Dan efter snöovädret och katastroftillståndet gick jag ut i skogen med hundarna. Det gäller att passa på och låta hundarna få leka i snön medan den finns kvar! Max och Tess var inte speciellt intresserade, delvis pga de ytterst måttliga mängderna som kommit förstås, men hundarna tyckte åtminstone att det var hur kul som helst!

Småbarnen på gatan passade på att åka pulka i den lilla snö som fanns:

Det kom ju som sagt inte några imponerande mängder snö precis, men när man såg hur det såg ut på vägarna var man ändå glad att skolorna hade stängt idag faktiskt. Det hade inte känts bra att skicka iväg barnen med en skolbuss med sommardäck, och dessutom veta att alla andra på vägarna också har sommardäck och, mestadels, inte har en aning om hur man kör i vinterväglag.

Det finns saltbilar här, och en vän som bor i ett annat område i södra delen av Greensboro hade faktiskt sett en av dem när hon var ute och körde. Men här såg vi inte till vare sig salt, sand eller plogbilar så här fick vi vackert vänta tills snön och isen smälte bort. Jag har för mig att jag bloggat förra eller förrförra vintern om att de ibland saltar här innan snön kommer och att de då blandar saltet med sirap för att saltet ska ligga kvar på vägarna.

Senare på dagen kom det rapporter från hur det såg ut i Atlanta, Georgia, och då var man plötsligt väldigt glad för att de är så snabba med att stänga skolorna här. I Atlanta kom det ungefär lika mycket snö som i Greensboro, men där stängde de varken skolor eller arbetsplatser utan körde på enligt ordinarie schema. När så alla satte sig i bilar och bussar för att åka hem på eftermiddagen blev det fullständigt kaos. Motorvägarna var helt igenkorkade av krockade bilar, och människor blev fast där hela natten. Bland annat en skolbuss med ett femtiotal barn i elementary school (lågstadiet), och en kvinna som tvingades föda sitt barn i bilen. Fruktansvärt. Där fick man sig en tankeställare över hur det blir när folk verkligen inte är vana vid halt väglag, Atlanta är ju ännu varmare än här och det snöar nästan aldrig. Borgmästaren intervjuades i CNN mitt under pågående kris och sa att han inte trodde att någon var arg på honom för att han inte vidtagit några åtgärder, ”det är ju inte mitt fel, det är ju vädret”. Guvernören sa likadant. En kvalificerad gissning är att de inte sitter kvar på sina poster efter nästa val…

Jag och hundarna gick i alla fall ut på en härlig promenad. Solen sken och det var ett par minusgrader, underbart!

Här ser man snödjupet ganska bra, inte så imponerande som sagt! 🙂

Snönosar! Hundarna älskade snön, förstås!

Vid poolen ligger en bortglömd badboll och väntar på bättre tider…

Detta var i onsdags, och onsdagar är soptömningsdagar hos oss. På väg ut i skogen gick jag förbi återvinningsbilen som hade stora problem att komma upp för den minimala backen som är längst ner vid en återvändsgata (den står alltså mitt i ”backen” på bilden nedan). Påmindes återigen om hur olika det är, i Sverige har vi ju lådor med sand utplacerade överallt så att det bara är att hämta några nävar och slänga in under däcken om det slirar. Här finns ju inget sånt förstås, och de stackarna hade att göra en bra stund innan de kom därifrån.

Allt som allt blev det två snow days i skolorna här, då det alltså var stängt helt och hållet. Tredje dagen kom skolorna igång, men det var två timmar senare start på morgonen för säkerhets skull så att det inte skulle vara isigt på vägarna. Fyra dagar senare, igår alltså, hade vi 17 grader varmt och vår i luften! På kvällen var det alldeles ljummet och luftfuktigheten var nog ganska hög för det var så där varmt och fuktigt i luften som det är på somrarna här. Senare i veckan eller i början på nästa ska det komma snö igen enligt prognosen…