I år firade vi nyårsafton här hemma hos oss, tillsammans med en svensk och en amerikansk familj. Det var meningen att det skulle vara en nyårsfest, typ drop-in, i klubbhuset här i området så vi hade tänkt att gå dit efter att vi ätit. Men dan innan blev det inställt av någon okänd anledning, vilket var lite synd. Vi har lyckats missa varenda tillställning som varit där hittills, och hade tänkt att äntligen lära känna lite fler av de som bor här men det får bli en annan gång!

Dock hade vi himla trevligt ändå! Detta trots att jag gjorde mitt bästa för att ta livet av gästerna med min kokkonst… Nej, det var ingen som blev matförgiftad eller så, men maten var kanske i aningens starkaste laget 🙄 Vi hade thailändskt tema, och till förrätt hade jag för första gången i mitt liv gjort en Tom Yum-soppa från grunden (istället för att köpa en påse och vispa ut i en kastrull vatten…). I receptet stod det att det skulle vara två stycken piri piri-frukter, och Björn som varit och handlat fick tag i färsk jalapeno och färsk habanero. Jag vet att båda två är starka, särskilt habaneron förstås, så jag smakade på en bit av varje medan jag lagade maten. De smakade nästan ingenting, mest sötaktigt, trots att jag till och med tuggade på fröna. Även Björn fick smaka och kände heller ingenting. Alltså tog jag lite mer än det skulle vara, inklusive fröna, och hoppades på det bästa. Och jäklar vad det tog sig i styrka och smak, kan jag säga! Efter första tuggan satt alla och hostade med tårarna rinnande nerför kinderna 😳 Soppan var för all del väldigt god, men till och med jag som älskar riktigt stark mat tyckte att det var i grövsta laget. Tess däremot som tål hur stark mat som helst tyckte att det var ”helt ok” 🙂

Huvudrätten, chili och ingefära-kryddad kyckling med tabouleh, var som tur var mer lagom kryddad. Den har jag gjort ett antal gånger förut så där kan jag proportionerna lite bättre! 🙂 Till efterrätt hade våra amerikanska vänner med sig en smaskig cheesecake med färska blåbär! Lyx!

Vid tolvslaget gick vi ut i trädgården för att kolla på nyårsfyrverkerierna… eller det trodde vi i alla fall att vi skulle göra. Men där fick vi tji, inte en raket i sikte nånstans! Vi kunde höra lite på avstånd att det kom ett enstaka smällande då och då men det syntes ingenting. Det är olika lagar och regler för fyrverkerier i olika delstater, och här i North Carolina är det stränga regler för vad som är tillåtet. Inga större raketer alls, utan mest lite mindre smällare och ”häxpipor” är vad man kan köpa. Ska man ha lite mer avancerade saker som en raket så får man åka på inköpsräd till South Carolina, där de tillåter betydligt mer. Kanske lite tråkigt att inte se ett fint nyårsfyrverkeri, men som hundägare tyckte jag att det var skönt. Morris är visserligen väldigt skottfast, men Java kan tycka att det blir otrevligt om det är för mycket och för nära. Många hundar är ju skräckslagna, så har man en sådan hund är det rena paradiset att ha det såhär på nyårsafton! För mig räcker det bra med 4th of July-fyrverkerierna, och då är det ju mer organiserat skjutande dessutom istället för en massa fulla nyårsfirare som riktar raketerna lite hur som helst.

Tanken var att jag skulle ha lite bilder här också, men iPhoto kraschade precis när jag laddat över (och raderat) bilderna från kameran och när jag startat upp det igen fanns inte bilderna kvar. 😦 Ni får föreställa er glada människor ätandes och skålandes och tro mig på mitt ord när jag säger att vi var fantastiskt vackra allihop! 😉

Gott Nytt År!

ps. Nån som vet om man i engelskspråkiga länder säger något som motsvarar vårt ”gott slut” som vi säger i Sverige? Björn höll på att säga ”happy ending” till kassörskan i mataffären dan innan nyårsafton men insåg som tur var i sista stund att det kunde uppfattas som aningens dystert, särskilt med tanke på allt prat innan jul om att jorden skulle gå under… 🙂