Katter

Hundar vs. katter…

av utvandrare

Det här är varför jag är en hundmänniska: när jag i torsdags skulle iväg med hundarna och rabiesvaccinera dem var de troget vid min sida hela dagen. Vi var ute i skogen en sväng, sen hemma med dörren öppen så de kunde gå ut när de ville och när klockan var halv 4 och jag sa till dem att nu är det dags att åka och få en spruta så kom båda springandes med viftande svansar och skrek JAJAJA! Och så åkte vi iväg och fiaxde det och så var det bra med det.

Det här är varför jag inte är en kattmänniska: Idag klockan 15 var det dags för katternas rabiesspruta. Klockan 7 på morgonen satt Gandalf och jamade vid dörren, och jag släppte ut honom för att kissa eftersom han ändå alltid kommer in inom nån timma sådär och ligger inne och jäser hela dagen sen. Nisse var redan inne och var halvvägs igenom sin second breakfast. Tror någon att Gandalf kom in igen? Och när jag en dryg timme innan det var dags att åka gick upp på Tess rum för att kolla så han verkligen var där som han brukar, tror någon att jag hittade honom?

Sen tillbringade jag den närmsta timmen med att springa runt i huset hysteriskt väsande Nisse!, Gandalf! pssssssspsspsspss!, naturligtvis utan något som helst resultat annat än att hundarna tyckte det var en jättekul lek. Hann med en vända med bilen också för att kolla in Gandalfs favvoställen. Nada.

Det här är varför jag älskar att bo i USA: 14.40 ringde jag veterinären, med skammens rodnad på kinderna, och förklarade att kattuslingarna förmodligen visste att det var dags för spruta idag och därför hade gömt sig och att jag tyvärr måste avboka, 20 minuter innan jag skulle varit där. Jag var fullt beredd på att a) bli utskrattad alternativt få en sur kommentar och b) få förklarat för mig att jag tyvärr måste betala för besöket ändå eftersom jag avbokade så sent innan. Men icke då. Hon tyckte synd om mig, och sa bara att det var inga problem alls, det var bara att ringa och boka en ny tid när jag väl hittat usling… förlåt katterna.

Nästa gång kommer jag att stänga in dem i varsin bur redan kvällen (veckan?) innan, det är ett som är säkert…

Succé!

av utvandrare

Kan redan nu (apropå förra inlägget) meddela att kattmyntan gjorde succé. Gandalf är ju väldigt förtjust i sin husse, så de första minuterna närhan kom in ville han bara sitta och gosa med Max. Men sen, när han väl tog sig tid att lukta ordentligt på kattmyntan, blev han alldeles till sig! Först strök han sig mot den och riktigt borrade in huvudet bland bladen:

IMG_0055

 

Sedan lät han sig väl smaka. Frågan är hur länge den kommer att ha några blad kvar alls! 🙂

IMG_0054

Kattuppdatering, äntligen!

av utvandrare

Jag har fått klagomål på bristen på nyheter om katterna 🙂 Det är väl bara att erkänna – jag är hundmänniska helt enkelt. Självklart gillar jag katterna också och har i princip hela mitt liv haft katt, men jag är inte jätteengagerad i dem om jag ska vara ärlig. Däremot har vi ju fått två barn som bryr sig desto mer och är äkta kattmänniskor, så det är ju tur att katterna är deras och hundarna mina! 😉

Nu kan jag i alla fall äntligen berätta (och alldeles speciellt till Inga-Lill & Agne och Linus & Jonathan 🙂 ) att båda katterna har anpassat sig fantastiskt bra till livet här. De tyckte definitivt inte om att flyga, särskilt Gandalf tyckte det var ganska jobbigt. Men när vi väl kommit till huset och de fick koll på var matskålen och kattlådan var, så kände de sig hemma direkt och det var som att de bott här hela livet. Ett par veckor fick de vara inne på heltid för att bo in sig ordentligt så att de skulle veta var de hör hemma, sen fick de börja gå ut mer och mer. Fast ska sanningen fram så har de varit inne för det mesta denna sommaren, det var helt enkelt för varmt för att gå ut. Nu börjar det bli väldigt behagliga temperaturer (runt 15 på nätterna och 25 på dagarna) så nu går de ut lite mer. Igår hängde till och med Gandalf med mig och Morris på sista kvällspromenaden, vilket var första gången sen vi bodde i Sverige 🙂

Det roliga är att de så väl vet vem som är deras ägare. Gandalf ligger inne i Max rum för det mesta, och Nisse kamperar hos Tess. Det händer i princip aldrig att de byter rum, och om nån av oss andra lockar på dem så kommer de om de vill men lockar Max på Gandalf så kommer han alltid, och likadant med Nisse om Tess ropar på honom. Väldigt rörande!

Annars gillar Nisse att vara i trädgården, och ligga under en korkek och lukta på blommorna:

 

Om det inte vankas mat förstås, då kan man väl tänka sig att röra lite på sig…

 

Gandalf är ju den mer sociala katten, antingen det nu är Morris som behöver lite kel:

 

…eller kanske husse:

 

Men det klart, det är väl inte helt fel att ligga och spana inne bland buskarna heller, man vet aldrig vad som kan dyka upp!

Hela familjen äntligen på plats!

av utvandrare

Nu sitter jag och Björn på Starbucks med varsin dator och knarkar internet. Det är inte klokt vad beroende man blivit av att ständigt kunna koppla upp sig när man vill, nu har vi varken internet eller tv i huset och det känns! Först var det skönt, men sen kommer abstinensen krypande… Det är iofs fortfarande skönt att inte hänga framför tv’n hela kvällarna, men jag vill gärna kunna kolla tidningen online varje dag, hänga på forum, facebooka, blogga, läsa bloggar m.m, m.m…

Men en sak i sänder! I torsdags morse ringde klockan 04.00 för mig och Max hemma i snöiga och iskalla Landvetter. Jag hade knappt sovit nånting, jag var inte så väldigt nervös men jag har alltid svårt för att sova när jag ska upp jättetidigt. En snabb frukost och sen ner med det sista i resväskorna. Varannan minut sprang jag till fönstret och kollade om taxin hade kommit, jag var – på förekommen anledning – rätt nojig att den inte skulle komma i tid eller att nåt skulle krångla med den. 🙂 Prick kl 5.00 kom den i alla fall, och vi tvingade in katterna i burarna. De var inte alls med på noterna, särskilt inte Gandalf, de har ju märkt att allt varit upp och ner de senaste dagarna och anade säkert att det var något djävulskap på gång. Ingen frukost fick de heller så de var inte på sitt bästa humör.

Taxiresan gick bra, tro’t eller ej, och vi kom in på Landvetter en dryg timma innan planet skulle gå. Man kan inte checka in online när man har djur med sig, så det fick vi ta hjälp med av flygplatspersonalen. Vi kunde få våra boardingkort för den första flygningen till München, men de lyckades inte få fram boardingkorten för nästa flyg, till Charlotte. Förmodligen också beroende på att vi hade katterna med oss, de vill göra en extra koll på varje flygplats så att burarna är med ordentligt och på rätt plan, och det är ju bra. Däremot tog det en himla tid att checka in så kom i god tid om ni reser med djur nångång! Dessutom, eftersom vi skulle flyga på morgonen (vilket ju är den mest hektiska tiden) och det är mitt i vintern och mängder med skidåkare på väg ner genom  Europa med sina skidor, så var det lång kö även vid icheckningen av udda bagage (där man lämnar de burar som ska åka med i lastutrymmet istället för inne i kabinen). Till slut hade vi lämnat bagage plus burar i alla fall, och 20 minuter innan planet skulle lyfta gick vi ombord.

I München var det en rigorös säkerhetskontroll. Jag vet inte om de fått något hot av något slag, men de kollade samtliga passagerare med metalldetektor och senare på planet meddelade flygvärdinnan i högtalarna att passagerarna inte fick samlas i grupper och stå och prata ombord på planet. Lite orolig blev man ju men med tanke på allt strul vi haft de senaste dagarna så orkade jag faktiskt inte bry mig särskilt mycket. I säkerhetskontrollen väckte Javas Qula lite kalabalik. Den ser ut ungefär såhär, man lägger godis eller mat i den och när hunden puttar på den så ramlar det ut lite i sänder:

333117.jpg

Antagligen trodde de att det var en bomb eller något, för jag var tvungen att öppna väskan den låg i och ta upp den och så körde de den ett par gånger ensam genom röntgenapparaten innan de var nöjda. 🙂 Tyvärr insåg vi när vi väl satt på planet att i all uppståndelse glömde vi kvar min iPad i säkerhetskontrollen. 😦 Max var dock jätteduktig och gick iväg och pratade med flygvärdinnan och hon la ner hela sin själ i att få tag på personalen i säkerhetskontrollen. Vi var sena ombord även denna gången på grund av all extra kontroll av katterna så hon var tvungen att ringa efter att vi väl lyft. Efter nån timme kom hon i alla fall och meddelade att de hittat paddan och att de hade tagit hand om den. Skönt! Nu blir det väl säkert en hel del trassel innan vi får den skickad till oss från Tyskland men det är i alla fall ingen som stulit den.

Efter nästan 10 timmar landade vi i Charlotte. Nu gällde det, skulle vi komma igenom trots felstavat namn i visumen, trots att vi inte hade L1-visum, trots katterna och deras europeiska chip? Inga problem, Björn var ju inte med! 😉 I immigrations frågade han vad vi skulle göra i USA, jag sa att vi skulle bo här och han kollade passen och konstaterade att vi hade L2-visum. Jag stod beredd med hela bibban med papper som skulle bevisa att jag var gift med Björn som hade L1-visumet, att Max var vår son, att Björn var anställd på Volvo, advokatens brev att allt var ok, ambassadens brev att allt var ok, kort sagt allt utom våra skonummer och favoritfärger hade jag på papper. Han tittade inte på det ens, utan jobbade på med stämpeln i våra pass en stund och sedan önskade han oss välkomna till USA. Snacka om snopet! Men jätteskönt förstås, men jag var verkligen beredd på att kämpa lite och kände mig nästan lite lurad. 🙂

Nästa anhalt var bagagebandet. Bredvid själva bandet stod våra katter i sina burar, alldeles ensamma. Jag trodde att någon vakt skulle vara där och kolla att det verkligen var våra katter, men icke. Nisse var ganska cool, han lät mig klia honom lite genom gallret och tittade sig omkring. Gandalf var mer stressad, delvis beroende på knarkhunden som stod alldeles bredvid hans bur och nosade på alla resväskor… Vi fick tag i varsin vagn som vi lassade på väskor och burar på och begav oss bort till tullen. Väl där var jag återigen laddad till tusen med alla mina papper, och återigen gick allt löjligt lätt. Han kollade noga i passen på stämpeln med rabiessprutan och på veterinärintygen, och sen var allt klart. Ingen kontroll av chipmärkningen eller nånting. Så på mindre än en timme hade vi kommit igenom immigrations, hämtat bagaget och kommit genom tullen. Hur smidigt som helst! Ska aldrig mer resa ihop med Björn tror jag, han har en förmåga att dra till sig trubbel! 😉

När vi kom ut från flygplatsen slog värmen emot oss, 20 grader varmt och soligt. Jag kan vänja mig vid det här! Max och katterna var rätt nöjda de också, äntligen fast mark under fötterna!

 

Björn stod och väntade på oss, underbart att äntligen ses igen! Tess däremot var hemma i huset med hundarna. Nu väntade en två timmar lång bilresa hem till Greensboro, eller rättare sagt Summerfield som det heter där vi bor. Vilken känsla det var att äntligen vara framme, hela familjen samlad! Tess var rätt trött och uttråkad efter att ha varit ensam hemma med hundarna i nästan 7 timmar, jätteduktig hade hon varit. Hundarna var helt överlyckliga när jag kom förstås, Java skakade i hela kroppen och Morris bara tjöt. Nu ska vi ta det så lugnt det bara går i några dagar så att allihop kommer in i någon sorts vardagslunk efter alla strapatser!

Sista dan i Sverige!

av utvandrare

Imorgon är det äntligen dags för mig och Max att åka. Hoppas jag. Mycket kan ju hända, vilket har bevisats! 🙂 Pratade med min syster igår och sa att jag börjar känna mig som Jim Carrey i filmen Truman show, om ni sett den. Scenerna där han försöker lämna sin stad och producenten försöker hindra honom genom att se till att det händer diverse katastrofer känns kusligt bekanta… 😛

Men vad sjutton, nu ska vi tänka positivt; självklart kommer det att flyta på som en dans imorgon. Saker som skulle kunna vara ett problem men naturligtvis kommer att ordna sig:

  • Taxin kommer inte att komma, eller kommer försent, eller har ännu mer blankslitna sommardäck…
    • Inga problem: vi har fixat backup i form av snäll kompis som lovat komma på stört om vi ringer.
  • Nisses bur är inköpt för några år sen och har inte ett litet hål genomborrat vid luckan (enligt den standard vi hittade nånstans att de ska ha) så att flygplatspersonalen kan spärra den med buntband om de skulle vilja.
    • Inga problem: inte kommer de att vilja göra det, det gjorde de ju inte med hundarnas burar.
  • Chipmärkningen här i Sverige är inte likadan som den i USA, och inte alla flygplatser har europeiska chipavläsare. För säkerhets skull ska man därför ha med sig en egen chipläsare (vilket vi inte har eftersom den var för jäkla dyr för att vi skulle tycka att det var värt det) eller också får man lämna kvar djuren och ge sig iväg och köpa en.
    • Inga problem: när Björn och Tess kom med hundarna brydde de sig knappt om att titta på pappren, än mindre läsa av chipen för att se om det var rätt hundar som kom in.
  • Vi reser ju egentligen in som en familj där Björn har ”huvudvisumet”, L1-visum, och vi andra har ”anhörigvisum”. Nu kommer ju Max och jag själva, utan L1-visumet, och måste övertyga immigrations om att det är helt ok.
    • Inga problem: vi har med oss ett mail från Volvos advokat som förklarar läget och med telefonnummer till henne om de vill ringa och kolla.
  • I våra visum står Björns namn som den som har L1-visumet, det är bara det att de stavat fel på en rad så att det står Bjoren istället för Bjoern vilket immigrations brukar ha stora problem med. Vi kan ju vara terrorister som förfalskat våra pass…
    • Inga problem: vi har med oss ytterligare ett mail, från ambassaden den här gången, som förklarar att de råkat skriva fel men att det står rätt i ean-koden om de avläser den istället.
  • Solstormen, som tydligen pågår för fullt och har gjort att flygrutter över USA fått läggas om.
    • Självklart inga problem alls… eller?

Så strängt taget är det inget att oroa sig för utan vi kan koppla av resten av dan. Skönt! 😛

Veterinärbesiktning

av utvandrare

Nu har jag faktiskt lite positiva nyheter att komma med, tro’t eller ej. Björn och Tess har kommit in i huset, och är hur nöjda som helst. Hyrmöblerna hade kommit och var helt ok, och det fanns till och med en del köksutrustning så att det gick att laga mat. Huset var lika fint som de mindes det, nästan ännu bättre nu när den förra familjens möbler var borta. Så allt känns rätt ok just nu!

Tydligen hade nyckeln legat vid huset, men inte riktigt där mäklaren sagt att den skulle ligga. Dessutom var det kolsvart ute igår kväll när de kom, så Björn hade krupit runt i rabatterna och försökt använda laptopen som en ficklampa :mrgreen: men det var ju inte så lätt att hitta en liten nyckel i mörkret. Hotellpersonalen hade tyckt så synd om dem när de berättade vad som hänt att de slapp betala för hundarna så det var ju snällt! 🙂

De har även hunnit med att åka till Gloria på banken och betala Duke Energy, så nu slipper vi riskera att de stänger av strömmen för oss! Gloria hade varit alldeles till sig över att de hade hundarna med sig i bilen, så hon hade lånat hundkex av någon kollega och följt med dem ut i bilen och hälsat på hundarna. Hon var övertygad om att Java var en engelsk setter, och tydligen har det varit flera stycken redan som trott samma sak. Hmm. Vad jag vet är de aldrig tvåfärgade och dessutom betydligt mer röda än vad Java är, men tydligen kan inte en springer spaniel vara så stor som Java så hon måste helt enkelt vara en setter! 🙂

Under tiden har jag och Max gjort lite nytta här hemma. När man flyger med katter och hundar måste de ha ett veterinärintyg, som är högst 48 timmar gammalt, på att de är friska. Eftersom vi skulle ha åkt i helgen var vi hos veterinären i fredags med både hundar och katter och fixade intyg till allihop. Det var ju givetvis för gammalt för katterna nu, så vi var tvungna att fixa ett nytt. Där rök 420:- till, tack vare taxibolaget…

På vägen dit tog vi en sväng om huset och lämnade lite nycklar och så. Det kändes ganska nostalgiskt faktiskt, tog ett kort på det nu när det snöat så fint:

Lite kommer vi allt att sakna det, även om vi är väldigt sugna på att komma iväg nu!

Kort, kort, kort…

av utvandrare

Bor man i USA kan man spara rejält med pengar på matinköpen om man åker till rätt affärer och dessutom skaffar sig kundkort där. Därför har vi ägnat ett par timmar åt att åka runt och registrera oss i några affärer. Hittills har vi skaffat kort hos CostCo, Food Lion, Harris Teeter (verkligen inte någon billig affär men fantastisk att nån gång ibland gå runt och ”finhandla” i!) och K-mart. Plånboken börjar redan protestera mot alla kort:

De små gula och röda korten är minivarianter som man kan hänga i sin nyckelknippa och visa upp istället för att släpa med sig de stora korten. Smart! Nu börjar vi så smått känna oss som amerikaner, när vi både har bankkonto och kontokort! 🙂 Nästa steg var att skaffa ett telefonnummer. Vi hade fått veta att tvättmaskinen och torktumlaren skulle finnas kvar i huset som vi hyr, men idag talade mäklaren om att de som äger huset kommer att ta med sig dem när de flyttar. Alltså måste vi hastigt och lustigt köpa det. 😐 Vi begav oss till Sears och hittade en tvättmaskin och en torktumlare som blivit över från Black Friday, som inträffar en gång om året efter Thanksgiving i USA. Då öppnar många affärer mitt i natten, vid 3-tiden, och har jätterea och man kan göra riktiga fynd. Maskinerna såldes därför för halva priset. Vi beställde hemleverans (vilket inkluderar installation – hallelujah!) men då behövde de ett telefonnummer för att kunna ringa och boka tid dan innan leverans. Vi hade ju inget, så Björn gav numret hem till en av hans amerikanska kollegor. Men den stackarn kan vi ju inte använda varje gång så vi bestämde oss för att köpa en mobil med kontantkort. På BestBuy hittade vi en för 5 dollar + 20 dollar för kontantkortet. 🙂 Fast Tess, vars högsta önskan är att få en iPhone, tyckte kanske inte att denna telefonen var så mycket att hänga i julgran förstås… Men för 5 dollar är den helt ok!

Idag har vi även skrivit på huskontraktet. I sista sekund kom en ny kris – mäklaren hade inte skrivit in på kontraktet att vi har två katter med oss trots att vi talat om det flera gånger. Nu fick de som hyr ut huset reda på det och tyckte inte alls om det. Hundarna var ok men katterna ville de inte ha in i huset, de krävde att de skulle vara utomhus dygnet runt. 😐 Då kände vi att nu får det vara nog. Det har varit en hel del strul med detta huset, visserligen har det inte varit deras fel men diverse saker har strulat. Dessutom hade vi varit väldigt tydliga med att vi skulle ha med oss både katter och hundar. Björn var den som pratade med mäklaren när hon meddelade detta, och han sa ifrån att får vi inte ha katterna inne så får de riva kontraktet och hitta en annan hyresgäst. Lite av en chansning förstås, vi vill ju fruktansvärt gärna ha huset men vi visste att de hade försökt att hyra ut det i 1,5 år utan att hitta hyresgäster så de borde vara villiga att kompromissa. Och det gjorde susen – mäklaren pratade med husägarna och förklarade att vi kommer att ersätta allt katterna möjligtvis skulle förstöra och dessutom kommer vi att ta dit någon som tvättar alla heltäckningsmattor innan vi flyttar. Kontraktet blev underskrivet så nu är huset ”vårt”! Underbart!

Andra gången gillt?

av utvandrare

Nu börjar det hända saker, äntligen. Kontraktet är mer eller mindre färdigförhandlat så nu har vi (återigen) bokat flygbiljetter till vår pre-visit! Den 4/12 bär det av, vi blir där en vecka och kommer hem den 12/12. Det blir lite körigt, jag kommer ju hem från min Salzburg-konferens den 2/12, samma kväll ska jag och Tess på Idol (tredje året i rad, börjar bli tradition!), dan efter ska vi på släktmiddag till Björns bror och dan efter det åker vi till USA. Men det spelar ingen roll, huvudsaken är att vi kommer dit! Förhoppningsvis kommer det att bli lite lättare att skaffa hundvakt den här gången i alla fall, Javas är redan klar och jag ska kolla med de som brukar ha Morris om de kan ta honom. Frågan är vad man ska packa med sig, det är rätt skumt väder där nu. Ena dan uppemot 20 grader och nästa runt 5-6.

Igår pratade även Björn med dem som ska boka flygbiljetterna när vi flyttar. När han sa att vi även skulle ha två hundar och två katter med oss blev de jättenervösa och sa direkt att ”that’s not our responsibility”. Nähä? Vi får inte boka biljetterna själva utan de ska sköta allt för oss så de får nog se till att klara av att boka djuren ändå. Blir lite nervös nu att det ska strula men det ska väl lösa sig förhoppningsvis. Man måste dubbelkolla med flygbolaget så att djuren har en garanterad plats strax innan man ska åka, jag har för mig att det är ett eller två dygn innan, och det får ju bara inte bli några problem så att djuren blir kvar i Sverige! Usch, jag vill hoppa ett par månader framåt i tiden och ha flytten gjord nu känner jag. Fy vad  jag oroar mig för att det ska bli jobbigt för djuren så att de är helt traumatiserade när de väl kommer fram 😦

Annars börjar det kännas kusligt verkligt nu att vi faktiskt ska flytta. Björn har bett om att vi ska få hyrmöbler till vårt hus under tiden som vi väntar på att containern med våra egna möbler kommer, så att vi slipper bo på hotell. Det kan ju vara bekvämt att bo några dar på hotell i vanliga fall, men nu är ju risken att det blir flera veckor och två hundar och två katter i ett litet hotellrum så länge = nej tack!

Flygburar

av utvandrare

Nu har vi fått hem burarna till hundarna och katterna. Fast Java har ingen bur, hon har en hel svit… Jösses, vilken stor bur det blev! Både jag och Björn mätte henne och räknade ut att hon behövde ha den största buren, men nu när vi fick hem den så är den verkligen gigantisk. Det står på lappen att den rekommenderas till S:t Bernhardshundar, New Foundland och Greyhound, och hon är en liten springer… Nåja, hon får resa bekvämt i alla fall, och det känns väldigt skönt i mattehjärtat. Helst skulle jag vilja att hon och Morris fick sitta i samma bur men det verkar som om flygbolaget har regeln att djuren måste vara av samma storlek i så fall, och det är de ju inte direkt. Vi köpte även några säckar med hundfoder så att vi har så att det räcker ett par månader efter att vi kommit till USA så att vi kan fasa över dem på ett nytt foder i lugn takt. När vi väl köpt säckarna kom vi på att man kanske inte får föra in hundfoder dit? Måste kolla upp det! Annars har vi några säckar James Wellbeloved och Doggy Professional över om nån vill köpa billigt! 🙂

Tess är ganska avundsjuk på Javas bur, hon hade gärna åkt i den istället för att sitta i en trång flygstol:

Igår reste Björn till Greensboro för att jobba, och på lördag ska jag och barnen dit så att vi kan göra vår pre-visit. Äntligen! Enda abret är att flyget går 6.35 på lördag morgon. Det blir till att gå upp mitt i natten (nåja, men vid 4-tiden i alla fall) för att hinna dit, en himla tur är det ändå att vi bor bara 10 minuter från flygplatsen. Ska bli väldigt spännande att se huset och området det ligger i. Tänk om vi inte tycker om det alls! Men det ser ju fint ut på korten vi sett i alla fall så det känns inte som om det kan bli så väldigt fel, är bara orolig för att det ska vara lite väl lantligt i omgivningarna men det visar sig.

Har fixat hundvakt idag, känns som om det alltid löser sig i sista sekunden. 🙂 Vi har verkligen fantastiska grannar! Java får komma till en finsk herre som bor några hus bort och som har den där magiska utstrålningen som hundar bara älskar. Jag höll på att inte få med mig hundarna därifrån, så jag vet att Java kommer att ha det hur bra som helst! Han frågade inte ens hur länge vi skulle vara borta innan han sa ja, om jag känner honom rätt kommer han att vilja behålla henne betydligt längre än en vecka. 😉 Morris ska få komma till vår närmsta granne som har en golden retriever, Alex, som mer eller mindre har uppfostrat Morris. Först var tanken att han skulle komma till en hundforumkompis som var snäll nog att erbjuda sig att ta honom, men det var lite problematiskt med logistiken att få dit honom så när grannen sa att han kunde ta honom kändes det enklast att göra så. Han kommer att älska att vara med sin idol Alex en hel vecka utan att Java stör! 🙂

Vaccination

av utvandrare

För nån vecka sen åkte jag iväg och vaccinerade alla våra djur. Jag tycker väl oftast att vi är en högst ordinär familj, men när jag drog in på djurkliniken med två hundar och två katter och såg hur stressad hon i kassan blev av alla papper och djur så insåg jag att vi kanske har tagit i en aning när det gäller antalet fyrbeningar i familjen… 🙂

För katternas del så skulle de chipmärkas (hundarna är redan chippade) och vaccineras mot rabies, hundarna skulle enbart rabiesvaccineras. Dessutom skulle allihop få varsitt husdjurspass. Tack och lov så ändrar Sverige sina införselkrav fr.o.m. 1/1 -12. Hitintills så har kravet varit att man måste kolla upp om djuret bildat antikroppar mot rabies, vilket görs på laboratorium i Tyskland dit man alltså måste skicka ett blodprov och kostar runt 1000-lappen per djur. Från och med årsskiftet så slopas detta, då räcker det att man har vaccinerat senast 30 dagar innan införsel. Sverige är ju rabiesfritt, så USA är väldigt generösa när det gäller att ta in djur härifrån och det finns inga andra krav för att ta in dem dit (åtminstone inte till North Carolina). Skönt, det sparar oss många tusenlappar!

När vi väl rett ut vilket pass och vilket chip som hörde till vilket djur och skrivit in uppgifterna i respektive pass var det dags att börja sticka. Katterna var otroligt duktiga, sa inte ett knyst trots att nålen med chippet inte är att leka med. Java stod också snällt blickstilla medan hon fick sin spruta och slickade sedan veterinären på näsan som tack. Morris, tuff terrier som han borde vara, var den ende som fjantade sig och hade en nära-döden-upplevelse när han skulle stickas. Tre gånger fick hon försöka innan det lyckades, men sen var det klart och jag kunde lasta in hela menageriet i bilen igen och åka hem.

Max fick ta med Gandalfs pass till skolan och visa upp dan efter, hans fröken trodde honom knappt när han berättade att även djuren ska ha egna pass… 🙂