Idag har jag släpat mig iväg till veterinären med båda hundarna. Ja jag säger släpat, eftersom jag åkt på antingen en rejäl förkylning eller också influensa med ont i halsen, feberont i kroppen (fast utan feber än så länge) och är allmänt ynklig, så jag hade hellre legat hemma och tagit hand om mig. Men jag hade bokat tid för rabiesvaccination och ville verkligen få det gjort så det var bara att ge sig iväg.
När jag satt i väntrummet och väntade kom det in ett äldre par med en rejält fet cocker spaniel. Alldeles livrädd var den stackarn, skakade i hela kroppen och gömde sig omedelbart under bänken i väntrummet. Jag småpratade lite med ägarna, och efter en stund frågade tanten om mina hundar var innehundar eller utehundar (indoor or outdoor dogs). Jag blev lite ställd och fattade inte vad hon menade först, men sen tänkte jag att hon kanske menade ifall de bodde inne i huset eller om jag hade dem i hundgård.
Så jag svarade att de var innehundar, visserligen är de väl ute rätt mycket i trädgården och så men de bor inomhus. Sen frågade jag hur det var med deras hund, och då svarade hon att att han är helt och hållet en innehund. De tar nästan aldrig ut honom, nån gång rastas han i trädgården och det händer att de går en liten bit med honom på gatan men annars är han inne. Jag blev så paff att jag inte fick fram ett ord, och precis då kom min veterinär så jag fick inte en chans att fråga något mer.
Innekatter är ju vanligt att man har, men innehundar?! Jag hade inte en tanke på att det kunde vara så hon menade när hon frågade om mina hundar. Fy sjutton vad jag tycker synd om hundstackarn! En så livlig ras som cocker spaniel dessutom! Inte undra på att han var så fet, och inte undra på att han var rädd heller för den delen. Innan hade de berättat att de precis varit och hämtat honom på PetSmart (stor djuraffärskedja här i USA som även har hundtrim och vardagslydnadskurser). Han hade varit där sedan morgonen (detta var 4 på eftermiddagen) och blivit trimmad, och sen hade de kört direkt till veterinären för vaccinering. Så den arma hunden som i princip aldrig kom utanför dörren hemma hade alltså på en enda dag behövt bli både klippt och sedan fått en spruta hos veterinären. Det är nog tur att man inte vet hur alla hundar, och djur överhuvudtaget, har det. De tyckte säkert själva att de behandlade sin hund på bästa sätt, mat fick han ju så det räckte och blev över i alla fall, men att de inte förstår att en hund behöver få komma ut och röra på sig ordentligt, nosa och springa omkring och leva lite hundliv åtminstone en stund varje dag… 😦
utvandrarna. 
Tror tyvärr många i vårt område har det så:(
Ja det är nog fler än man tror. Hemskt! 😦
Hade en liknande upplevelse för några veckor sen i min Mammagrupp här i SF. En mamma ville ha råd för hon skulle flytta från lägenhet till hus och hennes hund hade aldrig gjort ifrån sig utomhus och hon ville nu inte hålla på och göra rent ”lådan” längre. Den hade iof fått hänga med på några promenader under sina 8 år men det var ju för att komma ut o få frisk luft. Jag blev helt tyst, hakan hängde och fick inte fram ett ord. Varför skaffar man inte katt istället?
Men herregud… Ja man blir helt stum verkligen. Katt, eller ännu hellre hamster, hade väl varit ett betydligt bättre alternativ kan man tycka, för samtliga parter. Det kan ju inte vara speciellt lätt att vänja en hund vid att aldrig gå ut heller, innan den blir så avtrubbad och deprimerad att den bara finner sig i det så måste den ju klättra på väggarna och tugga sönder inredningen rätt rejält…
Ofattbart. Jag har ju hört talas om typ Chihuahua och möjligtvis Yorkshireterrier som får gå på låda, men har aldrig någonsin hört talas om en större hund (och en cocker är ju faktiskt inte så väldigt liten alls!) och i min enfaldhet trodde jag att de väl ändå fick gå ut varje dag, åtminstone på egen tomt. Men tugga sönder allt inomhus gör de säkert inte, för jag skulle ju gissa att dessa hundar dessutom sitter i bur en större del av tiden -det är ju så man stoppar dem från att kissa på fel ställe plus förhindrar just att de tuggar på saker! Och skulle de skälla för mycket (i USA alltså, tack och lov inte här) så är det ju bara att operera dem så att de inte kan skälla….
Ja det har du ju rätt i förstås, de får säkert sitta i bur dessutom. Och elhalsband är ju inget ovanligt här, om man nu inte vill operera hunden för att den ska sluta skälla. 😦 Jag förstår bara inte att de inte fattar hur fel det är. Hon sa det på ett så självklart sätt, som om det på något sätt var bra och omtänksamt att ha hunden inomhus…
Jag skulle verkligen inte ha kunnat hålla truten, och jag skulle troligen gå runt och må dåligt i livet av vetskapen. Det är galet, helt jäkla galet. Stackars, stackars hundar. 😦
Hade inte veterinären kommit och ropat upp mig då hade jag gjort ett försök, åtminstone hade jag frågat dem hur de bär sig åt för att motionera hunden. Inte för att det hade gjort någon skillnad, de var 70+ båda två och skulle knappast brytt sig. Kan bara hoppas att veterinären pratade med dem, hunden var ju rejält överviktig. Det värsta är ju att de säkert tror att de behandlar hunden jättebra, det var ju inte så att hon var ursäktande när hon berättade det utan hon sa det som något självklart.
Det är väl någon som sagt till dem att det går jättebra att ha hundar som inomhusdjur. Det finns ju så mycket tyckare och experter som säger vad folk vill höra.
Oj!!! Jag får inte fram mycket mer….! Men en hund som aldrig går ut blir väl tokig? Och jag kan tänka mig att som ägare blir man väl också tokig. Kanske blir innehundar inte så gamla?
Ja det är så jag tänker också. Den här var ju rejält överviktig och det måste ju lätt bli så när de nästan aldrig får springa av sig ordentligt. Jag tror att mentalt så kan det gå åt två håll, antingen blir hunden utagerande och då avlivas den eller omplaceras, eller också ger den upp och blir mer eller mindre apatisk och då tycker ägarna att den är så snäll och uppför sig så bra eftersom den sover större delen av tiden… 😦
Stackars vovve! Vissa borde verkligen inte få ha djur.