Julafton blev lite annorlunda än tidigare år i den Villingska familjen, och inte helt utan komplikationer! Morgonen började dock som vanligt med vittjande av de första julklapparna i julstrumporna som hänger vid öppna spisen, amerikanskt så det förslår.

Sedan julgröt kl 13, dock utan rimmande i år eftersom vi inte hade några mandlar hemma. Illa! 🙂

Björn hade de senaste dagarna hårdbevakat postgången, men när klockan var nästan två på eftermiddagen på julafton och julklappen han köpt till mig, som han beställt flera veckor innan julafton, ännu inte hade kommit blev han smått desperat. Ett antal telefonsamtal senare kunde han konstatera att just den postbilen som just hans paket låg i hade blivit rånad på väg upp från Florida, och all post var än så länge spårlöst försvunnen! Villing-effekten strikes again…

Nu är ju Björn inte den som bara ger upp, utan efter att ha kollat med övriga familjen om det var ok att han försvann några timmar mitt på självaste julafton så satte han sig i bilen för att jaga rätt på en ersättningsjulklapp. Han ville verkligen att jag skulle få ett paket att öppna, även om det innebar några timmar bakom ratten ❤

Under tiden gjorde jag färdigt maten till julbordet. Stackars Tess var jätteförkyld och låg nedbäddad större delen av dagen, men Max kunde assistera lite grann åtminstone. Klockan 15 bänkade vi oss framför tv’n, jag hade efter tips från en i en FB-grupp jag är medlem i lyckats hitta en spellista på youtube med de flesta av Kalle Ankas jul-filmerna. Mysigt!

Sedan fick vi en extra gäst som för första gången fick pröva på att fira en svensk julafton. Tess pojkvän Brandon kom nämligen hem till oss efter att ha jobbat på dagen, här i USA firar man ju jul på juldagen så på julafton är det en vanlig dag och många jobbar som vanligt. Jättekul att få visa honom hur vi firar jul, och Tess piggnade till rejält när han kom 🙂

Närmare sex på kvällen kom Björn äntligen hem efter en, lyckligtvis, lyckad jakt på min julklapp. Äntligen kunde vi sätta oss till bords och äta julmat! Brandon fick en snabbgenomgång så att han skulle veta vad som bjöds, de flesta rätterna hade han ju aldrig sett förr:

Sjävklart hade vi ju kokt potatis, köttbullar, korv och skinka också men de stod på bordet. Nytt för i år var även att Tess ju är vegetarian sen ett antal månader tillbaka, så längst bort står lite vegetariska alternativ: falafel, cous-cous, gurk/yoghurtsås och Janssons frestelse utan ansjovis. Brandon hade varken ätit sill, gravad lax, räkor med skal eller omelett med svampstuvning förut så jag var lite orolig för om han skulle klara av att äta nåt av det men han imponerade stort och var nog den som åt mest av alla, imponerande! Gravlaxsåsen gjorde jättesuccé, han tyckte så mycket om den att han åt den till både Jansson och skinkan! 🙂 Däremot var han lite konfunderad när det gällde räkorna. Här i USA serverar man ju aldrig vare sig räkor eller kräftor med skalet på så han hade aldrig skalat en räka i hela sitt liv. Stackarn försökte peta bort skalet med hjälp av kniv och gaffel vilket ju inte var så lätt… 🙂

Sedan var det äntligen dags för julklappsutdelning. Tess agerade som vanligt tomte, dock utan tomteluva i år eftersom vi inte kunde hitta den:

 

Jag fick jättefina julklappar, en bok av Max (tredje delen i Elena Ferrantes Neapel-serie, läs den serien om ni inte gjort det, den är grymt bra!), sån där grej man sätter i eluttaget så det luktar gott i huset av Tess, och en jättehäftig termosmugg som ser ut som ett kameraobjektiv av Brandon.

Och så var det då Björns present. För ett par år sedan köpte en av hans vänner i Sverige en kohudsmatta via oss, och jag tyckte den var så himla snygg. Jag är ju inte storviltjägartypen som skulle vilja ha jakttroféer liggandes på golvet direkt, men en kohud från kossor som ändå gått till slakt ser jag inget fel i. Så nu hade Björn köpt en till mig i julklapp från samma ställe, och fått välja ut vilken han ville ha från några bilder så att färgen och mönstret skulle bli så bra som möjligt. Och så går postbilen och blir rånad! Så det han gjort under de timmar han varit borta var att i panik ringa till IKEA i Charlotte och fråga om de hade några inne. Han fick prata med chefen för mattavdelningen, som var svensk, förklarade att han körde från Summerfield (nästan 4 timmar t.o.r)  och att han inte hade mer än några minuter på sig i varuhuset om det inte skulle bli en totalförstörd julafton med kall julmat och arg familj. Chefen förstod precis och plockade ut ett par stycken som han kom och mötte Björn med så att det skulle gå så fort och smidigt som möjligt, allt som allt var han i varuhuset i 13 minuter! 🙂

Under denna tid hann han däremot bli ”påhoppad” av en amerikan med riktigt rejäl bred southern-dialekt som drog en lång harang. Björn förstod knappt ett ord (alla som pratat med någon med den där riktigt rejäla dialekten förstår nog varför!) med fattade till slut att mannen frågade efter nån vara. Björn förklarade då att han inte jobbade där så han kunde tyvärr inte hjälpa honom. Nu hör det till saken att Björn åkt till IKEA klädd i sin Volvojacka:

Så mannen tittade på honom och sa, smått anklagande, ”Men hallå eller (ok, ”hallå eller” är en fri tolkning), det står ”crew” och det står ”Sweden” och det är till och med en svensk flagga på bröstet. Klart man tror att du jobbar här då?!” Och det är inte utan att man kan hålla med honom! 🙂

Nåväl, Björn fick med sig en matta i alla fall, och for i ilfart hem igen. Jag blev superglad och överraskad, mattan är jättesnygg!

Men hör och häpna, några dagar senare lyckades de hitta postbilen och de flesta paket var faktiskt kvar i den. Så nu blev det några spännande dagar, var vårt paket kvar också och skulle de i så fall lyckas leverera det hela vägen hem till oss? De sa till oss att hade vi inte fått det på tisdagen efter jul så var det förmodligen kört. Tisdagen kom och gick och inget paket. Men se på tusan, på torsdagen kom det! Och denna mattan var riktigt läcker, och dessutom bra mycket större än den från IKEA:

Så nu får vi se hur vi ska göra, lämna tillbaka en av dem eller kanske faktiskt behålla båda? Beslutsångest!

På det stora hela taget en riktigt bra jul!

 

 

I år firade vi för första gången jul ensamma, bara vi i familjen. Eller nästan i alla fall, vi var  i Thailand ett år på julen men det räknas inte riktigt för då var vi ju faktiskt på semester, men nu var vi ju hemma hos oss och firade en ”riktig” jul. Det kändes väldigt konstigt, men blev faktiskt riktigt bra ändå!

På lilla julafton klädde vi julgranen, som en av de sista här i USA förmodligen. Här slänger man ju fram allt julpynt och klär granen direkt efter Thanksgiving, men vi höll på våra svenska traditioner (plus, som jag nog redan nämnt, att vi inte hunnit köpa nån gran innan men det kan vi ju tala tyst om… 🙄 ). Förra året gjorde jag ett riktigt klipp och köpte en gran för bara 5 dollar, men i år lyckades Björn slå det rekordet. Han pratade lite med ägaren till den mataffär där vi brukar handla och sa att ”alla verkar visst köpa sina granar för 5 dollar, hur bär man sig åt för att göra det egentligen?”. Efter lite dealande lyckades han få en gran alldeles gratis! Eller, han fick betala 10 dollar men fick en kupong som ska skickas in, och sen får han tillbaka hela summan. Hmm, nästa år måste jag alltså försöka få till en deal där jag faktiskt får pengar för att hämta hem en gran om jag ska slå Björn, kan bli svårt men jag ska göra mitt bästa! 🙂 Den här granen var riktigt snygg för att vara alldeles gratis, eller vad tycker ni?

På julafton passade vi på att ta det riktigt lugnt, nu när vi varken skulle åka hem till släktingar eller ha alla släktingar hemma hos oss. Lite för lugnt tyckte nog barnen, i alla fall på morgonen. Jag var uppe kl 8.30 och gav hundarna mat, men eftersom Björn fortfarande sov och hundarna gärna vill ta en liten power nap efter maten så gick jag och la mig igen och sen vaknade vi inte förrän 10.40! Stackars Max och Tess hade väntat ett bra tag på att vi skulle vakna så att de äntligen fick öppna sina julklappar som låg i julstrumporna, det var ju väldigt snällt av dem att inte helt sonika väcka oss!

Efter att Björn gått ut och gått med hundarna spelade vi Monopol

medan julgröten kokade färdigt på spisen

 

Precis när vi satte oss till bords för att äta gröten fick vi en väldigt trevlig överraskning. Helt plötsligt ringde det på Tess FaceTime, och det visade sig vara farmor som ringde! De var hemma hos Björns syster och man, tillsammans med alla syskon och syskonbarn. Det var verkligen jätteroligt att få hälsa på allihop och vara med på ett litet hörn på deras julfirande, jag blev lite tårögd faktiskt. Just då önskade jag att vi var hemma hos dem istället!

Efter maten slappade vi en stund.

Fördelen med att fira jul själva är att man ju faktiskt får bestämma själv i vilken ordning man ska göra saker! Alltså kunde vi helt och hållet hoppa över den vanliga långdragna diskussionen om huruvida julklapparna skulle delas ut innan eller efter julmaten, och istället bestämdes det raskt att julklapparna skulle komma först. Tess ville visserligen helst vänta med dem och på amerikanskt vis öppna dem på juldagens morgon istället, men hon blev snabbt nedröstad. Istället var det hon som fick uppdraget att gå ut och köpa tidningen, men tyvärr gjorde ju det att hon missade tomtens ankomst… 🙂

Efter julklapparna var det så äntligen dags att äta julmat! Mums!

På det stora hela taget var det en mysig julafton, det var skönt att ta det så lugnt för en gångs skull även om vi saknade familjen. Hoppas ni haft en bra julafton ni också!

 

 

Herrejösses, vad tidigt julen kommer i år! Minst en månad tidigare än vanligt, det är jag helt övertygad om. Egentligen borde jag ha stängt ner mitt facebook-konto redan i början på december för att slippa en del av stressen och det dåliga samvetet, det känns som om alla i bekantskapskretsen har pyntat, lagat mat, bakat och fixat julklappar i flera veckor redan, och vi har precis börjat…

Men nu börjar det kännas som att det finns en, visserligen inte jättestor, men dock chans att det kan bli lite julefrid även i det villingska hemmet på julafton. Hade gärna anammat den amerikanska traditionen och firat jul den 25:e i år och på så sätt köpt mig en dag extra, men anar att det förslaget skulle stöta på patrull bland de yngre i familjen liksom det gjorde förra året.

Igår blev i alla fall pepparkakorna bakade. Recept hade jag fått av en nyinflyttad vän här i Greensboro, med varning om att degen var ”lite svårbakad”. Jo tack, det var ingen underdrift! 🙂 Jag gjorde deg #1 redan förra veckan, så att vi skulle kunna baka pepparkakorna som i lördags. Jag knådade ihop alla ingredienser, la ner degen i en plastpåse och skyfflade in den i kylskåpet. Tog en aldrig så liten bit för att provsmaka, det smakade jättegott men samtidigt lite… annorlunda. Tänkte att det nog berodde på att den ju inte stått och gottat till sig än utan var precis nygjord, så jag vände mig om och röjde undan på bakbordet. Då upptäckte jag påsen med socker, som stod där alldeles orörd. Jag hade glömt lägga i socker i degen! Snabbt ut med den igen och i med sockret. Dock hade jag inte riktigt så mycket som behövdes, och lat som jag var orkade jag inte göra mig i ordning och gå in till grannen och låna en kopp (otvättat hår + mysbyxor i en synnerligen oskön blandning), utan jag finkammade skafferiet och hittade lite brown sugar som jag öste i istället.

Två dagar senare, i lördags, när vi skulle baka med degen ångrade jag mig bittert. Degen var stenhård, som betong, och lät sig inte bearbetas med mindre än att vi använde slägga. Brown sugar är nog inte det bästa att använda till pepparkaksdeg… Bara att slänga och göra en ny. Dock hann Björn åka en tur till IKEA innan det var dags att baka, och där hittade han fryst pepparkaksdeg som han köpte med sig som backup. Så igår gick det bättre, vi använde båda degarna och fick faktiskt ett gäng pepparkakor som smakade riktigt bra, och inte en enda blev bränd! Ls deg var hård även denna gång, men inte lika illa som förra gången, och attans så god. Helt klart blev de pepparkakorna godast, även om de inte blev riktigt så mörka som köpedegens. Tack L för receptet! 🙂

Även julklapparna börjar trilla in här en efter en. Att åka runt i affärer var bara att glömma i år, tack gode gud för internet säger jag bara! Amazon.com borde ge oss mängdrabatt snart, eller åtminstone ett tackkort där de önskar oss ett långt och hälsosamt liv, med tanke på hur mycket deras omsättning borde ha ökat sen vi började handla via dem!

Julpyntet kom upp för en vecka sen ungefär, flera veckor efter att amerikanerna fått upp sitt (de hinner knappt svälja Thanksgiving-kalkonen innan de rusar ut och börjar pynta trädgården) men jag var nöjd ändå. Björn var i Sverige just då, han har en märklig förmåga att vara iväg på jobbresor varje år när det drar ihop sig till julpyntande, så jag och barnen fick hjälpas åt. Naturligtvis hade han ställt lådorna med julpyntet allra längst in i garaget, och placerat en barnsäng packad med tunga kassar, en cykel, en stol och diverse verktyg framför. Jösses vad jag slet, men till slut fick jag fram alltihop i alla fall. Nästa år vet jag precis vem som ska resa bort i början på december… 😈

Gran har vi däremot fortfarande ingen. Vi har alltid haft som tradition att ta in granen på kvällen på lilla julafton, så att den står där fortfarande alldeles ny på julaftons morgon, men här tar de flesta in även granen direkt efter Thanksgiving och det börjar kännas konstigt att inte ha fått upp den än. Om Björn orkar ska han försöka få tag i en idag när han åker hem från jobbet, annars får det bli i helgen.

Så ja, det börjar väl närma sig julstämning även här. När Björn var på IKEA passade han på att handla sill, lax, knäckebröd, glögg och lite annat smått och gott också. Julgodis har jag inte tagit tag i än, det får bli på måndag. För imorgon åker nämligen jag och Tess till New York! Vi ska stanna fram till söndag, strosa runt i affärer i vår egen takt utan två uttråkade manliga medlemmar i familjen i släptåg, och bara njuta av julskyltningen och julstämningen. Ska bli sååå mysigt! Vi tar bilen upp, det tar ju lite tid förstås men varken jag eller Tess är ju förtjusta i att flyga så vi kör hellre bil några timmar extra istället. En snäll New York-älskande vän här i Summerfield har gett oss massor med bra tips på affärer att handla i, restauranger och fik att besöka och sevärdheter att titta på så nu känns det som om vi är hyfsat väl förberedda. Tack M!

Oj vad det är svårt att få tummen ur och sätta sig ner och blogga när man har folk boende hos sig! Nu har Björns föräldrar åkt hem igen, och jag ska försöka sammanfatta julen lite.

Julafton började med att barnen fick öppna klapparna i julstrumporna:

I Sverige brukar alltid morgonjulklapparna ligga i öppna spisen (tomten brukade slänga ner dem genom skorstenen eftersom han hade så bråttom på morgonen…), men i år var det strumpor som gällde!

Vid lunch åt vi traditionsenlig risgrynsgröt. I min familj har vi alltid ätit lutfisk, men jag tycker verkligen inte att det är särskilt gott 😳 Så vi brukar köra med risgrynsgröt istället. Björn, farmor och farfar hade ju varit ute på en handlingsturné dan innan och försökt hitta alla saker till julbordet, och även köpt risgryn till gröten. Två olika sorter, för säkerhets skull. Den ena kunde vi utesluta med en gång eftersom det var arborioris som alltså ska användas till risotto (Björns styrka är inte direkt att läsa på paketet för att komma fram till vad det innehåller, han kör lite mer på känsla vilket ger lite, tja… blandade resultat kan vi väl säga 🙄 🙂 ). Det andra såg mer lovande ut, det stod att det används till gröt och man kunde använda vatten eller mjölk att koka med. När vi öppnade det var det dock inte små runda, vita riskorn i utan brunaktiga saker som var mer som kristaller:

Vi kokade en provomgång direkt, och faktum är att det var helt ok. Smakade nästan som risgrynsgröt, men lite nyttigare! Det fick bli julaftonens lunch, tillsammans med julskinkan:

 

Efter lunchen åkte alla utom jag och Max iväg en sväng. Under tiden förberedde jag maten till julbordet, och vi fick även besök av vår granne Scott. Han hade med sig cinnamon buns som de hade bakat till oss! Ser ut ungefär som kanelbullar och sitter ihop i en rund form så som vi gör butterkaka, men de är lite annorlunda i konsistensen. Dessutom värmer man upp dem i ugn innan servering, och spritsar på lite frosting. Jättegoda var de, om än lite i sötaste laget för mig!

 

Sen började det dra ihop sig mot julklappsutdelning. Tyvärr missade Tess alltihop, hon skulle ut en sväng och köpa tidningen och var därför inte hemma när tomtemor kom. Dock var tomtemor misstänkt lik Tess, fast med en enorm julstrumpa på huvudet (jaja, vad sjutton gör man när tomteluvorna verkade ha försvunnit i flytten, ibland får man improvisera…).

 

Även hundarna fick såklart julklappar, de verkade väldigt belåtna båda två. Java ville omedelbart ut i trädgården och prova sin medan Morris hellre stannade kvar inne och fick igång husse på en dragkamp:

 

Sen var det äntligen dags att äta julbord! Jag tycker vi fick ihop det riktigt bra. Hemgravad lax, två olika sorters sill (från Food Lion) som var helt ok faktiskt, Janssons frestelse (Björn lyckades hitta ansjovis på Harris Teeter, dock inlagd i olja så den smakade inte lika mycket som annars men det funkade ändå), omelett, skinka förstås, och de obligatoriska köttbullarna och korvarna. Det tomma fatet står och väntar på att äggen skulle koka klart, så vi fick även ägghalvor med (svindyr) rom på. Mums!

 

Kvällen avslutades med att vi kollade på Svensson, Svensson på svtplay. Det var inte utan att man kände sig rätt träffad, vi hade verkligen gjort allt vi kunde för att julen skulle bli ”precis som den alltid brukar vara” á la Gustav Svensson 🙂 Dock fick vi klara oss utan Kalle Anka, men att döma av alla skriverier i svenska tidningar och vidhängande kommentarer från folk som ansåg att deras jul var fullkomligt förstörd eftersom Disney klippt bort 15 sekunder från Tomtarnas verkstad så var det nog lika bra! 😉

Hoppas er jul var lika trevlig som vår!

Idag har det varit en hektisk dag. Farmor och farfar är på besök, de kom i onsdag och har redan varit här i 4 dagar! Hittills har det mest handlat om att få ihop allt inför julen, med julklappsinköp och finkammande av mataffärer för att hitta alla ”måsten” till julbordet.

Idag har vi således ägnat oss åt de sista julklappsinköpen, och att slå in ungefär ett ton julklappar. Max och Tess vill anamma den amerikanska traditionen med Christmas stockings, julstrumpor, som man fyller med diverse småsaker och som man får öppna direkt på morgonen. Vi har köpt massor med smågrejer (kan inte skriva exakt vad här eftersom de kanske läser innan imorgon!), och min tanke var egentligen att slå in varenda sak i eget papper. Dock fick jag ge upp den tanken och rationalisera lite, det blev en hel del ändå!

Vidare har vi förberett julmaten. Björn har gjort ett jättejobb och lyckats hitta både skinka, sill och till och med ansjovis till Janssons frestelse. Farmor har trillat ett helt berg med köttbullar, kokat skinka och förberett Jansson:

 

Farfar aktiverades med en iPad istället, så att han höll sig ur vägen! 🙂 GP blev en helt ny upplevelse när man kan läsa den på en ”padda”!

Jag bidrog med knäck och ischoklad och att slå in paket, samt att skjutsa Tess till Target så att hon kunde köpa sina julklappar. På förmiddagen var Björn, farmor och farfar ute och handlade mat. De var bland annat till SwedeBread, ett bageri här i Greensboro som satsar på bland annat svenska bakverk och bakar allting med organiska råvaror. Där hämtade de upp vörtbröd, som jag beställt för ett par dagar sen. Man kan även köpa semlor där, det måste vi absolut göra på Fettisdagen (jag vägrar att äta semlor innan jul…).

Tess dammsög på bottenvåningen, och Max tog övervåningen samt gick en rastningsrunda med hundarna. Det har verkligen varit teamwork idag!

Sen var det dags att klä granen, äntligen. Den har ju stått ute i garaget ett bra tag nu, men klarat sig riktigt bra. I princip alla barr satt kvar där de skulle och den blev riktigt fin med alla våra julprydnader. Vi har kanske inte direkt en designad gran, men den är åtminstone personlig! 🙂

På kvällen var vi helt slut allihop, det har varit en lång dag. Nu kan tomten få komma när han vill!