Här i Greensboro finns en jättefin park som heter Country Park, och som även inhyser en park som heter National Military Park. Det är i den sistnämnda som man varje år spelar upp ett slag som stod mellan general Greene från Södern och general Cornwallis från England som jag skrivit om tidigare.
Ibland går jag långpromenaden med hundarna i den parken på morgnarna. Oftast går vi ju längs någon trail i skogen men ibland känner jag att både jag och hundarna kan må bra av att se lite folk och andra hundar också! Dessutom blir det lite koppelträning för hundarna, det är inte så ofta de går i koppel annars.
Country Park är jättefin, den ligger inne i Greensboro som sagt men när man går där känns det som man är ute på landet nånstans. Ungefär som Slottsskogen i Göteborg, men med mer skogsområden. Här finns även Bark Park, en rejäl hundrastgård som vi går till ibland.
Denna terminen har inte Max någon skolskjuts på morgonen. Eller han har väl, men skulle i så fall behöva åka 1,5 timme innan han börjar (åker man raka vägen tar det 15 minuter att komma fram så det är en hel del kringelikrokar med bussen) och det känns inte schysst. Så vi gör istället så att vi övningskör till skolan på morgonen och så tar han bussen på eftermiddagen istället. Då får han en dryg timmes övningskörning i veckan på köpet, och dessutom tar vi med oss hundarna så efter att han hoppat av vid skolan så tar jag och går dagens långpromenad direkt och sen har jag resten av dagen ”ledigt” och kan jobba ostört. Win-win-situation alltså! 🙂
Att gå i Country Park vid 8-9-tiden på morgonen känns som att flanera mitt i stan första dan på julskyltningen hemma i Sverige. Hur mycket folk som helst. Väldigt många joggar, några cyklar, andra går bara en promenad med eller utan hundar. Väldigt mysigt! Det bästa är att folk här är så glada och vänliga jämt. Möter man någon är det alltid ett stort leende och minst ett ”good morning” men oftast även en kommentar om vädret, hundarna eller livet i allmänhet. Inbjuder man till det blir man ofta stående en stund och pratar.
Så är det överallt, och jag måste säga att det får en att må mycket bättre än så som det oftast är i Sverige att folk man möter ser helt neutrala ut och tittar bort eller ner i marken för att slippa möta blicken. Även om folk här kanske inte menar så mycket med det egentligen så är det ju ändå betydligt trevligare att mötas av ett leende och en glad hälsning än en sur min. Till och med när man går i skogen med hundarna och möter en joggare eller cyklist, så tar de sig alltid tid till att hälsa glatt och oftast kommentera hundarna (när jag kommer men mina hundar brukar jag av någon anledning oftast få kommentaren ”wow, de ser ut att ha haft kul!” eller ”oj, jag vet några som kommer att få bada när de kommer hem!”. Tja, de gillar att vältra sig i lerpölar helt enkelt, what can I say! 🙂 ). De få gånger jag möter någon som inte hälsar så blir jag nästan lite stött och undrar vad sjutton det är som hänt…
Såhär ser det ut i Country Park:
Jag tog egentligen fler bilder, men de var rätt suddiga. Inte alltid så lätt att ta kort samtidigt som man har två otåliga hundar i koppel! 🙂
En del av parken är som sagt National Military Park, och där kryllar det av monument och minnestavlor över soldater som stupade i slaget och personer som betytt mycket för att staden Greensboro kom till. Det största monumentet är ju naturligtvis av Nathanael Greene, generalen som slogs mot Cornwallis och som visserligen förlorade slaget men till ett väldigt högt pris för engelsmännen. Det var Greene som grundade Greensboro, därav namnet på staden. Här är hans staty:
Man kan också hitta replikor av de kanoner som användes, och överallt står infotavlor som berättar om slaget. Riktigt kul och intressant att gå runt och titta och läsa!
Här finns även Den okände soldatens grav, eller snarare de Okända soldaternas grav. Man har nämligen hittat skeletten av tre soldater som man tror var amerikaner eftersom man även hittade mynt med inskriptionen USA bland benresterna. Så nu är de begravda där de hittades:
En fin park, som är både intressant och mysig att gå runt i!
Åååååhhhh. 🙂
Åh vilken vacker park, fantastiskt – och vad trevligt med glada människor. Här i området är folk iofs oftast trevliga och hälsar åtminstone (om de inte joggar eller cyklar för då har de inte lust att stanna), men inte som i amerikanska södern. Mäktig staty, riktigt maffig och det måste vara så roligt att läsa på tavlorna och vandra där.
Vilken bra lösning för Max, verkligen win-win. *tummen upp* 🙂
Jo, jag hoppas jag inte lät gnällig mot svenskar men det är verkligen en helt annan attityd här. Du har ju varit här så du vet ju! Ibland kan det kännas väl påklistrat och är man inte på humör kan det vara jobbigt men oftast är det mysigt tycker jag.
Svenskar är otrevliga, så är det ju bara – det säger vi ju till och med själva och särskilt den mörka tiden på året. Jag tycker att man blir på bättre humör även om man vet att det är ganska falskt egentligen, det är iaf trevliga ord som kommer. 🙂
Ja precis! Även om de kanske inte menar så mycket med det alla gånger så är det ju så mycket trevligare att mötas av ett leende och några vänliga ord än av någon som bara tittar ner i backen. Sen blir det ju desto mer när man har hundar med sig och det underlättar ju även i Sverige, men skillnad är det absolut!