Road trip etapp 6: Farmington, New Mexico – Desert view, Grand Canyon, Arizona

Efter New Mexico kom dagen då vi skulle komma att nå vårt egentliga mål med den här resan – Grand Canyon! Med ett stopp på vägen dock, Four Corners Monument där fyra delstater möts. Reserutten för denna dag:

Lite av landskapet, och husen, längs vägen:

IMG_5628

IMG_5630

IMG_5635

IMG_5645

Jag undrar så hur det är att bo så här. Vad arbetar man med, vad gör man på sin fritid, hur lever man sitt liv? Jag tänker tillbaka på presidentkampanjen som var förra hösten, vilka frågor var det som var viktigast för dem som bor här och hur mycket kände man sig egentligen delaktig i det som faktiskt diskuterades? Det är så lätt att glömma hur annorlunda världen måste te sig för nån som inte bor och lever på ett sätt som man själv ser som ett slags norm och istället se saker och ting enbart från sitt eget perspektiv. Det är en av sakerna jag älskar med att resa – att få se och uppleva saker och ting från andra perspektiv bland!

För mig kan det till exempel kännas så självklart att man åtminstone bor i nån typ av stad, stor eller liten, men ändå med grannar runt omkring, affärer inom några minuters bilavstånd, restauranger, teatrar, bio, you name it. Gemenskap. I dessa trakter som vi åkte igenom kan det vara mil till närmaste granne, och kanske uppemot en timmas resväg till närmasta mataffär. Så roligt det hade varit att stanna till vid ett av husen, knacka på, bli bjuden på en kopp kaffe och lära känna dem lite grann och få veta hur de lever sitt liv och hur de ser på världen. Men det gjorde vi ju inte förstås för så gör man ju bara inte, men väldigt roligt hade det varit..

Vi märkte dock att vår hyrbil drog till sig blickarna från folk ibland. Med sina New York-skyltar så kändes den onekligen lite malplacerad och långt hemifrån! 🙂

IMG_5653

När vi tankade vid en bensinstation i Thermopolis, Wyoming, så kom faktiskt en tjej som jobbade där utspringandes vilt viftande med armarna och skrikandes ”Are you from New York?!”. Det visade sig att hon var från Ithaca (som ligger i delstaten New York) och hade flyttat till Themopolis några år tidigare. Detta var första gången hon sett en bil med New York-skyltar sen dess och hon var jätteglad över att träffa på folk ”hemifrån”. Stackarn, inte nog med att vi fick förklara att det var en hyrbil och att vi bor i North Carolina, dessutom var vi tvungna att berätta att vi inte ens var från USA överhuvudtaget utan tämligen nyinflyttade svenskar… 🙂

Efter några mil var vi framme vid det som kallas Four Corners Monument. Det är den punkt där fyra delstater möts: New Mexico, Arizona, Utah och Colorado. Så nu hade vi alltså chansen att besöka fyra delstater exakt samtidigt! 🙂

IMG_5660

IMG_5662

Hit åker man för att det är en kul grej, det finns absolut ingenting alls för övrigt att göra här. Byggnaderna ni ser bakom oss är som marknadsstånd där det sitter indianer och säljer souvenirer: smycken, tavlor, mattor, träsniderier, muggar (ja, givetvis köpte jag en mugg!), allt man kan tänka sig i den vägen. Förutom det: ingenting. Byggnaderna bildar en cirkel, i mitten är punkten där delstaterna möts så när man kommer in får man ställa sig i en lång kö och vänta på sin tur att få stå på delstatsplattorna och låta sig fotograferas. That’s it. Men som sagt, kul att ha varit där! Runtom, ödemark:

IMG_5671

Ok vi fuskar lite här, det lutar lite neråt där Björn står… Men faktum är att Max faktiskt växt om Björn nu, så Björn börjar bli lite nervös för att han snart kommer att vara den kortaste i familjen! 🙂

Efter att alla foton var tagna och muggen inköpt satte vi oss i bilen och åkte vidare.

IMG_5689

IMG_5697

När vi såg det här berget på avstånd trodde vi först att man huggit ut statyer ur berget:

IMG_5699

Men det var naturliga formationer såg vi när vi kom närmare:

IMG_5703

Här vet jag däremot inte vad som hänt:

IMG_5704

 

Kändes som nånting som skulle kunna vara skapat av aliens, men vad vet jag. 🙂

IMG_5705

Nu måste jag skryta lite, men jag är otroligt nöjd med den här bilden. Ser ni djupet i den?! 🙂

IMG_5707

Nu börjar det närma sig! Vi svängde åt vänster, mot South Rim.

IMG_5720

Framme! Efter många, många mil var vii till slut inne i Grand Canyons nationalpark, fantastiskt! Första anhalt blev Indian Watchtower at Desert View:

IMG_5729

Vi gick upp till första avsatsen, den man ser till höger om tornet, och där var det: Grand Canyon:

IMG_5731

IMG_5737

IMG_5739

Jag får en klump i halsen bara jag tänker på det, faktiskt. Jag tror ingenting, om vi pratar naturupplevelser och utesluter barnafödande osv., har påverkat mig så mycket som anblicken av Grand Canyon. Hur mycket man än sett bilder därifrån så går det inte att föreställa sig hur det är att faktiskt se det i verkligheten, att befinna sig där och känna Canyon. Första tanken som slår en är hur otroligt tyst det är, hur stilla det är. Ändå var det egentligen varken tyst eller stilla eftersom vi befann oss där alla andra turister befann sig, så det var fullt av folk omkring oss och liv och rörelse. Men det var som att det inte märktes, alla ljud och alla rörelser sögs upp av dessa fantastiska berg.

Det var som att alla som var där greps av samma känsla, för ingen ropade eller skrek, knappt ens pratade i vanlig samtalston. De flesta dämpade rösten om man behövde säga något, oftast stod  man bara stilla och tittade. Det gick knappt att se sig mätt på landskapet, så otroligt fantastiskt vackert och så fullständigt olikt allt man nånsin sett förut! Det liksom bara var där, så självklart och så värdigt. Det var som om bergen, dalen, canyonen ville säga att who cares vad ni små människor hittar på och vilka konflikter ni skapar, här är evigheten och oavsett vad ni hittar på för galenskaper så kommer detta att bestå. För första gången tror jag att jag kan ana vad austronauterna känner när de tittar ner på Jorden från rymden. En underbar känsla av obetydlighet, och vördnad inför naturen.

IMG_5756

IMG_5749

Till slut var vi tvungna att slita oss därifrån, ett oväder närmade sig och vi kunde se regnet krypa närmare och närmare:

IMG_5754

Vi åkte till hotellet och checkade in, och åt sedan middag på en ”cowboyrestaurang”. Jag åt en cowgirl steak och Björn en cowboy steak, förstås. Max och Tess beställde in kycklingvingar, men de visade sig vara slut. Då beställde Max (eventuellt efter vissa påtryckningar från mor sin…) in en lite mer exotisk rätt – skallerorm! Och med risk för att vara tråkig måste jag erkänna att ja, det smakade som kyckling ungefär. Allting exotiskt, från krokodil till… tja skallerorm, ska ju smaka som kyckling. Och ja – jag har även ätit krokodil och jo, det var åt kycklinghållet det med 😉

Efter detta åkte vi till hotellet och slocknade rätt snabbt efter en händelserik dag!

11 reaktioner på ”Road trip etapp 6: Farmington, New Mexico – Desert view, Grand Canyon, Arizona

  1. Roligt med den sträckan – den är ju i mångt och mycket samma som vi körde!

    Jag funderar också på ibland hur det kan vara och kännas att bo ute på höglandet, så långt borta från allting. Jag tror att många som bor därute känner att deras regering och landets styrelse i DC är väldigt avlägset och att det inte har mycket relevans i deras liv. Politikerna dyker bara upp där då det är valår och mest i delstater som ligger i vågskålen.

    Det är ju dessutom så stor del av deras ”system” (dvs. lokala resurser, polis, brandkår, vägar, etc.) som inte ens ligger på en federal utan på en statlig nivå. Och om det gäller röda stater som Wyoming, Utah och Arizona så blir det väldigt lite resurser som kommer till de enskilda invånarna från staten eller nationen. En annan grej är det där med vapenlagarna – jag är visserligen för hårdare vapenlagar men jag kan förstå på dessa platser där det kanske tar polisen en timme att komma på plats att man känner att man bara har sig själv att lita till om man är hotad på något sätt. Och då vill man kunna beväpna sig.

    Grand Canyon är stort men jag kände nog inte samma känsla av andakt – när vi var där var det verkligen multum turister från hela världen (och alla ville klappa Sandy 😀 ).

    1. Ja jag tror också att Washington D.C känns otroligt avlägset och något som lika gärna kunde ha varit ett annat land. Har inte tänkt på vapen och vapenlagarna på det sättet, men jag förstår vad du menar!

      Grand Canyon grep mig något alldeles oerhört, men jag kan tänka mig att om jag haft med mig dogsen så hade det nog inte varit riktigt samma känsla nej! :mrgreen: Och hade jag sett Sandy och Ulf där hade jag i första hand ställt mig i kö för att få klappa förstås! 🙂

  2. Jättekul att läsa och få se bilderna, som vanligt. Min egen reaktion när jag såg bilderna på husen mitt i ingenstans var ”Där vill jag bo!” (Fast gräset kunde ju ha varit grönare! 🙂 ) Jag skulle ALDRIG kunna tänka mig att bo i ens en pytteliten stad, och det stör mig en hel del att vi faktiskt har EN granne vars hus är c:a 100 meter ifrån vårt. Vi hoppas kunna flytta igen, och slippa grannar, när vi blir pensionärer och inte behöver tänka på att bo inom rimligt avstånd från Johns jobb. (C:a en timmes bilväg nu.) Det finns inga bussar här, man kan inte ens få dagstidningar levererade. Närmsta by är c:a 3 km härifrån och det är verkligen en BY, där det enbart finns bostadhus (villor) och en pytteliten post som också säljer bröd och mjölk. Närmsta stad, mycket liten, ligger ungefär 6 km härifrån. Den är liten nog att t.ex. inte ha en biograf men annars finns allt man behöver.

    1. Då skulle du verkligen älska att bo i Wyoming eller Arizona! Eller inte förresten, det är nog alldeles för varmt för din smak! 😉 Jag älskade verkligen Wyoming och ödsligheten som var där, men hade antagligen inte stått ut med att bo så så värst länge. Här i Summerfield har vi 10-15 minuters bilväg till närmsta mataffär och det tycker jag är alldeles för långt egentligen, jag skulle vilja kunna ta cykeln dit! Och jag hade väldigt gärna velat bo på Manhattan i New York ett par år någon gång… Tur att man är olika, och att det finns alternativ som kan passa alla! 🙂

      Har du sett den norska tv-serien Där ingen kunde tro att någon kunde bo förresten? Jag tror den finns på svtplay. Den kan jag verkligen rekommendera, handlar om folk i Norge som bor på väldigt ödsliga och svårtillgängliga ställen.

  3. Jag hade exakt samma tanke när jag såg bilderna, innan jag läste din text: Undrar hur det är att bo där? … och en massa frågor och känslor spelades upp i mitt inre. Jag skulle inte stå ut med att bo så ödsligt.

    Och Grand Canyon. Jag. Måste. Dit.

    1. Jag tror att jag skulle älska att bo så en kort tid, kanske ett par månader eller så, sen skulle jag förmodligen klättra på väggarna… 🙂

      Och ja, Grand Canyon. Du. Måste. Dit. Jag tror att du skulle älska det lika mycket som jag!

  4. Oj oj vilka fina bilder, naturen är helt osannolik – det där hålet i berget ser ut som ett gigantiskt slukhål. 😯 Jag vill också resa! 😥 *längtar*

  5. Hittat till din blogg via Helene och sedan viaJenny här ovan! och det är jag glad för! Otroligt rolig läsning om ert liv. Hoppas ni gör många resor runt om i det STORA landet!

    1. Men vad roligt, välkommen hit! Jag har hört talas om dig (och Frippen!) via Helene, jättekul att du hittat hit! 🙂 Vi ska göra vårt bästa, vi vet inte än hur länge vi blir kvar här men vi har massor av saker kvar på vår reselista så jag hoppas kunna rapportera om några ställen till! 🙂 Alaska är en stor dröm, och Sydamerika…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s