Idag har det varit en jobbig dag. Det började visserligen bra, fick besked att mitt och min handledares papper blivit antaget till en workshop som jag verkligen ville vara med på så det var jättekul! Blir till att åka till Salzburg i slutet på november, förmodligen blir det väldigt snart efter att vi varit på pre-visit i USA men det får gå. Denna workshopen har en inrikting som är exakt vad jag håller på med i min avhandling så det ska bli jätteintressant.

På eftermiddagen blev det däremot betydligt tuffare. Våran Bengan skulle avlivas. Han blev imponerande 18 år gammal och pigg och glad in i det sista. Däremot hade han börjat bli allt stelare på sista tiden, rörde sig mindre och mindre och hade mer och mer ont i sina leder. Det var dags att säga hejdå, men fy så jobbigt det var. Goa Bengan som var min och Björns första gemensamma projekt, jag hade sen innan katten Kamala (döpt efter kurtisanen i Herman Hess Siddharta) men Bengan skaffade vi tillsammans. Minns så väl hur han la sig att sova i kattlådan första kvällen i vår lägenhet (han var född på en bondgård och hade aldrig sett en kattlåda i hela sitt 3 månader gamla liv så sanden såg väl mysig ut att lägga sig i!).

Han var en riktig personlighet, inte den smartaste katten i världen men lugn och trygg och kunde konsten att koppla av. Dessutom hjälpte han både Max och Tess att lära sig gå! Glömmer aldrig synen av först Max och två år senare Tess ta sina första steg med ett stadigt tag i kattsvansen och Bengan som trippade så försiktigt utan att ens protestera!

R.I.P Bengan. Vi saknar dig mycket!