Vi blev ju, förstås, helt ställda. Vadå rykte om våldsamheter som ska ske på skolan imorgon? Vad menade de? Jag frågade Tess och hon visste ingenting. Här i vårt bostadsområde har vi en gemensam Facebook-grupp, och eftersom praktiskt alla barn här går på samma skola som Tess la jag ut ett meddelande där och frågade om någon visste något mer. Ingen hade en aning.

Men sen fick vi mer information från Tess kompis, vars mamma jobbar som vikarie på skolan. En kille, sophomore (dvs. går andra året på high school), hade blivit avstängd några dar för något han gjort. Detta gjorde honom väldigt upprörd, och idag var första dagen han skulle få komma tillbaka till skolan igen. Igår hade han, enligt ryktet, sagt till sina kompisar att de för sin egen skull inte skulle gå till skolan nästa dag, eftersom han skulle ”blow it up”.  Kompisens syster hade hört ryktet om detta, berättade för sin mamma som var den som i sin tur berättade om det för rektorn.

Herregud, helt plötsligt kändes det att vi verkligen bor i USA, skolskjutningarnas ”förlovade” land, och att våldet i ett enda skutt kom åt helsike för nära. Så hur skulle vi göra, inte ville vi ju låta Tess gå till skolan nu? Hur allvarligt var det egentligen, var det bara ett rykte eller hade killen verkligen sagt detta?

Tess trodde själv inte att det var någon fara och ville absolut gå till skolan. Uppenbarligen trodde ju inte skolpersonalen heller att det skulle vara någon risk att låta eleverna komma. Fy vilken svår sits att hamna i! Tills slut tog jag kontakt med mamman, som jag ju känner sen innan, och frågade henne hur hon resonerade. Hon lugnade mig med att hon hade pratat med rektorn, de hade killens namn och visste således vem han var. Sheriffen var kontaktad och höll på att utreda saken. Själv skulle hon låta sina två flickor gå till skolan, för som hon sa, de vet vem killen är och om de tror att det ligger något som helst seriöst bakom ryktet så kommer de ju inte att låta honom komma till skolan överhuvudtaget. Och det lät ju onekligen vettigt.

Så imorse åkte Tess till skolan som vanligt. Efter att hon åkt ringde rektorn på nytt, och meddelade nu att de undersökt saken och att det inte verkade finnas någon grund för ryktet och att de därmed ansåg det vara helt ofarligt att låta eleverna komma till skolan. Skönt! Men det är inte utan att det ändå kändes olustigt. Visst, den här tonåringen var inte den förste och kommer inte att vara den siste som i ren ilska och upprördhet vräker ur sig något mindre väl genomtänkt utan att mena ett ord av vad han säger. Men samtidigt händer det ju skjutningar hela tiden här, och efter varje sån händelse så ser man chockade anhöriga och vänner som säger att de aldrig hade trott att X skulle göra nåt sånt. Så uppenbarligen händer ju ibland även det otänkbara, men skillnaden nu var åtminstone att de ju som sagt visste vem killen var och därmed kunde punktbevaka honom.

Och puh, inget hände. Tess kom hem på eftermiddagen som vanligt, men skoldagen hade inte varit riktigt som den brukar. Det var kanske en tredjedel av eleverna som hade vågat sig dit, resten stannade hemma. Om de allihop var såpass oroliga eller om en del av dem tog chansen att få en ledig dag ska jag låta vara osagt, men helt klart var ju att detta skrämt upp människor rejält. En mamma här i området la ut ett meddelande på Facebook att en grupp elever skulle samlas utanför skolan på morgonen och be tillsammans och vem som helst fick komma dit och delta. Det var en kille som ständigt försöker frälsa Tess och  övertala henne att komma till hans kyrka som hade organiserat det (nej, hon gick inte dit).

Killen som orsakat allt rabalder var i skolan som vanligt. Skolpolisen var också där förstås, men det är han varje dag och det var ingen extra förstärkning. Skolpersonalen brukar patrullera runt i korridorerna även i vanliga fall och det gjorde de ju också idag, dock lite mer frekvent än vanligt. Annars en helt vanlig dag.

En tankeställare, verkligen. Som sagt, tonåringar har väl i alla tider slängt ur sig hot om än det ena och än det andra när de blivit upprörda över något, men detta visar ju med skrämmande tydlighet hur samhället blivit. Det är inte längre så att man kan rycka på axlarna när man hör sånt här, nuförtiden finns alltid en liten risk att något faktiskt ska hända. Och självklart ännu mer här i USA, där nästan alla har vapen hemma och vem som helst som blir förbannad alltså hur enkelt som helst kan få tillgång till en hel vapenarsenal och göra allvar av hot som annars bara hade runnit ut i sanden. Hade Hillary vunnit valet hade det kanske funnits en chans att vapenlagarna skärpts, men med Trump i Vita Huset lär det knappast hända. Det är en otäck värld vi lever i…