Imorgon, äntligen, drar det igång på allvar. President(kandidats)valet alltså, förstås! Vårt andra presidentval sen vi flyttade till USA, nu känns det plötsligt som om vi bott här hur länge som helst! 🙂

Denna gången känns det nog ännu mer spännande än förra gången, kanske för att vi varit på plats hela sommaren och hösten och verkligen varit med sen allra första början (förra gången flyttade vi ju hit i januari så vi gick miste om starten av kampanjerna), men också förstås på grund av kandidaterna. Ingen, vare sig i USA eller Sverige, har väl missat Trumps härjningar.Från början skrattade jag bara åt honom och hade väldigt svårt att ta honom på ens det minsta allvar, men tyvärr har han ju haft otroliga framgångar hittills. Hur en kandidat kan få tillåtas att dominera debatten så fullständigt är för mig en gåta, och dessutom utan att någon gång ställas rejält mot väggen och krävas på ett svar på hur han rent praktiskt ska genomföra allt han vill genomföra.

Demokraterna har ju tyvärr helt hamnat i skuggan, det pratas ju knappt om dem överhuvudtaget trots att favoriten där har chans att bli historisk som den första kvinnliga presidenten någonsin. Ska bli riktigt spännande att se hur det går, från att ha varit helt självklar som demokraternas kandidat är det ju inte lika bergsäkert att hon blir vald längre. Bernie Sanders har verkligen seglat upp som en seriös motståndare, nånting som väl ingen trodde på i början. Möjligtvis med undantag för Max, han sa jättetidigt att Bernie var någon att ta på allvar och han fick verkligen rätt. Jag känner mig jättekluven. Från början var jag helt inne på Hillary, klart man vill att det äntligen blir en kvinnlig president! Men efter hennes CNN-intervju i höstas har jag bara blivit mer och mer tveksam. Hon känns inte pålitlig tyvärr, hon verkar ha väldigt svårt att stå för vad hon gjort och erkänna eventuella fel. Jag bryr mig inte så mycket om hennes e-mail och tror inte att hon gjort något som inte många andra gjort före henne, men att hon inte kan står för att det inte var så bra gjort är bekymmersamt.

Det roliga med Bernie Sanders är att han är väldigt mycket mer populär bland de yngre (<45 år) väljarna än vad Hillary är. Han är ju ingen ungdom precis och borde upplevas som mossig men istället är det precis tvärt om. Feel the Bern, som supportrarna säger! 🙂 Jag börjar luta mer och mer åt honom faktiskt, även om jag är rädd att han kan ha svårare att vinna själva presidentvalet sen eftersom jag är rädd att han upplevs som alldeles för långt åt vänster av många amerikaner. Men han är riktigt bra och världen skulle nog se betydligt bättre ut om han skulle få ta över Vita Huset nästa år.

På den republikanska sidan hoppas jag på Trump som presidentkandidat. Jag är helt övertygad, faktiskt, om att han inte skulle bli vald till president, så blir han republikanernas representant har vi istället en demokrat som president i fyra år till. Kanske riskfyllt att hoppas på en sån sak men jag har mycket, mycket svårt att tro att han skulle kunna få en majoritet av rösterna i ett presidentval.

Imorgon drar det alltså igång, med Iowas caucuses. Min helt personliga och tämligen icke-professionella gissning är att Hillary vinner för Demokraterna och Trump för Republikanerna. Ska bli väldigt intressant att se vad som händer med Trump framöver om det blir så. Min nästa gissning är i så fall att det blir väldigt mycket antingen-eller. Antingen känner övriga delstater att han därmed verkligen är en seriös kandidat och dras med i den märkliga våg som han ridit på hittills och så stiger opinionssiffrorna ännu mer. Eller också får de skrämselhicka och tänker att herregud, det var roligt ett tag men nu får vi bli lite seriösa och så störtdyker opinionssiffrorna istället. Vi får se, helt enkelt. Spännande blir det i vilket fall!