Idag var Max och hans kompisar i robotklubben och demade sin senaste robot, R2D2, på Volvo. Volvo är ett av de företag som sponsrar klubben, och som tack för sponsringen och för att visa upp lite av vad pengarna går till så demade de alltså och berättade lite om klubben och vad de tyckte om den. Kul och uppskattat från båda håll, verkade det som!

Efter demon körde Björn tillbaka Max och roboten till klubblokalen, och så skulle jag hämta upp honom där. Björn hade ett möte tätt efter så planen var att lämna Max vid lokalen och så skulle jag plocka upp honom så fort jag kunde, men detta är ju USA och här dumpas inga barn vind för våg även om de är 16 år gamla. En av de andra papporna erbjöd sig genast att stanna kvar hos Max tills jag kom. Naturligtvis höll de på att asfaltera en stor del av vägen en liten bit från oss, så jag blev fast där ett bra tag och kom 20-25 minuter sent vilket kändes jättepinsamt med tanke på att pappan stannade kvar där enbart för vår skull.

Men när jag väl, med andan i halsen, kom fram och körde in på parkeringen mer eller mindre på två hjul och ryckte upp dörren till lokalen möttes jag av Max ståendes vid en white board med en penna i högsta hugg och pekande på ordet ”Björn”.  Framför honom pappan plus en tjej och en kille från klubben, samtliga djupt koncentrerade och mässande ”öö…ööööö…öö”.

Nej, de hade inte hunnit bilda någon suspekt sekt under tiden som de väntat på mig utan det var Max som körde en svenskalektion med dem! 🙂 Pappan sträckte fram handen och sa, på knagglig men helt ok svenska, ”det var trevligt att träffa dig!”. Tjejen kompletterade med ett ”Jag heter Anna. Jag bor i USA”. Klart imponerande! 🙂

Alla tyckte det var hur kul som helst och verkade mer än nöjda över att jag kommit sent så att de hunnit lära sig lite. De har redan bestämt sig för att nästa robot ska få heta ”Yxa” eftersom de tyckte det lät så roligt 🙂 Max har nog en framtid här som svenskalärare, om han nu inte blir spelutvecklare som han tänkt sig! 🙂