont. Ett tag var jag osäker på om jag skulle våga åka iväg, men vi enades om att jag skulle åka med den första etappen till New York i alla fall, blev det för illa fick jag väl åka tillbaka därifrån i så fall. Några timmar (vi hade en väntetid på 5,5 timmar i NY) och en överdos painkillers senare kändes det bättre och jag bestämde mig för att åka med, inte sjutton vill man åka hem igen och missa hela resan! (Även om jag, om jag ska vara riktigt ärlig, ett tag drömde om en hel vecka ensam hemma då jag skulle kunna passa på och jobba hur mycket som helst utan en familj som ”störde”… 🙂 ).

Till slut satt vi på planet över Atlanten i alla fall, och kunde se fram mot en intensiv vecka hemma i Svedala. Eftersom vi var där så kort tid var praktiskt taget varenda minut inbokad med besök hos släkt och vänner men det såg vi fram emot väldigt mycket!

Vi rivstartade direkt på morgonen. Vi landade 8.30 och efter lite trassel med att få ut hyrbilen (bokningen hade hastigt och lustigt försvunnit) åkte vi iväg och lämnade av Tess vid hennes skola. Bästa kompisen stod och väntade och det värmde verkligen i hjärtat att se hur glada de var att få träffas igen! Hon och hennes familj var och hälsade på oss i Summerfield förra sommaren och denna sommaren kommer hon och hennes mamma till oss en vecka igen, yey!

Därifrån direkt in till Max skola, dit även jag och Björn följde med. Vi känner lärarna där så bra så vi ville gärna passa på och hälsa på dem vi också, och det slutade med att vi blev kvar allihop i drygt tre timmar! De ställde in undervisningen resten av dagen eftersom de tyckte att klassen lärde sig mycket mer av att fråga ut Max och oss om USA och allt som skiljer sig åt mot Sverige så det blev mycket frågor och roliga diskussioner. Jätteroligt!

Sen vidare till hotellet och checka in. Egentligen skulle vi sova den första natten hemma hos vänner till oss (ovannämnda kompis till Tess och hennes familj) men strul med hotellbokningar gjorde att vi fick en gratisnatt på hotell så då bodde vi där istället. Fördelen var att vi kunde ta en power nap på nån timme på eftermiddagen vilket verkligen behövdes. På kvällen åkte vi sedan hem till familjen och åt en jättegod middag och Tess sov sedan över där. Så mysigt det var att träffa våra vänner igen! Man kunde ju tycka att vi skulle vara för trötta för att orka med något umgänge alls, eftersom vi vid det laget varit igång i över 30 timmar förutom den korta vilan på hotellet. Men det var bara så mysigt att träffas igen och äta god mat, dricka vin (nåja, vatten för mig. Björn var smart nog att ta det billigare alternativet när han bokade hyrbilen vilket gjorde att endast en av oss fick köra bilen, gissa vem han valde!) och prata med trevliga människor som man verkligen kopplar av ihop med. Vi kände båda två att det varit som en riktig vitamininjektion när vi slutligen åkte tillbaka till hotellet igen! Mys! 🙂

Dagen efter styrde vi kosan mot min familj i Lysekil, mer om det i nästa inlägg!