I Greensboro stod ett av de viktigaste slagen i Sydstaterna under amerikanska frihetskriget, det krig som till slut ledde fram till att USA bildades och självständighetsförklaringen undertecknades.

15 mars 1781 drabbade unionens armé, ledd av Nathanael Greene (som Greensboro är uppkallat efter) samman med den brittiska armén ledd av britternas Charles Cornwallis i ett slag kallat Battle of Guilford Court House. Greene är ansedd som något av ett militäriskt geni och lyckades till slut befria sydstaterna från britterna, trots att han faktiskt förlorade varje slag. I det här slaget som man spelade upp igår var Greenes armé mycket mindre än Cornwallis armé. Cornwallis vann till slut, men till mycket stora förluster medan Greene inte alls förlorade så många soldater. För Cornwallis blev det något av en Pyrrhusseger (ni vet, ”en sådan seger till och vi är förlorade”), och senare fick alltså den brittiska armén se sig besegrade, mycket tack vara Nathanael Greene. Hans taktik gick till stor del ut på att splittra upp fiendens armé och att lyckas smita undan och på så sätt trötta ut fienden genom att tvinga dem till förflyttningar  över stora landområden.

På årsdagen brukar man spela upp slaget vid Guilford Court House i det som kallas Battlepark här i Greensboro. En jättefin park för övrigt, det är här som hundrastgården Bark Park ligger som jag berättat om tidigare. Känns egendomligt att ett sådant hemskt slag har utspelats här där det nu är så fridfullt! För att inte tala om att man givetvis kan köpa pizza och glass och mumsa på samtidigt som man tittar på hur det gick till när soldaterna gjorde sitt bästa för att ta död på varann…

Vi har missat det här två år i rad, första året visste vi helt enkelt inte om det och förra året var det så dåligt väder att vi faktiskt skippade det, men i år hade arrangörerna tur med vädret. Det har ju som sagt varit väldigt upp och ner de senaste veckorna här, men igår var det strålande solsken och runt 25 grader varmt. Härligt! Tess berättade för sin kompis att vi skulle dit och det slutade med att både hon, hennes pappa och ena syster också följde med. Kul!

Familjen har bott först i Kalifornien, där mamma A kommer ifrån, och sen i Ohio. Pappa P tyckte det var kul att bo här i Greensboro eftersom det finns mer historia här, Kalifornien är ju en yngre delstat och har inte så mycket historia (inte för att Amerika har det överhuvudtaget med europeiska mått mätt… 🙂 ) och inte Ohio heller så han var jätteglad att vi tipsat om detta eventet.

Vi stötte på den första truppen redan när vi var på väg upp mot slagfältet:

Det blev verkligen en speciell känsla direkt när man hörde flöjterna och trumslagandet! Vi fick lära oss att unionens soldater hade blå rockar på sig, medan musikanterna hade röda:

Att musikanterna hade röda rockar visade sig vara ödesdigert när man mötte den brittiska armén, det begicks många fatala misstag när det gällde vilka man egentligen siktade på…

Genom hela uppspelningen av slaget fanns en berättare som ledde oss igenom hela historien. Väldigt intressant, han var jätteduktig och högtalarsystemet funkade dessutom föredömligt så det var lätt att hänga med.

Tyvärr hade jag lite svårt att koncentrera mig på att lyssna eftersom jag smög omkring och försökte hitta bra kameravinklingar hela tiden genom folkmassan!

Här kommer lite spridda bilder från slaget:

Kanonerna var tunga och många män fick hjälpas åt med att dra dem på plats:

Om jag hörde rätt användes ryttarna mest för att rida mellan sina egna och fiendens trupper med meddelanden, samt som spejare för att ta reda på fiendens nästa drag. De deltog inte så mycket i själva striden.

Uppställning:

Ladda kanonen…

…håll för öronen… 

…fire!

Vi kan intyga att det ryker väldigt mycket om både musköter och kanoner! Tydligen var det det som framförallt avslöjade var fienden var någonstans om det var så att man försökte gömma sig i en skog. De färgglada rockarna syntes inte så mycket som man kunde tro, utan det var röken som skvallrade om var man var någonstans.

Omgruppering:

Musketörerna:

Vi funderade på vad det egentligen var för någon flagga de hade, Preston gissade på att det var regementets egna:

Taktiksnack?

Efter slaget väntade kvinnorna oroligt på nyheter:

Ryttarna övervakar slaget:

Det är jobbigt att kriga i värmen!

Som sagt, det är jobbigt att kriga så det är skönt när slaget är över och man kan dra av sig kängorna och pusta ut!