Efter New Mexico kom dagen då vi skulle komma att nå vårt egentliga mål med den här resan – Grand Canyon! Med ett stopp på vägen dock, Four Corners Monument där fyra delstater möts. Reserutten för denna dag:

Lite av landskapet, och husen, längs vägen:

Jag undrar så hur det är att bo så här. Vad arbetar man med, vad gör man på sin fritid, hur lever man sitt liv? Jag tänker tillbaka på presidentkampanjen som var förra hösten, vilka frågor var det som var viktigast för dem som bor här och hur mycket kände man sig egentligen delaktig i det som faktiskt diskuterades? Det är så lätt att glömma hur annorlunda världen måste te sig för nån som inte bor och lever på ett sätt som man själv ser som ett slags norm och istället se saker och ting enbart från sitt eget perspektiv. Det är en av sakerna jag älskar med att resa – att få se och uppleva saker och ting från andra perspektiv bland!

För mig kan det till exempel kännas så självklart att man åtminstone bor i nån typ av stad, stor eller liten, men ändå med grannar runt omkring, affärer inom några minuters bilavstånd, restauranger, teatrar, bio, you name it. Gemenskap. I dessa trakter som vi åkte igenom kan det vara mil till närmaste granne, och kanske uppemot en timmas resväg till närmasta mataffär. Så roligt det hade varit att stanna till vid ett av husen, knacka på, bli bjuden på en kopp kaffe och lära känna dem lite grann och få veta hur de lever sitt liv och hur de ser på världen. Men det gjorde vi ju inte förstås för så gör man ju bara inte, men väldigt roligt hade det varit..

Vi märkte dock att vår hyrbil drog till sig blickarna från folk ibland. Med sina New York-skyltar så kändes den onekligen lite malplacerad och långt hemifrån! 🙂

När vi tankade vid en bensinstation i Thermopolis, Wyoming, så kom faktiskt en tjej som jobbade där utspringandes vilt viftande med armarna och skrikandes ”Are you from New York?!”. Det visade sig att hon var från Ithaca (som ligger i delstaten New York) och hade flyttat till Themopolis några år tidigare. Detta var första gången hon sett en bil med New York-skyltar sen dess och hon var jätteglad över att träffa på folk ”hemifrån”. Stackarn, inte nog med att vi fick förklara att det var en hyrbil och att vi bor i North Carolina, dessutom var vi tvungna att berätta att vi inte ens var från USA överhuvudtaget utan tämligen nyinflyttade svenskar… 🙂

Efter några mil var vi framme vid det som kallas Four Corners Monument. Det är den punkt där fyra delstater möts: New Mexico, Arizona, Utah och Colorado. Så nu hade vi alltså chansen att besöka fyra delstater exakt samtidigt! 🙂

Hit åker man för att det är en kul grej, det finns absolut ingenting alls för övrigt att göra här. Byggnaderna ni ser bakom oss är som marknadsstånd där det sitter indianer och säljer souvenirer: smycken, tavlor, mattor, träsniderier, muggar (ja, givetvis köpte jag en mugg!), allt man kan tänka sig i den vägen. Förutom det: ingenting. Byggnaderna bildar en cirkel, i mitten är punkten där delstaterna möts så när man kommer in får man ställa sig i en lång kö och vänta på sin tur att få stå på delstatsplattorna och låta sig fotograferas. That’s it. Men som sagt, kul att ha varit där! Runtom, ödemark:

Ok vi fuskar lite här, det lutar lite neråt där Björn står… Men faktum är att Max faktiskt växt om Björn nu, så Björn börjar bli lite nervös för att han snart kommer att vara den kortaste i familjen! 🙂

Efter att alla foton var tagna och muggen inköpt satte vi oss i bilen och åkte vidare.

När vi såg det här berget på avstånd trodde vi först att man huggit ut statyer ur berget:

Men det var naturliga formationer såg vi när vi kom närmare:

Här vet jag däremot inte vad som hänt:

 

Kändes som nånting som skulle kunna vara skapat av aliens, men vad vet jag. 🙂

Nu måste jag skryta lite, men jag är otroligt nöjd med den här bilden. Ser ni djupet i den?! 🙂

Nu börjar det närma sig! Vi svängde åt vänster, mot South Rim.

Framme! Efter många, många mil var vii till slut inne i Grand Canyons nationalpark, fantastiskt! Första anhalt blev Indian Watchtower at Desert View:

Vi gick upp till första avsatsen, den man ser till höger om tornet, och där var det: Grand Canyon:

Jag får en klump i halsen bara jag tänker på det, faktiskt. Jag tror ingenting, om vi pratar naturupplevelser och utesluter barnafödande osv., har påverkat mig så mycket som anblicken av Grand Canyon. Hur mycket man än sett bilder därifrån så går det inte att föreställa sig hur det är att faktiskt se det i verkligheten, att befinna sig där och känna Canyon. Första tanken som slår en är hur otroligt tyst det är, hur stilla det är. Ändå var det egentligen varken tyst eller stilla eftersom vi befann oss där alla andra turister befann sig, så det var fullt av folk omkring oss och liv och rörelse. Men det var som att det inte märktes, alla ljud och alla rörelser sögs upp av dessa fantastiska berg.

Det var som att alla som var där greps av samma känsla, för ingen ropade eller skrek, knappt ens pratade i vanlig samtalston. De flesta dämpade rösten om man behövde säga något, oftast stod  man bara stilla och tittade. Det gick knappt att se sig mätt på landskapet, så otroligt fantastiskt vackert och så fullständigt olikt allt man nånsin sett förut! Det liksom bara var där, så självklart och så värdigt. Det var som om bergen, dalen, canyonen ville säga att who cares vad ni små människor hittar på och vilka konflikter ni skapar, här är evigheten och oavsett vad ni hittar på för galenskaper så kommer detta att bestå. För första gången tror jag att jag kan ana vad austronauterna känner när de tittar ner på Jorden från rymden. En underbar känsla av obetydlighet, och vördnad inför naturen.

Till slut var vi tvungna att slita oss därifrån, ett oväder närmade sig och vi kunde se regnet krypa närmare och närmare:

Vi åkte till hotellet och checkade in, och åt sedan middag på en ”cowboyrestaurang”. Jag åt en cowgirl steak och Björn en cowboy steak, förstås. Max och Tess beställde in kycklingvingar, men de visade sig vara slut. Då beställde Max (eventuellt efter vissa påtryckningar från mor sin…) in en lite mer exotisk rätt – skallerorm! Och med risk för att vara tråkig måste jag erkänna att ja, det smakade som kyckling ungefär. Allting exotiskt, från krokodil till… tja skallerorm, ska ju smaka som kyckling. Och ja – jag har även ätit krokodil och jo, det var åt kycklinghållet det med 😉

Efter detta åkte vi till hotellet och slocknade rätt snabbt efter en händelserik dag!