Häromdagen var jag och klippte mig. Jag har gått till samma ställe ända sen vi flyttade hit, blev rekommenderad av en vän och jag är nöjd så det har inte funnits någon anledning att testa något annat ställe heller. Det jag har blivit varnad för är en kedja som heter Great Clips, de är visserligen billiga men det är av en anledning om man säger så. Jag vet folk som har rest sig ur stolen och bara gått därifrån innan de var färdigklippta och störtat iväg till någon annan frisör istället för att försöka rädda vad som räddas kunde. Så gå inte dit om ni har vägarna förbi här, jag vet inte om det är en kedja som finns över hela USA eller bara här i NC men undvik dem i vilket fall!

Dit jag går är det betydligt bättre. Brian, som klipper mig, är visserligen lite jobbigt amerikansk på det där sättet att han är ganska så insmickrande, men jag kan ta det. Bättre är att han känner mig väl vid det här laget, såpass väl att han nu till exempel möter mig redan i dörren och räcker över en mugg te (svart, inget tjafsande med koffeinfritt te här inte!) det första han gör. Det var han som lärde mig dricka Keemun, ett gudomligt gott kinesiskt te!

Nu hör det till saken att de flesta (?) amerikanska kvinnor har väldigt snarlika frisyrer. Det ska vara långt eller möjligen halvlångt och antingen ingen lugg alls eller också nån form av snedlugg. Möjligtvis uppklippt lite i topparna men inget alltför drastiskt. Jättesnyggt på dem som det passar på (jag har alldeles för avlångt ansikte så jag ser ut som en häst om jag försöker mig på en sån frisyr) men kanske inte vansinnigt spännande för frisören. Alltså blev Brian eld och lågor första gången jag kom dit och tyckte det var hur kul som helst att få klippa och styla en kort frisyr för en gångs skull. Och klipper gör han jättebra, jag är för det mesta väldigt nöjd när jag väl kommit hem och har tvättat och fönat håret som jag vill ha det.

Men det är just det, det krävs att jag kommer hem och stylar om det för att jag ska kunna se ordentligt hur han har klippt egentligen. När det är dags att föna och styla håret blir han riktigt i sitt esse nämligen, och går fullständigt bananas. Det jobbas ordentligt med fönen i en hand, borsten i den andra och hårsprayen i en tredje (?). Första gången jag gick därifrån såg jag exakt ut som Justin Bieber gjorde i början av sin karriär:

I alla fall om man tänker sig hur han skulle sett ut om han var kvinna och 40+. Nej, jag har inga bilder tyvärr (himla synd alltså) men använd er fantasi!

Nu senast ville jag ha det riktigt kort och då kan det hända att han vill kompensera lite och försöka få det som var kvar att se så mycket ut som möjligt. Jag har förklarat att jag inte vill att håret ska vara för högt, eftersom jag som sagt har ett avlångt ansikte som det är redan och inte behöver förstärka det ytterligare. Men denna gången var jag inte riktigt på min vakt och hann inte hejda honom i tid. Så när jag gick ut därifrån såg jag istället ut som de där penntrollen som alla hade på 80-talet:

Jag tror inte det var ett enda hårstrå på hela huvudet som inte stod rakt upp. Jesus. Det värsta var att jag var tvungen att handla på vägen hem och hade lite bråttom, så jag hann inte be honom att göra om alltihop och jag hann inte heller hem emellan för att fixa till det själv. Bara att ta ett djupt andetag, gå in i mataffären och sträcka på ryggen ett par extra centimeter med pondusen hos någon som vet exakt hur hon ser ut och är jättenöjd med det. Tyvärr är mitt hår väldigt mjukt, så det är svårt att verkligen få det att stå rakt upp nån längre tid utan att det ramlar ner igen (något som ju faktiskt var just ”tyvärr” på nyss nämnda 80-tal, även om det är svårt att begripa nu…). Alltså ramlade det ner och plattades till på mitten av huvudet men av någon anledning stod det fortfarande uppåt på sidorna, som en omvänd mohikanfrisyr kan man man säga. Typ nåt sånt här, fast utan flätor och med kort hår då, om ni kan föreställa er det:

Jesus säger jag bara, en gång till. En av de anställda som höll på att plocka i hyllorna tittade upp när jag gick förbi och jag tyckte att han liksom studsade till innan han fick fram sitt sedvanliga ”hi how are you”, men jag kan ha inbillat mig…

Joråsåatte, jag är jättenöjd med min frisörs kunskaper när det gäller klippning. Styling däremot får jag nog ta ett snack med honom om.