Max har den senaste månaden eller så haft ont i sin nacke lite till och från. Vi har köpt en ny kudde till honom nu eftersom den gamla verkligen gjort sitt och förhoppningsvis ska väl det lösa problemet. Men idag på morgonen sa jag till honom att han ju kunde titta in hos skolsyster och be henne titta på nacken och se om hon hade någon idé om vad värken beror på.

När jag var ute med hundarna för nån timme sen ringde telefonen, det var skolsyster. Hon visste inte riktigt vad nackvärken kunde bero på så vi får boka tid hos läkare om det inte ger med sig med den nya kudden. Men nu till problemet. Han har ju ont idag, så hon hade värmt en vetekudde och lagt på nacken och hade gärna velat ge honom en värktablett också. Men vi hade inte lämnat in årets ”medical form”, som är ett intyg över hans hälsa och vilka mediciner han tar. Jag visste mycket väl att vi inte gjort det, det är nämligen inte så att man bara själv kan fylla i alla uppgifter om hälsotillstånd, läkemedel, vaccinationer, försäkringsbolag, försäkringsnummer, adress och telefonnummer till läkare osv., osv., utan dessutom måste man boka tid hos barnets läkare för en årlig check up och så måste läkaren skriva under intyget.

Det är rätt mycket för familjen Villing just nu så det har helt enkelt inte blivit gjort än. ”Och förresten”, tillade skolsköterskan med sträng röst, ”så kan jag inte se att ni lämnade in något förra året heller. Och vi påminde om det i oktober förra året.” Jaha, tävlingen om årets, och fjolårets uppenbarligen, sämsta mamma är avgjord! Men jag blir aningens trött på all denna administration och alla papper som måste fyllas i för precis allting så jag kunde inte låta bli att bli lite upprorisk åtminstone. ”Om jag ger dig tillåtelse här över telefon att ge honom en Ibuprofen, kan du göra det då? Det är helt ok för min del!”. Men nej, så kan man ju självklart inte göra, hur skulle det se ut?! Läkaren måste ju intyga att han inte skulle dö av en värktablett, ”you would be surprised if you knew what some parents don’t want to tell us about their kids medications.”

Så istället för att riskera att Ibuprofenen skulle krocka med någon annan medicin så är de tvungna att avstå från att ge den. Jag förstår ju att de bara gör som de är tillsagda och vad försäkringsbolagen kräver av dem och att hon inte är ute efter att jävlas, men jag kan bli lite trött på systemet i sig. Så jag föreslog lite försiktigt att det skulle underlätta om det räckte med att lämna in ett intyg en gång och sen kunde man ju bara meddela om det skulle bli några ändringar, istället för att göra om hela proceduren varje nytt skolår. Men det gick ju inte förstås, försäkringsbolagen kan ju inte lita på att föräldrarna verkligen sköter det!

Så nu får jag väl ta tag i detta och boka läkarundersökning för båda barnen (och se till att lägga ner värktabletter i deras skolryggsäckar så länge så att de kan ta själva i smyg om de skulle behöva…). Suck.