Frisörbesök, alltid lika spännande

Häromdagen var jag och klippte mig. Jag har gått till samma ställe ända sen vi flyttade hit, blev rekommenderad av en vän och jag är nöjd så det har inte funnits någon anledning att testa något annat ställe heller. Det jag har blivit varnad för är en kedja som heter Great Clips, de är visserligen billiga men det är av en anledning om man säger så. Jag vet folk som har rest sig ur stolen och bara gått därifrån innan de var färdigklippta och störtat iväg till någon annan frisör istället för att försöka rädda vad som räddas kunde. Så gå inte dit om ni har vägarna förbi här, jag vet inte om det är en kedja som finns över hela USA eller bara här i NC men undvik dem i vilket fall!

Dit jag går är det betydligt bättre. Brian, som klipper mig, är visserligen lite jobbigt amerikansk på det där sättet att han är ganska så insmickrande, men jag kan ta det. Bättre är att han känner mig väl vid det här laget, såpass väl att han nu till exempel möter mig redan i dörren och räcker över en mugg te (svart, inget tjafsande med koffeinfritt te här inte!) det första han gör. Det var han som lärde mig dricka Keemun, ett gudomligt gott kinesiskt te!

Nu hör det till saken att de flesta (?) amerikanska kvinnor har väldigt snarlika frisyrer. Det ska vara långt eller möjligen halvlångt och antingen ingen lugg alls eller också nån form av snedlugg. Möjligtvis uppklippt lite i topparna men inget alltför drastiskt. Jättesnyggt på dem som det passar på (jag har alldeles för avlångt ansikte så jag ser ut som en häst om jag försöker mig på en sån frisyr) men kanske inte vansinnigt spännande för frisören. Alltså blev Brian eld och lågor första gången jag kom dit och tyckte det var hur kul som helst att få klippa och styla en kort frisyr för en gångs skull. Och klipper gör han jättebra, jag är för det mesta väldigt nöjd när jag väl kommit hem och har tvättat och fönat håret som jag vill ha det.

Men det är just det, det krävs att jag kommer hem och stylar om det för att jag ska kunna se ordentligt hur han har klippt egentligen. När det är dags att föna och styla håret blir han riktigt i sitt esse nämligen, och går fullständigt bananas. Det jobbas ordentligt med fönen i en hand, borsten i den andra och hårsprayen i en tredje (?). Första gången jag gick därifrån såg jag exakt ut som Justin Bieber gjorde i början av sin karriär:

Justin-Bieber-Best-Hairstyles

I alla fall om man tänker sig hur han skulle sett ut om han var kvinna och 40+. Nej, jag har inga bilder tyvärr (himla synd alltså) men använd er fantasi!

Nu senast ville jag ha det riktigt kort och då kan det hända att han vill kompensera lite och försöka få det som var kvar att se så mycket ut som möjligt. Jag har förklarat att jag inte vill att håret ska vara för högt, eftersom jag som sagt har ett avlångt ansikte som det är redan och inte behöver förstärka det ytterligare. Men denna gången var jag inte riktigt på min vakt och hann inte hejda honom i tid. Så när jag gick ut därifrån såg jag istället ut som de där penntrollen som alla hade på 80-talet:

penntroll

Jag tror inte det var ett enda hårstrå på hela huvudet som inte stod rakt upp. Jesus. Det värsta var att jag var tvungen att handla på vägen hem och hade lite bråttom, så jag hann inte be honom att göra om alltihop och jag hann inte heller hem emellan för att fixa till det själv. Bara att ta ett djupt andetag, gå in i mataffären och sträcka på ryggen ett par extra centimeter med pondusen hos någon som vet exakt hur hon ser ut och är jättenöjd med det. Tyvärr är mitt hår väldigt mjukt, så det är svårt att verkligen få det att stå rakt upp nån längre tid utan att det ramlar ner igen (något som ju faktiskt var just ”tyvärr” på nyss nämnda 80-tal, även om det är svårt att begripa nu…). Alltså ramlade det ner och plattades till på mitten av huvudet men av någon anledning stod det fortfarande uppåt på sidorna, som en omvänd mohikanfrisyr kan man man säga. Typ nåt sånt här, fast utan flätor och med kort hår då, om ni kan föreställa er det:

frisyr

Jesus säger jag bara, en gång till. En av de anställda som höll på att plocka i hyllorna tittade upp när jag gick förbi och jag tyckte att han liksom studsade till innan han fick fram sitt sedvanliga ”hi how are you”, men jag kan ha inbillat mig…

Joråsåatte, jag är jättenöjd med min frisörs kunskaper när det gäller klippning. Styling däremot får jag nog ta ett snack med honom om.

16 reaktioner på ”Frisörbesök, alltid lika spännande

  1. Hahaha! 😆 Jag vet hur det är med frisörer och styling, till och med med mitt korta hår lyckas min frisör ibland få till konstiga frisyrer men jag låter honom hållas och fixar till det när jag kommer hem och tänker att det viktigaste ändå är klippningen, att den blir bra. Skönt att du har Brian som kan klippa andra frisyrer än amerikanska standardfrisyrer, trist att han inte kan styla bara. Han heller. :mrgreen:

    1. Jo jag tänker också att det viktigaste är klippningen och han är ju så himla LYCKLIG när han får hålla på och styla och fixa och dona med varenda hårstrå för att få det exakt som han vill ha det. Men jag är glad att jag hittat någon som kan klippa! 🙂

      1. Man får göra frisören lite glad också, hälften-hälften liksom; Du är nöjd med klippningen och han är nöjd med stylingen. *tummen upp*

  2. I feel your pain, sistah! I Södern och i Mellanvästern var det ett rent helvete att hitta någon som kunde klippa kort hår och som inte samtidigt gick mig på nerverna på ett rent personligt plan. Och oavsett hur mycket man sa att kort var inget problem, det skulle vara en ”sleek” frisyr så tog de lite försiktigt i topparna och fluffade sen till det som en gigantisk fotboll. I Colorado gick jag dessutom till en frisör som frågade mig om jag inte skulle ha barn och varför inte det egentligen VARJE gång jag var där! Men hon var den enda som visste hur man både klippte och slingade kort hår så det fanns liksom inga alternativ… Jag har en blogg numer f.ö. (du är länkad) och har just skrivit om liknande ämne lustigt nog. hntiveckan.blogspot.com
    Ha det bra!
    Annika

    1. Det är ett nationellt problem alltså, intressant! Och att fråga barnfrågan varenda gång… Det är illa nog att överhuvudtaget ifrågasätta en sån sak men att göra det mer än en gång, jag hade blivit tokig! Men är det enda alternativet att gå till så… Hoppas du hittat någon bättre i San Diego!

      Men hörru, varför har du inte sagt att du börjat blogga?! Jättekul, ska absolut kolla in den förstås. Tack för länkandet, ska återgälda det!

  3. Undrbar läsning och härliga illustrationer! Själv har jag slutat klippa mig. Blir alltid missnöjd! Ser alltid ut som mamma när jag kör hem. Hon är jättegullig men 25 år äldre än jag

  4. Åh jag döööör!

    Jag var åxå och klippte mig igår. Efter att han noga klippt hela huvudet fick jag be honom göra om det igen för det syntes knappt att han tagit nåt. Orkade inte en tredje gång så det är fortfarande för långt….

  5. Haha, precis som du beskrev ibörjan blev jag stylad varje gång jag var hos frissan i Usa. 😂
    Här hemma i Sverige åker man ju inte hem och duschar efteråt, men där gjorde jag det.
    Hittade tillslut en bra frisör som jag var nöjd med.

  6. Tack för ett gott skratt!!!
    Just den där frisyren med platt uppe på huvudet och stående på sidorna, hade jag också. Den kallades väl fågelbo …?! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s