Efter Maine och East Boothbay vände vi alltså söderut igen och åkte ner till Massachusetts igen och den gamla historiska pilgrimsstaden Plymouth, även kallad America’s Hometown. Grundad av de första engelska pilgrimerna som kom hit 1620 med Mayflower. Häftigt!

En mysig stad, som dock inte välkomnade oss så bra till att börja med… Vi kom dit på kvällen, och efter att vi installerat oss på hotellet åkte Björn iväg till närmsta super market för att inhandla lite nattamat. De höll på med ett vägbygge i stan så han fick köra en liten omväg, men kom till slut fram till affären och parkerade på den ganska så öde parkeringen. Dock var vägbygget bara en liten bit därifrån, övervakat av flera polisbilar som hjälpte till att spärra av vägen bara nåt hundratal meter från där Björn parkerat.

Det hindrade inte en man från att komma fram till honom och fråga om han hade lite pengar att avvara. Björn säger som det faktiskt var, att han inte hade några kontanter på sig. Då gick mannen emot honom och kom så nära att Björn till slut stod tryckt upp mot bilen, och frågade om han verkligen inte hade nånting. Klart hotfullt och väldigt otrevligt! Björn kom på att vi hade lite växelpengar i facket mellan sätena så han öppnade dörren och tog ut dem och gav honom. Det nöjde han sig med som tur var, och gick därifrån. Kunde slutat riktigt illa, men han kom undan med blotta förskräckelsen. Men att man vågar göra nåt sånt när det står flera polisbilar bara en liten bit därifrån med blinkande blåljus och allt!

Annars är Plymouth som sagt riktigt trevligt. Vi åt bland annat en jättegod middag på en liten mysig restaurang och shoppade lite souvenirer men gick mest runt och insöp atmosfären. Framförallt är det ju en hamnstad förstås, och jag passade på att fotografera en hel del när vi gick runt i hamnen. Så vassegoa, så här ser det ut i Plymouths hamn!