Idag vajar flaggorna på halv stång i USA. Här utanför Tess skola:

När man ser bilderna på den lille 8-årige kille som stolt står och väntar på sin pappa som snart ska gå i mål men som istället blev ett av dödsoffren vill hjärtat brista. Vad är det för galningar som dödar oskyldiga utan urskillning?

Det enda jag är tacksam för just nu är att vi inte var där. Björn tänkte först anmäla sig till Boston Marathon när New York Marathon, som han var anmäld till, blev inställd pga stormen Sandy. Efter lite funderande bestämde han sig för att inte göra det, annars kunde det lika gärna varit så att vi stått där just när bomben sprängdes. Så lite som avgör om man är vid fel plats vid fel tillfälle…