Vi kom ju hem på långfredagen jag och Tess, och dan efter var alltså påskafton. Om Framförhållning och God Planering varit vanligt förekommande företeelser i det Villingska hemmet så skulle vi naturligtvis ha påskpyntat redan på tisdagen så att allt var färdigt när vi åkte iväg, men som det är nu så blev det inget påskpynt alls. Det kändes lite meningslöst att slänga upp allt på påskafton och sen ta ner det dan efter (här finns inte annandag påsk utan påskdagen är den sista dan på påsken) så vi struntade i det helt och hållet.

På kvällen hade vi ett efterlängtat besök. Det var Tess bästa kompis familj som kom hit på middag, vi har pratat om det ett bra tag och nu äntligen lyckades vi hitta ett datum när alla kunde. Ett tag var jag inne på att vi skulle bjuda på ett svenskt påskbord, men fegade ur. Korv och köttbullar hade väl säkert gått ner, men Janssons frestelse och sill vete sjutton om vi hade kunnat få dem att äta. En annan gång när vi känner dem bättre kanske!

Nu blev det en thairätt istället, och huset var som sagt i total avsaknad av påskpynt. Jag kom på först när de åkt hem att jag ju tänkt att förklara varför det inte var så påskigt hos oss men det glömde jag, nu kanske de tror att svenskar inte firar påsk alls! 🙂

Himla kul var det i alla fall, de är väldigt trevliga och lätta att umgås med. Hon, Amy, kommer ursprungligen från Kalifornien och han, Preston, från Ohio så ingen av dem är sydstatare utan de flyttade hit bara ett halvår innan oss. Det märks faktiskt oftast rätt tydligt om folk är härifrån eller ej, de brukar vara betydligt mer frisinnade om de inte har bott i hela sitt liv i djupaste Södern! Visserligen älskar jag sydstatsmentaliteten och vänligheten som oftast hänger ihop med den, men ibland kan de vara väl inskränkta.

Amy och Preston har hönor, och vi fick pinfärska ägg direkt från hönsgården, mums! Notera de två gröna äggen 🙂

Amy berättade att hon har svenskt påbrå, någon grandparent var visst från Sverige och hade emigrerat hit. Dock inte via Ellis Island som de flesta immigranter, utan hen hade tagit sig direkt till Kalifornien. Det är fascinerande hur många man pratar med som har svenskt, eller åtminstone europeiskt, ursprung! Där hon kommer ifrån i Kalifornien finns det tydligen många svenskättlingar och svenska saker att köpa, så Amy hade till och med köpt med sig ”svensk” korv som vi också fick! Här är den känd som potato sausage (potatiskorv), men vi förstod först inte alls vad hon menade när hon sa att hon hade potato sausage med sig till oss. Jag gissade på att det kanske var något i stil med kroppkakor hon menade och blev lite nervös för att jag skulle bli tvungen att smaka på dem direkt (har aldrig ätit kroppkakor men det låter inget vidare tycker jag…). 😳 Men när hon plockade fram korven ur påsen och vi fick se den kunde jag andas ut, det var vanlig korv!

Björn trodde att det var vad vi skulle kalla Värmlandskorv och som hans mamma brukade göra. Gunvor känner du igen om det är det? Enligt innehållsförteckningen är ingredienserna fläskkött, biff, potatis, lök, salt, peppar och övriga kryddor. Vi har inte smakat på den än men jag ser fram emot det. Kanske man kan ha den till ärtsoppa, vilken fest det skulle bli!