I Plymouth kom vi äntligen iväg på valsafari. Och med facit i hand var vi tacksamma att det blev när det blev, för vi hade minst sagt tur när det väl blev av. Man vet ju aldrig – även om de som kör safaribåtarna känner till valarna väldigt bra och vet var de brukar hålla till så kan det ändå bli så, om man har riktig otur, att man inte ser någon val alls eller bara någon enstaka på långt håll. Så blev det inte för oss!
Vi åkte med ett företag som heter Captain John Whale Watching, kan verkligen rekommendera dem. Allt flöt på väldigt smidigt och guiden var riktigt duktig tyckte vi. I kön medan vi väntade på att gå ombord blev vi påminda om att vi befann oss i Amish-land:
Det här avslöjar väl min okunnighet om Amish rejält antar jag, men jag blev lite glad att se att det var ok för dem att följa med på något så värdsligt och ”onyttigt” som en valsafari. Det var ett helt gäng med både kvinnor och män, allihop runt 20-årsåldern utan någon äldre med som ”chaperon”. Antingen är det jag som tror att Amish-folket är striktare än vad de är, eller också tillhörde de en församling som inte är riktigt så sträng som andra kan vara.
Nära där vår båt la till så låg även Mayflower för ankar. Vi hade tänkt att gå och kika på den också, men $40 per person avskräckte lite. Var det verkligen värt över 700:- att gå ombord på ett skepp som inte ens är den äkta Mayflower utan en kopia av den ursprungliga? Smarta som de var så hade de byggt ett plank runtom så att man inte kunde se skeppet ordentligt om man inte betalade inträde:
Men, när vi väl kom ombord på valbåten och la ut så passerade vi riktigt nära, så vi fick en ordentlig titt på skeppet från utsidan i alla fall. Det fick faktiskt räcka för denna gången! 🙂 Såhär ser hon ut:
Det tar runt 1,5 timme att ta sig ut till där valarna är. Det var en varm dag när vi åkte iväg och alldeles lugnt på sjön så bara själva båtturen var värt biljettpriset tyckte vi. Underbart att komma ut på havet och bara sitta där i lugn och ro och njuta av utsikten.
Och så, efter drygt 1,5 timme, så såg vi den. Vår första val!
Och det visade sig att det inte bara var en val utan två, mamma Tornado med sin kalv som ännu inte blivit döpt:
Och sen blev det bara fler och fler, sammanlagt såg vi runt 20 valar. Helt fantastiskt, det är inte ofta man får se så många och på så nära håll. Det var till och med så att vi fick stanna ute längre än vi egentligen skulle eftersom så många valar simmade runt vår båt att kaptenen inte ville riskera att köra på någon, utan vi fick lugnt stanna kvar och vänta på att de skulle dra vidare. Och det gjorde vi så gärna, det var otroligt häftigt att få bevittna skådespelet!
Slutligen så filmade jag en liten stund, och precis i rätt tid visade det sig. Valarna var riktigt nära vår båt, men den lilla båten som man ser på bilden ovan hade stannat till för att titta på valarna de också och de fick verkligen se dem på riktigt, riktigt nära håll! 🙂 Tyvärr kan man inte lägga in youtube-filmer direkt i inläggen här, men klicka på länken så ser ni filmen: Whale watching
En helt fantastisk dag blev det, jag får fortfarande gåshud på armarna när jag tittar på bilderna och filmen!
Villken underbar sjöresa klockan är fem på Morron , när jag öppnade bloggen och såg dessa fina bilder ! Grattis !
Oj, uppe med tuppen som vanligt! 🙂 Tack!
Vilken fantastisk utflykt! Intressanta, mäktiga bilder!
Och … ett passande inlägg så här i amerikanska val-tider. 😉
Haha, ja det har du ju rätt i! 🙂 Tack!
Måste ha varit en fantastisk upplevelse!
Min erfarenhet är att amishfolket är mer öppna än vad man i regel tror – och dessutom mer insatta i världshändelser än många ”vanliga” amerikaner. När min väninna (amish) skulle möta mig vid flyget ville alla sju ungarna följa med för att titta på flygplanen.