Förra veckan var det dags för skoldans för Tess. Hon går ju ut middle school nu, och som jag skrev i förra inlägget så har man då en ”semi-formal” avslutningsdans. Den är alltså inte riktigt så stor och pampig som ”prom”, skolbalen som avslutar high school, men ändå  lite större och festligare  än de vanliga skoldanserna.

Även på skoldansen råder dress code, så klänningen för tjejerna fick inte vara kortare än 4 inches (10 cm) ovanför knät, och axelbanden skulle vara lika breda som tre fingrars bredd. Det var inte lätt att hitta en klänning som både uppfyllde villkoren och som Tess dessutom gillade, men till slut lyckades vi hitta både klänning och skor. Så här fin blev hon:

Den uppmärksamme läsaren ser att axelbanden är alldeles för smala, vilket oroade mig en del men enligt Tess hade en lärare sagt att det var ok med smalare axelband bara det fanns axelband överhuvudtaget. Med tanke på att det hänt förut att lärarna inte har riktig koll på vad som gäller var jag rädd att hon inte skulle bli insläppt på dansen utan få åka hem igen, så vi hade en backup-plan innehållandes en kofta som i nödfall kunde tas på utanpå klänningen.

Innan dansen samlades Tess och tre av hennes kompisar hemma hos en av dem och åkte sen dit gemensamt. Tyvärr vågar jag inte lägga ut bilden på dem allihop här eftersom jag inte vet om de tycker det är ok, men de var väldigt fina allihop! Det lustiga var att de allihop (utan att veta om det) köpt klänningar i samma färg; korall, vit och korall eller helvit, så de matchade varann perfekt! 🙂

Några hade tagit väldigt seriöst på saken och beställt en limousin som lämnade och hämtade. Lite mycket för en middle school-dans kanske! 🙂

Jag frågade faktiskt Tess om hon ville att jag skulle kolla med ”vår” taxichaufför (Freework som hjälpt oss så mycket i samband med vår pre-visit och när vi flyttade hit), han har en limousin och om tjejerna gärna ville så kunde jag ju kolla vad det kostade åtminstone. Men Tess tycket, klokt nog, att det var lite löjligt att komma med limousin på en sån här dans så vi avstod.

När de kom fram till dansen möttes de av röda mattan fram till dörren. Alla blev filmade när de gick in, och den filmen kan man köpa sen. Vid dörren stod några av lärarna och öppnade dörren för varje elev. Där innanför satt skolpersonal som skulle granska dress coden, men det visade sig att de tog väldigt lätt på det. Det förekom både axelbandslöst och betydligt kortare klänningar än den tillåtna längden så Tess smala axelband var inga problem alls. Skönt!

Annars var det nog ungefär som en skoldans i Sverige. Det fanns lite förfriskningar (frukt och sesamkyckling, bål och vatten) som ingick i entréavgiften på 15 dollar. Det var inga limbotävlingar eller liknande som det varit på våra barns discon i Sverige, utan enbart dans. Inte heller utsågs någon prom queen/king, som tur är! Däremot hade de en fotograf där som tog kort på alla, man fick ställa upp sig framför en skärm med motiv från New York och le sitt bästa leende. Vi har inte fått kortet på Tess och hennes kompisar än men det ska bli kul att se!

En sak skiljde sig dock från svenskt skoldisco – musiken var censurerad! Alla opassande ord var ersatta, inte av ett pipljud så som det är på tv som tur är men av andra ord. T.ex är texten på en låt ”this is fucking awesome” vilket hade ändrats till ”this is, this is awesome”. 🙂

Själva lokalen var dekorerad med svart papper med stjärnor på framför fönstren eftersom det var ljust ute när dansen började, och det var även ballonger överallt förstås. Längs väggarna stod lärarna uppställda och övervakade att allt gick ordentligt till. Jag kan tänka mig att det såg ut precis som på high school-filmer man sett, jag önskar att jag kunnat vara med därinne och se alltihop!

Det verkade ha varit en väldigt lyckad kväll i alla fall. Tess var helt slut när jag kom och hämtade och slängde av sig skorna det första hon gjorde så dansat hade hon gjort en hel del! 🙂