En väldigt jobbig vecka är nu till ända. I tisdags landade jag på Landvetter, tog flygbussen in till Göteborg och mötte upp med min syster för vidare färd till Lysekil. Dan efter, i onsdags, var det begravning för Mikael.
Det kändes fruktansvärt innan, men ceremonin blev så fin. Den hölls i kapellet istället för kyrkan, och begravningsentreprenören som höll i ceremonin gjorde det till en väldigt fin och personlig stund. Han uppmanade alla att dela med sig av minnen de har av Mikael, det blev en blandad kompott av minnen både från barndomen och vuxenlivet från gamla klasskompisar, vänner, arbetskamrater och släktingar förstås. Mitt i alltihop kunde man till och med skratta åt vissa tokerier han hittat på och det kändes skönt!
Hans kista var prydd med blåvita blommor, förstås, och en supporterhalsduk från IFK Göteborg. Väldigt fint arrangerat av faster Mona. Mamma lyckades hålla ett långt tal till Mikael där hon berättade om de ljusa och fina minnen hon har av honom.
Resten av veckan har gått åt till att fixa allt praktiskt. Träffa banken för att få klart allt inför bouppteckningen, träffa mäklaren för att förbereda försäljningen av lägenheten, röja ur lägenheten och ta hand om sånt vi ville spara som minnen (varpå bilen givetvis pajade så att vi fick lasta allting på en cykel och balansera iväg i stormen (nåja, mer eller mindre i alla fall) som rådde just då). Samt ringa runt och säga upp abonnemang och prenumerationer och allt annat som ska avslutas. Som tur var så var vi ju två, både syster min och jag har stannat hela veckan, så att vi kunde hjälpas åt. Ensamma vete sjutton om vi klarat det, det var en väldigt tung vecka på många sätt. En positiv sak med alltihop är åtminstone att jag och syrran kommit varann ännu närmare och stöttat varann. Systrar är bra att ha! ❤
Alltihop kändes smått surrealistiskt. Det var ju mindre än två månader sen som jag senast gjorde den här resan för att göra exakt samma sak; begravning, fixa med banken, inte avsluta saker men väl skriva över allt på mamma istället för pappa osv, osv. Jag undrar när vi ska få tid att fatta vad som egentligen hänt, två så nära som går bort så tätt inpå blir för mycket. Man hinner inte tänka över och inse att de faktiskt är borta, det blir så mycket praktiskt som måste ordnas att man skjuter bort sorgen tillfälligtvis.
Och mitt i alltihop ska livet gå vidare där hemma och dessutom ska en avhandling skrivas. Nu väntar tre intensiva jobbdagar i Göteborg – måste passa på medan jag är i Sverige – och på torsdag morgon går planet hem till Summerfield igen.
utvandrarna. 
Hoppas att du snart landar i allt det här och får tid att ta hand om dig själv ordentligt.
Stor kram!
Tack Agneta! Jag har inte orkat höra av mig men jag fick ditt fina mail. Kram!
Hvor så det ud til at være en fin begravelse, lige som Mikael ville have ønsket det.
Men hvor er det befriende at læse at du Jessica midt i al elendigheden, finder det positive. Nemlig at du har en søster.
At din mor, finder styrke til at holde en lang tale for Mikael, syntes jeg er så flot. Det må du gerne sige til hende…
Jeg håber, at I alle 3 finder styrken til at fortsætte når hverdagen engang kommer…
Mange kærlige hilsner og tanker… (og som Mikael og jeg altid sluttede vores breve med ”Knus og kram”
Dorte
Tack Dorte!
Hade aldrig klarat det utan dig, det vet du. Slå gärna en signal innan du åker, om du hinner!
Oj, det var fel inlogg 🙂
Hej vännen, tänker på dej !
Visst är det otroligt vad människokroppen är rustat för att klara av…………….fast man inte tror att man klarar mer så lyckas man ändå ta sig igenom så mycket elände och så småningom få livet att funka igen, om än ärrad och ledsen ibland men förhoppningsvis full med fina minnen ❤ ( du förstår vad jag menar ) Fast det är ju inte så lätt när man som du måste vara stark och ta hand om din lilla mor, när du kanske helst av allt vill lägga dej ner och skrika som ett litet barn, skönt att du har din syster att luta dej mot, en som förstår precis hur du mår ❤
Hoppas verkligen du tar dej en tur hitåt när dina krafter återvänder 🙂
Själv har jag också varit en snabbis i Sverige, men tyckte att det var väldigt skönt att komma tillbaka till värmen igen.
Var rädd om dej fina du.
Kram Dorit
Ja man orkar det man måste, så är det ju…
Vi hade faktiskt planer på att komma ner till er i påsk, men sen blev det ju alla förbaskade snow days som stal hela påsklovet 😦 Det får bli en annan gång!
Det var ju synd………..men snart så kanske 😉
Vi tänker mycket på dig!
Berit och Roland
Tack! ❤
Hej Jessica.
Jag tycker precis som du att begravningen va jättefin,jobbigt men även lättsamt.
Ha en bra resa hem till familjen och hör gärna av er när ni är i Lysekil i framtiden.
Med vänlig hälsning, Magnus Hedén
Alltryck
Det var roligt att få träffa dig, vi kommer absolut gärna förbi och hälsar på nästa gång vi är i Lysekil. Björn måste ju få träffa er också!
Lät som en fin begravning -att minnen kan få en att skratta även på en begravning säger så mycket tycker jag.