Wanted: Punxutawney Phil

av utvandrare3 mars, 2015

Jag trodde förra inlägget skulle bli det sista som handlar om snön för i år, men så blev det inte. NC’s vädergudar beslöt sig för att ha lite kul ett tag till, och slog till med ett rejält snöoväder. Till och med Greensboros polis fick nog och utfärdade en arresteringsorder på Punxutawney Phil, murmeldjuret som spådde att vintern skulle fortsätta ett tag till! 🙂 (klicka på bilden om ni vill läsa mer om det)

Dock verkar även polisen ha haft rätt kul med snön, så stackars Phil kanske är förlåten i alla fall… 🙂

Förra skolveckan hann knappt börja innan det var kört igen. På måndag var allt frid och fröjd, och skolorna var öppna. Tess kom äntligen iväg på sin track-träning, för första gången. Hon och en till stack iväg ut i skogen och sprang i en hel timme, med korta pauser var 10:e minut, så hon var lagom mör när hon kom hem!

Dan efter snöade det så skolorna stängde. En dag träning blev det alltså, sen var det kört igen! På sätt och vis var det kanske bra denna gången, för stackars Tess hade rejäl träningsvärk efter rivstarten dan innan.

Jag och Björn var på CVS och hämtade ut medicin på kvällen, och pratade lite med kassören och en kund som var där. Vi bara skakade på huvudet allihop åt snöhysterin i NC, kassören var från en liten stad i upstate New York och den andra kunden var från Chicago så vi var alla fyra vana vid betydligt mer snö än vad de stänger skolor och tömmer mataffärer för här!

Dan efter var det ju en knapp inch med snö på marken, så skolorna öppnade två timmar senare. Jag fick en fin promenad med hundarna i alla fall, snön var puderlätt, torr och fin, och det var jättevackert ute:

På onsdag kväll började vintern på allvar här – snön vräkte ner och på torsdag morgon låg det 5,5 inches med snö (cirka 14 cm) på marken när vi vaknade! Denna gången var den inte täckt av is heller som det var förra veckan utan den var mjuk och fluffig och det var verkligen jättevackert. Visserligen knäckande när det kommer så sent på vintern men ändå kul att få lite ”riktig” snö. Men skolorna stängde ju resten av veckan, förstås… Många make-up days blir det nu! 😦

Lite blandade vinterbilder, såhär ser NC ut i vinterskrud:

Men idag har våren kommit (?), +16° och nästan all snön är borta. Ljuvligt!

Vinterkaoset fortsätter

av utvandrare21 februari, 2015

Det blir mycket väderprat nu, men det kan inte hjälpas. Det enda man pratar om här i NC är snön och kylan! Guvernören utlyste State of emergency redan i tisdags tror jag det var, precis som han gjorde förra året. Och precis som vi befarade redan i tisdags så har skolorna hållits stängda hela veckan, så nu blir det fyra dagar som ska tas igen på lovet. Den första make-up dagen blir redan den 27 februari, som egentligen skulle varit en ledig dag. Sen kommer de att knycka fredagen från påsklovet, och som det ser ut nu två dagar på sommarlovet. Låter rätt ok ändå, om det är så att de är färdiga med allt som de ska hinna med på terminen när sommarlovet egentligen startar så brukar det vara helt ok att inte komma till skolan på de make-up days som ligger på sommarlovet. Lärarna brukar till och med uppmana eleverna att inte komma, de vill väl vara lediga de med kan jag tänka!

Att de stängde skolorna i tisdags och möjligtvis onsdags har jag full förståelse för (även om det borde räckt med 2 eller 3 hours delay i onsdags), men resten av dagarna är ganska obegripliga. Vägarna har varit undanröjda och torra och fina så skolbussarna borde inte ha haft några problem att ta sig fram. Ibland tror jag att de så gärna vill ha drama att de tar alla chanser till att försöka göra läget värre än det är. Amerikaner i allmänhet är ju inte kända för måttfullhet precis, säg less is more till en amerikan och han tittar på dig med absolut tom blick och trevar efter lexikonet… På tv har de varit i extas och till och med kört omkring i bil på vägarna för att visa hur fruktansvärt det är. Lite jobbigt blev det för dem när det visade sig att det inte låg någon snö på vägen, men då flämtade de istället ”titta på trottoarerna, där ligger snön!” med dramatiskt darr på rösten…

Däremot har det varit hiskeligt kallt, igår var det -17°C på morgonen! Så delvis var det kylan som gjorde att det inte blev någon skola; en kombination av att de passade på att dra ner värmen inomhus de första två stängningsdagarna och därför hade svårt att få upp den igen tillräckligt mycket i torsdags, och att de inte vill att eleverna ska stå ute och frysa när de väntar på bussen.

Det sista låter ju omtänksamt i överkant, men här finns fattigdom på ett sätt som vi inte alls är vana vid från Sverige, som tur är. Många (likt Max och Tess då i och för sig 🙂 ) äger inte en vinterjacka, och en del verkar inte ens äga ett par långbyxor utan går i shorts året runt. Men ändå har jag svårt att förstå att samtliga skolor ska stänga för att en del inte har ordentligt med kläder. Max skola har en annan policy, som är betydligt vettigare. Därifrån kom ett mail i onsdags där man talade om att man tänker ha öppet resten av veckan, men att var och en får använda sitt eget omdöme. Är det så att vägarna där man bor inte är röjda så har de full förståelse för att man stannar hemma hellre än att riskera liv och lem på hala vägar. Och dessutom kom en uppmaning om att klä sig efter väder – shorts var inte att rekommendera! Och var det så att man inte kunde det så var det helt ok för de eleverna att stanna hemma också, men för de som kunde komma till skolan så var den öppen. Sunt tänk, och dessutom vettigare ur ett samhällsperspektiv. Det är ju inte så att alla barn kan vara hemma ensamma, utan många föräldrar tvingas ju vara hemma från jobbet när skolan stänger. Björn berättade att det var många på hans jobb som inte kunde jobba förra veckan av den anledningen, och sånt kostar ju pengar även för företagen.

Här hemma har det varit riktigt jobbigt med kylan. Det var inte kul alls att gå ut med hundarna igår i -15°, så det har blivit kortare rundor än vanligt. Dessutom är det riktigt besvärligt med snön i skogen. Som jag skrivit tidigare så kom det ju isregn på kvällen/natten efter att den första snön lagt sig, och som la sig som ett istäcke över snön. Sen frös det alltså på rejält, så nu är snön mer som is än snö. Stigarna är som sådana där banor man kör bob i, och det är ingen sinekur att försöka promenera där. Till och med hundarna halkade och ramlade nästan omkull ibland. Ändå är det bättre än att gå på vägen tycker jag, här kan ju hundarna springa lösa åtminstone.

Igår gav jag upp när jag kommit halvvägs mot vad jag tänkt, och gick bort från stigen och upp till den här övergivna gamla ladugården och pustade ut lite:

Naturligtvis passade då Morris på att ta en egen liten tur och var borta i 10 minuter nånting. Jag blev på allvar rädd att jag skulle förfrysa både tår och fingrar medan vi väntade, trots att jag hade rejäla skor och vantar. Och Java hade tappat sockan och ”stöveln” som jag satt på hennes skadade tass för att skydda den från kylan, så jag blev nervös att hon skulle få frostskador på den delen av tassen som är hårlös nu. Men till slut kom han lunkande tillbaka, mycket nöjd och belåten och tämligen brun i skägget. Tydligen hade han hittat en smarrig ”isglass” som nåt rådjur lämnat efter sig…

Isen har till och med lagt sig på sjöarna här, och det tror jag aldrig att jag sett förut. Ett par meter ut möjligtvis, men inte hela sjön:

En bra sak fick vi i alla fall reda på tack vare den myckna nyhetsrapporteringen. Som jag tjatat om gång på gång så är ju husen dåligt isolerade och när man står vid fönstren så känner man hur det blåser iskallt rakt igenom springorna. Nu fick vi tipset om att man ska dra ner persiennerna för att de ska isolera och bilda en luftspalt mellan fönstren och rummet. Jag var skeptisk till att det skulle funka eftersom det ju ändå är en liten glipa vid sidan, men vi testade. Och det gjorde faktiskt stor skillnad så nu går vi omkring i halvdunkel här hemma, men hellre det!

Idag har det dock varit varmare, bara -2° vilket känns som rena värmeböljan i jämförelse. Jag var och tränade på YMCA förut, och när jag körde hemåt kom till och med några regndroppar. Tror aldrig jag varit så glad över regn förut, nu vill jag verkligen ha bort snön! Tyvärr blev det bara några droppar, men prognosen säger att det ska börja regna inatt och sen hålla på även imorgon så vi får hoppas att det stämmer!

Köldrekordet närmar sig!

av utvandrare19 februari, 2015

Vintern fortsätter att härja här, just när vi trodde att våren var på gång… För ett par veckor sen var det Groundhog Day och således dags för Punxsutawney Phil, det berömda murmeldjuret, att förutsäga vårens ankomst. Regeln är att om han ser sin egen skugga blir det vinter i ytterligare 6 veckor, ser han inte skuggan blir det istället vår. Jag har alltid undrat hur de avgör om han ser skuggan eller ej, och i år letade Max reda på hur det ligger till. Tydligen kollar de hur han reagerar när han går ut ur sitt bo, har han sett sin skugga vänder han och går tillbaka igen, annars kommer han fram. I år såg han skuggan och vintern ska därför fortsätta ett tag till. Jag tog det som ett gott tecken eftersom han oftast brukar ha fel (åtminstone de hela tre år som vi bott här 🙂 ), men i år verkar han få rätt. Damn you, Phil!

Idag har det varit vackert, men kallt. I morse mer eller mindre kröp jag ut med Java ut i skogen. Max fick ta Morris på en liten sväng på vägen eftersom han fick jätteont i sina tassar av snön igår, men jag och Java tog en tur ut i skogen här hemma eftersom jag inte ville åka nånstans med bilen på de här vägarna:

Det var fruktansvärt halt eftersom det kommit isregn kvällen innan som lagt sig som glasyr ovanpå snön. Annars var det en ljuvlig dag, kallt som sagt men molnen försvann fort och den klarblå North Carolina-himlen förnekade sig inte idag heller:

När vi väl flyttar härifrån är detta en av de saker jag kommer att sakna mest, det är sällan himlen inte ser ut såhär!

Dock sa prognosen att det skulle komma mer snö, och 20 minuter innan jag skulle åka iväg till läkaren för att kolla upp min sköldkörtel så började det helt plötsligt vräka ner. Jag blev rätt nervös, det är en bit att köra till läkarmottagningen och jag ville helst inte vara ute på vägarna om det skulle fortsätta snöa sådär. Men innan jag ens hade hunnit sätta mig i bilen så hade det slutat, och det som kommit hade knappt hunnit lägga sig ens.

När jag satt i provtagningsrummet och lämnade blodprov så satt två sköterskor och kollade uppdateringar från skolorna och mycket riktigt – imorgon kommer skolan att hålla stängt för tredje dagen i rad! Och då ska det inte ens komma någon mer snö enligt prognosen. Såhär ser det ut på vägarna nu:

Jag står vid utfarten från läkarmottagningen här, och precis där låg det lite snö men som synes är ju vägbanan torr och fin. Men tydligen går det inte att öppna skolan ändå, och nu börjar sommarlovsdagarna ryka eftersom varje stängningsdag ska tas igen och det är ju mindre kul. 😦 Jag vet i och för sig inte anledningen till att de stänger, det står bara att det är ”due to inclement weather” så det skulle kunna bero på själva kylan och inte bara snön. På lokal-TV rapporterar de att vi börjar närma oss köldrekord, imorgon ska det som varmast bli -7°C och köldrekordet för den 19 februari är -11°C (1979). Sen kan man ju ändå tycka att det är lite överdrivet att stänga skolan för att det är -7° förstås! Nu återstår att se hur det blir på fredag, risken är väl att de stänger även då av rena farten…

Så hittade vintern hit till slut…

av utvandrare17 februari, 2015

Precis som förvarnat så började det snöa idag på eftermiddagen. Skolorna stängde ju två timmar tidigare, och strax efter att barnen kommit hem började snön falla. Då visste vi ännu inte hur det skulle bli imorgon, men lärarna sa att man kunde räkna med att det inte skulle bli nån skola. Så Tess och två kompisar bestämde sig för att ha en sleep over hemma hos en av dem, och klockan 4 skjutsade jag dit Tess och M. Det var i grevens tid, det snöade rejält vid det laget och jag fick krypköra när jag skulle hem igen, det var redan halt på vägarna!

Jättekul för tjejerna med en sleep over i alla fall, de skulle passa på att åka pulka! 🙂 Här brukar inte föräldrarna tycka att det är en bra idé att barnen träffas på snow days, åtminstone inte om man inte bor på gångavstånd, eftersom de inte vill ut och köra när det är halt. Så det var kul att det var ok denna gången. Tess jacka har ju inte kommit än men de tog med sig rejält med kläder så att de skulle vara varma och dessutom kunna byta de kläder som blir blöta. Ska bli intressant att se när det går att få hem henne, de kanske blir kvar några dagar! 🙂

Här hemma var barnen på gatan snabba med pulkorna också, och hade jättekul med den lilla snön som hade hunnit lägga sig:

Jag tog ut hundarna för lite bus i snön, och jösses vad förvånade de var! Morris verkade som om han glömt vad snö är, han som fullkomligt älskade snö när vi bodde i Sverige! Han gick ut och luktade misstänksamt på det vita, och sprang sen tillbaka och satte sig vid dörren och tittade misstänksamt på snöflingorna som singlade ner:

Och Java? Tja, hon var en mycket, mycket lycklig hund idag:

Det är så ljuvligt att se henne skutta runt i snön, det går inte att ana att vi för bara två månader sen trodde att vi skulle mista henne…

Bokfikat jag skulle ha imorgon frös bokstavligt talat inne. Vid 5-tiden ringde de från Guilford County Schools och meddelade att alla skolor kommer att ha stängt, precis som vi anade. Brödet jag bakade igår och som jag tänkt bjuda på får ligga kvar i frysen en vecka till! 🙂

Och som vanligt råder det halv panik bland befolkningen här på grund av snön. En vän som jobbar på CostCo (stor varuhuskedja) la ut en bild på bröddisken på Facebook, det var tre bröd kvar allt som allt när klockan bara var två på eftermiddagen! Snöskyfflar och isolering är också hårdvaluta, folk bunkrar upp som om de förväntar sig att vara insnöade i veckor. Märkligt. I NC händer det ju nästan aldrig att snön ligger kvar mer än en eller två dagar, så jag förstår inte varför man måste tömma butikerna på mat och konserver! Vi missade att fixa veckohandlingen igår, så hos oss gapar kylskåpet ganska tomt. Idag hade vi planerat att grilla lax och ha pressad potatis till, och hade inte så många alternativ så vi körde på det. Jag gissar att vi var de enda i hela NC som använde grillen en dag som denna! 🙂

Vårsäsong, var god dröj

av utvandrare16 februari, 201516 februari, 2015

I år har Tess bestämt sig för att börja med en sport i skolan. Äntligen, känner jag! 🙂 Jag har velat det sen vi flyttade hit men precis när vi var nyinflyttade så var det så mycket med att komma ikapp i skolan (i och med att hon hoppade över en klass) och sen blev det liksom inte av. Men nu har hon och ett helt gäng av hennes kompisar bestämt sig för att börja med track.

Track är alltså när man springer på bana, antingen sprint eller också långdistanser. Man kan även hoppa längdhopp, tresteg och höjdhopp, så de kommer att få pröva på alltihop och se vad de gillar bäst. Jättekul!

I förra veckan var Tess och Björn på uppstartsmöte i skolan och fick träffa coach Ngo som kommer att bli Tess tränare. Det finns en head coach som i princip aldrig är ute och tränar utan det är huvudsakligen en administrativ syssla. Under sig har han fyra coacher som är de som faktiskt tränar ungdomarna. Eller athletes, som man titulerar dem. Känns så seriöst helt plötsligt, och typiskt amerikanskt! 🙂 Tess tränare verkar väldigt bra i alla fall, Björn fick ett väldigt bra intryck av honom så det känns ju bra.

Från och med imorgon ska de träna 5 dagar i veckan, 2 timmar varje dag direkt efter skolan. Känns lite mastigt med tanke på att de ju har läxor varje dag också, men så är det här. Coachen sa att skolan alltid ska gå först och ligger man efter i ett ämne är det ”ok” att inte komma på träningen nån dag om man känner att man istället behöver tutoring efter skolan, men då måste man ha med sig intyg från läraren att man varit på tutoring (tutoring innebär att man stannar kvar efter skoldagen och går till läraren i det ämne man behöver hjälp med och får en extra genomgång av det man tycker är svårt). Disciplin är det som gäller, med andra ord. Det är inte ok att säga att man inte känner för att träna en dag, man går på träningen om man inte har särskilda skäl, punkt slut.

Enda problemet är att all träning är utomhus, och nu helt plötsligt har ju vintern kommit till Greensboro. Förra söndagen var det 21 grader varmt, men i förmiddags när jag var ute med hundarna var det -10… Om Tess ska vara utomhus i två timmar varje eftermiddag måste hon alltså ha en jacka, något som hon inte ägt sen vi flyttade hit. Det låter kanske konstigt, men dels så är det ju inte så väldigt många dagar om året som den faktiskt behövs, och de dagar det är riktigt kallt behöver man ju inte vara ute så länge. Dessutom är det så stressigt på morgonen och eftermiddagen i skolan, så hon hinner inte gå till sitt skåp för att lämna jackan på morgonen och sen hämta den innan bussen går. Och släpa runt på den hela dagen är ju inget alternativ heller, så hon har helt enkelt inte velat lägga pengar på att köpa en som hon nästan aldrig kommer att använda i alla fall.

Men nu måste hon ju, så idag åkte hon och Björn iväg och skulle handla en eftersom idrottssäsongen börjar imorgon. De var i ett antal affärer utan att hitta en i hennes storlek, så det slutade med att vi fick beställa en på nätet i alla fall trots att det tar några dar innan vi får den då. Fram tills den kommer på onsdag får hon använda min. Men nu ikväll fick vi reda på att de jagat runt och letat alldeles i onödan, för nyss ringde de från skolan och meddelade att eftersom det väntas snö imorgon eftermiddag så stänger alla skolor två timmar tidigare och alla eftermiddagsaktiviteter är inställda. Dessutom misstänker vi starkt att skolan kommer att vara stängd helt och hållet på tisdag om det kommer så mycket snö som prognosen säger, och på onsdag är det två timmars early release och inställda eftermiddagsaktiviteter i vilket fall som helst. Så första träningen blir antagligen på torsdag! Lite snopet, men samtidigt börjar jag mer och mer uppskatta att de faktiskt stänger tidigare eller helt och hållet de dagar det är halt ute, med tanke på att folk verkligen inte kan köra bil här i vanliga fall och absolut inte i halka!

I’m alive!

av utvandrare15 februari, 201515 februari, 2015

Min tanke var att detta året skulle jag ta tag i det här med bloggandet igen, och få lite mer regelbundenhet på det. Det gick sådär… Förra året tycker jag att jag var ursäktad, det var ett fruktansvärt år och det var svårt att hitta ork och energi till att blogga. Detta året skulle bli en nystart, men anledningen till att jag varit dålig på att uppdatera är åtminstone trevligare än förra året.

Jag har tagit tag i mitt avhandlingsskrivande på allvar, nu jäklar ska jag bli klar någon gång! Därför är det svårt att orka med att sätta sig och blogga på kvällarna när jag skrivit, tänkt, skrivit och tänkt lite till hela dagen. Jag ska göra allt i min makt för att kunna disputera i juni har jag tänkt. Jag vet ännu inte om det kommer att gå för det innebär 4 månaders stenhård disciplin och i princip inte en enda sjukdag om det ska gå, men jag tänker göra mitt allra, allra bästa. Problemet i mitt fall är inte enbart att jag ska skärpa till mig och sluta prokrastinera mig igenom dagarna, jag har även problem med min sköldkörtel vilket gör att jag är sjukligt trött hela tiden. Sådär trött så att man får yrsel och det surrar i huvudet och man nästan blir gråtfärdig efter att ha varit vaken några timmar, och att ta sig igenom en hel dag utan att sova middag nån timme är inte att tänka på överhuvudtaget. Det är inte optimalt att skriva avhandling under de omständigheterna kan jag säga, men jag gör allt jag kan för att lyckas. Nu har jag åtminstone äntligen, efter flera år, lyckats ställa min egen diagnos och hittat en läkare som såg vad jag såg, så nu äter jag åtminstone medicin och har blivit lite piggare. Fortfarande är det en bra bit kvar mot att vara ”normal”, men det är bättre än vad det har varit!

Nu ikväll har vi precis varit ute med hundarna på kvällspromenaden, och det var nästan med livet som insats kändes det som. Vi satt och tittade på ”Familjer på äventyr” på svtplay (har ni inte sett den serien måste ni göra det, väldigt intressant om fyra olika familjer som är i olika stadier av att ha flyttat utomlands), och märkte plötsligt att det lät mer och mer utifrån. Vinden tog i mer och mer, och sen helt plötsligt flög ytterdörrarna upp av vinddraget! Bara minuter innan var det helt lugnt, men det slog om på ingen tid alls. Lika bra att klä på sig och gå ut medan tid var, tänkte vi. Där vi bor har de bevarat mycket av träden på varje tomt vilket är mysigt i vanliga fall och gör området lummigt och fint. Men just ikväll hade vi klarat oss utan det lummiga kände vi, träden vajade hit och dit och vi försökte så mycket som möjligt att gå mitt i vägen ifall något träd inte skulle klara av vindbyarna. Läskigt! Snöade gjorde det också, vilket kändes jättemärkligt för det är 5 plusgrader och känns inte särskilt kallt alls utom just i vindbyarna. Det varnas för fullt på tv nu för kylan och framförallt för de iskalla vindarna.

Jag är ändå glad att vi inte bor högre upp på östkusten, framförallt Boston har verkligen fått känna på vintern i år. De har redan fått flera feet med snö och mer är att vänta de närmsta dagarna. Tess och jag pratade bara häromdagen om att i år är det kanske det första året vi får uppleva utan någon snö alls eftersom vi hittills haft en väldigt mild vinter, men det är bara att glömma verkar det som nu. På måndag eftermiddag ska det börja snöa (förutom det som kommer nu då men som hittills i alla fall inte har lagt sig alls), och även på tisdag ska det komma snö.

Alltså ser det ut som om vi kan se fram emot åtminstone två snow days (=skolan stängd) i år. På tisdag är det tänkt att jag ska ha bokfika här hemma hos oss, men vi får väl se om det går att genomföra eller om jag för skjuta upp det. Bokfika är en aktivitet vi har inom SWEA, en gång i månaden träffas vi hemma hos någon och äter frukost och har med oss svenska tidningar och böcker som vi lånar av varann. Brukar vara väldigt trevligt, men stänger skolan och det är kaos på vägarna får vi skjuta på det helt enkelt. På måndag är det President’s Day och då är Max skola stängd i vilket fall som helst, men inte Tess skola. Vi får avvakta och se hur det blir helt enkelt!

Nu börjas det igen…

av utvandrare14 januari, 201514 januari, 2015

Vid 5.30 i morse ringde de och meddelade att skolan skulle starta 2 timmar senare idag på grund av blixthalka. Det var varning för isregn men åtminstone här i Sommerfield har det inte blivit det än, men regn igår och ett par minusgrader under natten gjorde att vägarna var väldigt hala. Till och med Max skola meddelade att även de skulle starta 2 timmar senare, och de brukar vara väldigt restriktiva både med senare start och med att stänga skolan helt.

Björn ringde när han tagit sig till jobbet klockan 7 och varnade för att det verkligen är jättehalt ute. De hade saltat men bara i korsningarna, så det var fortfarande glashalt större delen av vägen. Märklig prioritering kan man ju tycka, kostar det inte mer med alla olyckor än att slänga på salt längs med hela vägarna? Här existerar ju inte vinterdäck så det är verkligen befogat att bland annat skolorna inte vill låta skolbussarna åka när det är så halt.

Vi anade ju redan igår kväll att det skulle bli så här, men Guilford County School, myndigheten som basar över alla skolor i vårt county, vägrade att ge besked då. Elever vädjade på twitter om att få veta innan de gick och la sig, skulle det bli sovmorgon kan det ju vara skönt att få veta det så man slipper gå upp i vanlig tid bara för att konstatera att man kunde ha fått sova två timmar till, men de ville inte bestämma något då. Klockan 5 på morgonen tas såna besked efter att någon gått ut och kollat vägarna, och det går inte att rucka på.

Nu är klockan nio på morgonen och för en liten stund sedan ringde de och sa att skolorna kommer att vara stängda hela dagen, det är fortfarande snorhalt på vägarna så de vågar inte ge sig ut med bussarna. Skit! 2 eller 3 timmars senare skolstart är ju bara skönt, man kan ta det lugnt på morgonen och dessutom får eleverna en kort skoldag, men när de stänger hela dagen så måste den dagen tas igen någon annan gång. Oftast är det en dag på påsklovet eller sommarlovet som ryker. Förra året höll hela påsklovet på att ryka för att det var så många dagar som skulle tas igen, det vill vi inte vara vara med om en gång till!

Nu har vintern kommit på allvar

av utvandrare9 januari, 20159 januari, 2015

Hittills har det varit en mild och vacker vinter, men igår smällde det till och blev riktigt kallt här! Det började redan kvällen innan då temperaturen krupit ner till -10 när jag var ute på sista kvällsrundan med hundarna. Klantiga jag tänkte inte på att skydda Javas tass lite extra, vi tog visserligen en jättekort promenad på högst tio minuter men när vi kom in igen slickade hon på tassen vilket hon inte gjort innan. På med tratt över natten, och på morgonen såg det fint ut och hon brydde sig inte om den alls så det gick ju bra som tur är. Men hädanefter gäller det att tänka sig för helt klart!

När vi vaknade på morgonen var det -16 grader, och enligt min väderapp var den upplevda temperaturen -21 och jag tror inte den överdrev. Det var mycket spekulationer om hur det skulle bli med skolan pga kylan. Många counties runt omkring oss hade två timmars senare start så att skolbarnen inte skulle behöva stå ute i den värsta kylan och vänta på bussen, men från vårt county, Guilford County, kom först inga besked alls. Frampå kvällen twittrade de (de är rätt duktiga på twitter faktiskt, hemsidan blir inte alltid uppdaterad så snabbt direkt men de brukar twittra nyheter hyfsat snabbt) att enligt prognosen skulle det inte bli särskilt mycket varmare på hela förmiddagen så det var meningslöst att starta senare. Snabbt twittrades det mer eller mindre förtäckta hot från besvikna elever som hoppats på en sovmorgon. Bland annat hoppades att något barn i elementary school skulle få lunginflammation när hen väntade på bussen och sedan stämde Guilford County Schools på miljonbelopp…

Å ena sidan blir det ju lite skrattretande förstås, både för oss som kommer från Sverige men även de amerikaner som flyttat hit från nordligare stater. Man kan ju inte stänga skolan så fort det är lite kallt, det räcker väl med att hela stan stänger ner mer eller mindre om det kommer en snöflinga singlande. Men det finns ju en annan sida av det också. Här är det vanligt att skolbarnen (och även vuxna) har shorts på sig året runt och inte äger vare sig jacka, mössa eller vantar. Det är ju varmt väder större delen av året så har man det riktigt knapert så måste man kanske spara in på såna saker, men det innebär ju att de dagar det är riktigt kallt så har de inget varmt att ta på sig. Tess rapporterade när hon kom hem att det varit tämligen tomt på bussen på morgonen, de flesta fick skjuts av sina föräldrar och vissa stannade helt sonika hemma. Och även denna iskalla dag såg hon flera i skolan som kom iklädda shorts…

Själv gick jag en rask halvtimmesrunda med hundarna (Java med både bandage, socka och skyddande plastpåse den här gången!) och såg antagligen ut som en Michelingubbe med tjock vinterjacka, mössa, jättehalsduk och vantar. Trots det var benen alldeles röda av kylan när jag kom in igen eftersom jag inte tänkt på att ta på mig långkalsonger, så jag kan bara föreställa mig hur det kändes för de som gick med kortbyxor. 😦

På förmiddagen var det dags för årets första SWEA-träff i alla fall, inomhus som tur var! 🙂 Mysigt som vanligt, och kul att träffa alla efter julledigheten. Värdinnan hade dessutom bakat semlor! ❤

Resten av dagen var det jobb som gällde, nu måste jag verkligen lägga in en rejäl överväxel så att jag blir klar nån gång. Just nu känns det otroligt segt och som om jag aldrig kommer att bli klar med det kapitel jag tragglat med hur länge som helst nu, men jag hoppas verkligen att det lossnar snart. 2014 var ett förjävla tungt år helt enkelt så det är kanske inte så konstigt att tankarna var nån annanstans än på jobbet, men nu måste det bli fart på det här!

Vart tog ovädret vägen?

av utvandrare1 maj, 2014

Idag skulle extremovädret komma till oss i North Carolina. Vet inte om ni hört om det hemma i Sverige, men det härjar ett jätteoväder i USA just nu med stormar, enorma mängder regn och till och med tornados. Idag kom det till North Carolina, och på eftermiddagen skulle det nå våra trakter.

På förmiddagen när jag var ute med hundarna regnade det, inga extremmängder precis utan mer som ett vanligt hällregn.

I skogen hittade vi årets första lilla sköldpadda! Jag har spanat efter dem ett tag nu och tyckt att de borde komma fram, det har ju ändå varit varmt ett tag nu, men idag var alltså första dan vi såg en. Tyvärr hittade Java den också och bar omkring på den en bit och gjorde sen som hon brukar göra när hon hittar en extra fin skatt ute i skogen – försökte gräva ner den! Det gäller verkligen att ha koll på henne och titta efter vad det är hon vill begrava, ibland är det ett rådjursben och då är det ju betydligt bättre att hon gräver ner det än att hon försöker äta upp det, men är det en levande sköldpadda så är det ju inte fullt så bra. Denna gången såg jag henne i alla fall och kunde rädda stackars sköldis.

När vi kom hem från skogen hade det slutat regna och var riktigt varmt och skönt ute. När Björn kom hem pratade vi om att ge oss ut och springa, men eftersom jag behövde jobba en stund till och gräsmattan behövde klippas bestämde vi oss för att skjuta på det en dag. Precis när han gick ut för att klippa gräset kom regnet givetvis! Men det var en kort skur på högst en minut, sedan var det bara varmt och kvavt igen.

Vid 7-tiden gick vi ut med hundarna och då var det så kvavt att det var svårt att andas på slutet. Hundarna flämtade och släpade benen efter sig. Men inget regn och ingen åska! Nu är klockan över 10 på kvällen och fortfarande har vi inte sett röken av något oväder, så frågan är om det blir något. En vän som bor i Apex, som ligger mindre än en timmes bilresa härifrån, rapporterade på Facebook att regnet vräkte ner där, men här – nada. Nu längtar vi verkligen efter det så att den kvava luften kan försvinna men vi får väl se hur det blir. Tornados klarar vi oss gärna utan men ett litet normalt åskväder skulle vara helt ok. På nyheterna visade de bilder från Florida där det kommit 18 inches (drygt 450 millimeter) regn på mindre än 24 timmar! Så vi får trots allt vara tacksamma att det bara kommit några skurar här, även om det är kvav och jobbig luft..

Det man inte har i huvudet…

av utvandrare14 mars, 2014

…får man betala i bensinpengar, tid och energi! Just nu har jag lite för mycket i huvudet, och har alldeles uppenbart vissa problem med att koncentrera mig på det jag gör för stunden.

Igår åkte jag till Apple Store för att de skulle installera ett nytt batteri i min MacBook. Här i Greensboro har vi nämligen ett riktigt Apple Store, inget litet futtigt Macforum som i Göteborg minsann! 🙂

Teknikerna som jobbar med support och som fixar trasiga datorer hittar man längst in i affären, i ”Genius Bar”. Undrar hur det känns att vara anställd som geni? Måste se snyggt ut på visitkortet i alla fall!

Jag hade tur, de hade rätt batteri inne på lagret och en tekniker ledig så de kunde fixa det på direkten och jag kunde hämta datorn en timme senare. Under tiden kom Björn och mötte upp och så passade vi på att äta under väntetiden. De hade varnat för att det skulle bli ett rejält åskoväder och kraftiga vindar på eftermiddagen, och medan vi satt och åt brakade det verkligen loss rejält. När vi var klara kom vi överens om att Björn skulle åka om mataffären på vägen hem, och jag skulle svänga förbi Chick-fil-A (snabbmatsrestaurang ungefär som McDonald’s men med bara kycklingkött istället för nötkött) och handla kvällsmat till barnen eftersom det var för sent att sätta igång och laga mat när vi kom hem.

Jag ringde barnen på vägen hem och det visade sig naturligtvis att bara Max ville ha mat från Chick-fil-A, Tess ville hellre ha från Taco Bell. Suck! Men de ligger väldigt nära varann på vägen hem så snäll som jag är lovade jag att åka till båda ställena.

Åskan hade dragit förbi när jag började åka hemåt, men det blåste fortfarande en hel del och regnade. På radion varnade de för att ge sig ut i bil om det inte var absolut nödvändigt eftersom det var risk för att träd skulle falla ner och att lösa föremål skulle flyga runt. Och de överdrev inte! När jag kom till en ganska stor gata som heter Holden Rd låg det ett jättestort träd tvärsöver halva vägen. Polis och brandkår hade kommit dit som tur var och spärrat av så att ingen skulle köra in i det. Tyvärr hade trädet dragit ner elledningarna så stackarna som bodde där kunde se fram emot en kall och mörk kväll och natt…

Strax innan jag kom fram till Chick-fil-A kom jag till en korsning där trafikljusen slutat fungera pga ytterligare ett strömavbrott. Kaos och långa köer trots att det stod en polis och dirigerade. När jag svängde in vid restaurangen såg jag att det var bäcksvart där inne – strömavbrott där också! Bara att ringa Max och omförhandla matbeställningen. Han ville ha McDonald’s, vilket innebar att jag fick åka tillbaka en liten bit, och passera korsningen ytterligare en gång. Jag är alldeles för snäll… 🙂

Vid McDonald’s var det jättelång kö till drive-through-luckan, klockan var närmare 6 på kvällen och många handlade familjens kvällsmat. Efter låång väntan var jag framme och kunde beställa. Sen tillbaka samma väg igen, genom korsningen med strömavbrottet en tredje gång.

Till slut var jag framme vid Taco Bell, och stod i en evighetslång kö där också. Tyvärr tror jag inte att köerna berodde på att extra många var tvungna att handla mat pga strömavbrott, utan det är alltför vanligt här att kvällsmaten består av hämtmat. Väl framme vid luckan var jag trött, riktigt trött. Jag sträckte fram betalkortet, fick tillbaka det tillsammans med kvittot och kassörskan sa ett mekaniskt thank you, have a great evening. Thank you, you too svarade jag, tog emot kortet och körde. Mycket trafik, väldigt blåsigt med stormstyrka i vindbyarna. Trööött. Ungefär halvvägs hem råkade jag slänga en blick på passagerarsätet och såg då en ensam McDonald’s-påse stå där. Hmm, vad var det för fel med den bilden? Taco Bell! Var tusan var Taco Bell-påsen nånstans??? Jag körde in vid närmsta bensinstation och letade igenom hela bilen säkert fyra gånger. Jag kollade till och med i datorryggsäcken… Ingen påse. Inte så mycket som ett spår av någon påse. Hade jag verkligen kört ifrån restaurangen utan att få med mig den?! Det var bara att ringa hem och säga att jag skulle bli ännu senare, vända om och köra tillbaka. Ett tag tänkte jag nästan strunta i det, kändes något pinsamt att åka dit igen. Vad tänkte de egentligen när jag betalar för maten och sen åker därifrån utan att ta med mig den?! Fast lite skyllde jag på kassörskan, hon behövde väl inte önskat mig en bra kväll innan vi var färdiga med våra mellanhavanden, tro sjutton att man tror att man är klar då! 🙂

Väl framme vid Taco Bells beställningslucka hann jag bara börja säga att jag var där nyss och beställde fyra tacos innan kassörskan svarade med ett glatt oh yes, we still have them here! Väl framme vid luckan kändes det att man var i USA. Hade det varit en svensk tjej där hade hon säkert skojat om att jag nog var lite förvirrad, men det skulle de aldrig göra här. Inte göra narr av kunderna! Hon bara sträckte sig efter påsen och sa att de givetvis gjort nya tacos eftersom de andra stått där så länge och väntat. Service! Men hon skrattade faktiskt när jag sa att jag nog var lite för trött och skulle åka hem och lägga mig direkt… 🙂

Halv åtta på kvällen kom jag äntligen hem, två timmar tog det att ta sig hem! Stackars Max fick en tämligen kall hamburgare, men han var snäll nog att inte klaga. Jag var glad att jag kom hem med livhanken i behåll med tanke på hur det såg ut längs vägarna med omkullblåsta träd och kringblåsta soptunnor. Många hushåll hade återigen fått strömavbrott, bara ett par dar efter att de fått tillbaka strömmen efter vinterstormen för några dagar sen. Vi klarade oss dock som tur var även denna gång, trots att det enligt barnen åskat riktigt rejält medan vi var borta.

utvandrarna.

En blogg om mig och min familj och våra äventyr som expats i USA och Indien

väder