Road trip etapp 7: Grand Canyon, Arizona – Las Vegas, Nevada

Det är mycket nu med att försöka vara produktiv på jobbet efter semestern i kombination med massor av saker som måste fixas i och med barnens skolstart! Tyvärr gör det att bloggandet kommer på undantag, ska försöka komma ikapp nu i helgen och först och främst avsluta den här reseberättelsen. Så nu fortsätter vi – dags för nästa etapp: dag 2 i Grand Canyon och sen vidare färd mot Las Vegas!

Så här såg dagens etapp ut:

Vi åkte alltså till South Rim.

IMG_5766

IMG_5768

IMG_5780

 

IMG_5783

IMG_5799

 

Vid ett ställe kan man klättra ner i canyonen, vilket vi förstås ville göra. Inte ända ner, men nästan halvvägs i alla fall. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men det här är ändå USA där man ständigt riskerar att bli stämd för både det ena och det andra så jag hade nog målat upp en inre bild av något slags räcke eller åtminstone en hyfsat bred stig. Det var det inte, varken det ena eller det andra. En ynkans smal stig och så avgrunden rakt ner vid sidan. Dessutom hade jag tagit beslutet att inte packa ner mina vandringskängor – ”vi ska ju ändå bara åka bil nästan hela tiden” – för att få ner vikten på packningen så jag och barnen hade bara tygskor med oss och Björn hade vanliga lågskor.

Det var inte trevligt att gå på den där jättesmala stigen i superhala tygskor kan jag säga. Efter ett tag fick jag fullkomlig panik. Jag har höjdskräck och nu slog den till med full kraft, det var sådär så jag blev helt handlingsförlamad och inte kunde röra mig. Samtidigt ville jag ju inte föra över min höjdskräck på barnen så jag försökte behärska mig så gott det gick och vände om själv och gick tillbaka upp igen medan de andra fortsatte neråt. Det retar mig fortfarande att jag inte kunde fortsätta men det var verkligen helt omöjligt.

Efter ett tag kom de andra tillbaka upp, de hade inte fortsatt så långt efter att jag vände visade det sig. På ett ställe där stigen om möjligt blev ännu smalare hade de stannat till och hört ett konstigt brummande ljud. Det visade sig vara ett jordgetingbo som var precis på stigen! Det var inte riktigt läge att vare sig hoppa över det eller försöka få plats med foten bredvid och riskera att reta upp getingarna så de vände och gick upp igen.

IMG_5805

 

Utsikten var rätt fantastisk ändå, även om vi inte kom så långt ner:

IMG_5810

IMG_5812

IMG_5822

 

Det fanns även andra än vi turister här,  som inte brydde sig om vare sig utsikt eller höjdskräck:

IMG_5856

IMG_5857

Ser ni fågeln? 🙂

IMG_5875

 

Efter att ha lämnat canyonen åkte vi till National Geographics center, där de har en utställning om Grand Canyon och även en biovisning om Grand Canyons historia. Mycket sevärd, se den om ni kommer dit! Där fanns även såna där tredimensionella målningar som man sett bilder av på bland annat facebook, där man knappt ser att det är en målning på gatan utan det ser ut som om det är t.ex ett vattenfall mitt på en trottoar. Här var det ju Grand Canyon som var avbildat förstås, och det var markerat med ett kryss i marken var man skulle stå och ta kort för att det skulle se verkligt ut. Jag vet inte om vi fick till det helt och hållet men på ett ungefär blir det såhär i alla fall:

IMG_5885 - version 2

Sen var det dags att ta farväl av Grand Canyon och åka vidare.

IMG_5888

 

En liten bit åkte vi även på den berömda Route 66, och stannade för att äta lunch på ett klassiskt amerikanskt diner.

IMG_3108

Ungefär halvvägs mot Las Vegas passerade vi Hooverdammen. Otroligt mäktigt, så imponerande att man kunnat bygga denna enorma damm mitt ute i ingenstans och för så länge sen!

IMG_5928

IMG_5930

IMG_5916

IMG_5933

 

Så, till slut, var vi framme vid vårt sista resmål – Las Vegas! Mer om det i nästa inlägg, som jag hoppas kommer snart… 😳

IMG_5942

4 reaktioner på ”Road trip etapp 7: Grand Canyon, Arizona – Las Vegas, Nevada

  1. Grand Canyon är ju så stor att det känns svårt att tänka sig, det känns som om hela Sverige från öst till väst skulle få plats där och kanske norr-söder också. Åtminstone känns det så. Fantastiskt och magnifikt!

    1. Ja det är enormt! Men det som slog mig allra mest och som jag inte alls var beredd på var tystnaden och lugnet, trots alla turister. Det går inte att beskriva, men det var en otroligt stark känsla av frid tyckte jag. Jag förstår att det var så många indianstammar som bodde där förr i tiden, det är verkligen en helt magisk plats.

      1. Man blir nog också så liten att alla försök att vara stor, hur amerikanskt skränig man än är i normala fall (inte ni då :mrgreen: ) så känner man sig nog inte så dryg där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s