För ett par månader sen fick vi ett mail från vänner i Sverige, de skulle fira jul i Florida och frågade om vi hade möjlighet att åka ner och träffa dem där. Klart vi ville! Björn har träffat dem några gånger sen vi flyttade men jag har haft det så stressigt varje gång jag varit i Sverige så jag har inte hunnit med att besöka dem alls, så jag hade inte sett dem på tre år.

De skulle vara i Florida i två veckor ungefär och åka runt lite grann, så efter mycket om och men och letande efter passande resmål som inte låg alltför långt bort från oss så bestämde vi oss för att mötas i Fort Pierce på Floridas östkust den 27-30 december. Vi skulle bila ner, en tripp på – i bästa fall – drygt tio timmar + stopp för mat och toabesök.

Från början hade vi tänkt att lämna in hundarna på boarding, men eftersom Java skadade sig så hängde det länge i luften hur det skulle bli med Floridaresan för min del. I värsta fall, om benet fortfarande behövde dagliga omläggningar, så fick jag bli hemma och de andra åka själva. Men vi hade tur, benet läkte på som det skulle och till och med lite bättre än väntat. Så efter lite förhandlande med veterinären så kunde vi åka in på morgonen den 26:e och byta till ett bandage som sen kunde sitta på till den 31:e när vi var tillbaka igen. Resan var räddad för min del!

Så på morgonen den 26:e packade vi bilen och åkte först till veterinären för bandagebyte innan vi anträdde resan till Florida. Vi reste redan den 26:e för att vara på plats och lite utvilade när familjen B skulle komma den 27:e. Väl hos veterinären kom det givetvis in ett akutfall precis efter att vi satt oss i väntrummet, så det blev en lång väntan för vår del eftersom akutfallet ju måste gå före Javas bandagebyte. Klockan 9 hade vi tid, men klockan blev 11 innan allt var klart och vi kom iväg. Det skulle bli en sen kväll ute på vägarna, med andra ord!

Först rullade det på bra. För den som händelsevis ska ut och köra bil på sydostkusten här i USA kan det vara bra att veta att de stora vägarna i North Carolina är riktigt bra, oftast minst 3 filer åt vardera hållet och hyfsat välunderhållna. Georgia likadant, hyfsat fina vägar och många filer. Florida är rena drömmen, många filer och det flyter på bra. Men South Carolina… Två filer åt vardera håll och dåliga vägar gör att det inte behöver hända några större saker innan det blir långa köer. Men bensinen är billig, så vi misstänker att de inte lägger på särskilt mycket skatt alls så det finns väl inga pengar över till att underhålla och bygga ut vägarna. Så blir det när snålheten bedrar visheten!

En vän här i Greensboro var också på väg ner till Florida men låg ett par timmar före oss, så vi fick rapporter från dem att det var mycket köer. Och det var ingen överdrift, vi kröp fram genom större delen av South Carolina. Det tog nästan 9 timmar att köra till Savannah och det ska ta runt 5 timmar egentligen. Seeegt!

I Georgia stannade vi vid en bensinmack som även hade Dunkin’ Donuts och tankade och provianterade lite. Jag gick en sväng med hundarna där, och blev riktigt beklämd. Det låg flera bensinmackar på rad, och precis bakom dem låg ett tiotal hus. Vid ett av dem satt en ung mamma med sin lilla dotter och pratade i telefon ute på verandan. Deras närmaste granne var ett skrotupplag. Tänk att växa upp så, med luften tjock av bensin- och dieselångor och med en så ful och skräpig miljö runt sig. Fruktansvärt!

Det trevliga annars med att bila söderöver såhär på vintern var att temperaturen hela tiden steg. När vi åkte hemifrån på morgonen var det 28F, cirka -2C. Klockan halv två på natten var vi i Florida och trots att det alltså var mitt i natten visade termometern på hela 22 grader varmt! Ljuvligt!

Överallt kom folk fram och kommenterade Javas ben när vi stannade och rastade henne. En kille berättade att deras labradorblandning hade brutit benet en gång. De hade haft honom uppe på flaket på deras pickup, och rätt vad det var hade hunden ramlat av. Jag ryser när jag tänker på det, här ser man överallt folk som kör runt med sina hundar på flaket utan att de sitter fast överhuvudtaget. Varje gång jag ser det håller jag andan när de svänger och hoppas att hunden inte ska falla av. Det borde förbjudas i lag att göra så, varför kan de inte åtminstone sätta på hundstackarn en sele och sätta fast den?!

Vi sniglade oss fram, och diskuterade om vi skulle försöka ta oss hela vägen idag eller stanna över natt nånstans på vägen. Till slut enades vi alla om att vi ville komma fram, även om det blev sent. Och sent blev det, strax efter 2 på natten rullade vi in i Fort Pierce! Vi hade försökt boka ett rum på det hotell vi skulle bo på de övriga nätterna, men det var fullbokat. Även flera andra hotell vi prövade med var fullbokade. Skumt.

Till slut gav vi upp att försöka boka på nätet och åkte till första bästa motell vi såg. Jag släppte av Björn så att han fick gå in och kolla om det fanns rum, och då fick han förklaringen på att det var så fullbokat överallt. Marriott hotell hade haft en vattenläcka och varit tvungna att evakuera sina gäster och hysa in dem på andra hotell, och därför lagt beslag på de flesta lediga rum. Den berömda Villing-effekten strikes again, så typiskt att det ska hända nåt sånt just precis den natt vi kommer och inte har något bokat i förväg! Dessutom kunde vi ju inte bo precis var som helst utan hundar måste ju även vara välkomna. Vi fick i alla fall tips om ett par andra motell vi kunde testa och åkte vidare dit. Första var också fullt, men under över alla under, nästa hade både två rum lediga OCH accepterade hundar! Tjoho!

Halv tre på natten kunde vi äntligen lasta ur hundar och packning ur bilen och installera oss. Då hade vi rest i 17,5 timmar och var rätt möra! Men ärligt talat var det inte förvånande att detta motell var ledigt. Sunkigare ställe har jag aldrig bott på… Men det var ändå rent (förutom heltäckningsmattan som såg ut att ha varit med ett tag) och det var ju inte många timmar vi skulle vara där så det fick gå. Vi mer eller mindre stupade i säng och fick några timmars välbehövlig sömn. Såhär såg det ut, stort var det inte!

Mer om resan imorgon, det här inlägget blev långt nog ändå! 🙂