Igår var det då dags för Max att få prova på att gå i skolan i USA för första gången! Han skulle vara på plats kl 8.00 på morgonen, vilket inte var helt populärt nu när vi har ”semester”. 😉 Han möttes av en elev som tog med honom till en historialektion och en mattelektion. På historian pratade de om Pearl Harbor, och Max blev förvånad och glatt överraskad över att läraren faktiskt var tämligen neutral. Han utmålade inte japanerna som några monster utan förklarade hur de såg på saken och varför de tyckte att de behövde göra som de gjorde.

På matten, Max älsklingsämne, hade de algebra. Nu märktes det att de ligger en bit före i matte årskullsmässigt jämfört med Sverige. Max är väldigt duktig i matte och har t.o.m hoppat över ett år, men kunde ändå inte räkna särskilt många av de tal de gick igenom. Tur ändå att han är så duktig på det, han kommer säkert att klara att komma ikapp. Annars gick dagen väldigt fort, de gick även till cafeterian och fikade lite och Max fick chansen att prata med fler elever. De var väldigt nyfikna på var han kom ifrån och hade mycket frågor. Kul!

När Björn lämnade Max på morgonen (ja, jag låg och sov – vissa behöver sin skönhetssömn…) pratade han med en annan av de som har hand om inskrivningen. Max lärare hade ju fått fylla i en utvärdering av honom, som jag berättade om för ett par veckor sen, och nu visade det sig att det blivit något strul så att de inte hade fått utvärderingen. Björn tyckte att hon såg lite tveksam ut och han kände att hjälp, nu kommer de att neka Max att få gå där. Så under tiden som Max var på besöket letade vi som galningar för att hitta en kopia av utvärderingen, men hittade den inte. Jag ringde Max lärare i Sverige, det var ju natt i Sverige då men jag pratade in på svararen och bad dem ringa så fort de kunde även om det var mitt i natten för oss då. När vi sedan kom för att hämta Max pratade vi en stund med den dam vi träffat första dagen, och då var allt frid och fröjd. Eleverna hade sina terminsprov den här veckan så alla var fullt upptagna med det, så hon tyckte inte att det var någon brådska att få utvärderingen. ”Skicka in den nästa vecka, ingen hinner titta på den förrän då i alla fall”. Sedan började hon prata om hur vi på bästa sätt skulle ”skola in” Max och det var inget prat överhuvudtaget om att han inte skulle gå där. Puh! Senare på eftermiddagen mailade Max underbara lärare en ny utvärdering så allt löste sig.

Vi vet ännu inte vilken klass Max kommer att börja i. Åldersmässigt är han precis mittemellan 8:an och 9:an, tydligen är inte alla i en viss årskull lika gamla utan det kan skilja på något år. Så antingen får han börja i 8:an och sen fortsätta med 9:an i den klassen nästa läsår, eller också börjar han 9:an nu (som är lite friare och därför kan det vara enklare att specialanpassa undervisningen så att han ska komma ikapp så fort som möjligt) men då får han börja om i 9:an igen till hösten (eftersom det antagligen kan vara lite för tufft att fortsätta med 10:an redan då) och då med en ny klass. Vi överlåter till lärarna att bestämma det, de har erfarenheten och kan lättare avgöra vad som blir bäst, huvudsaken är att Max kommer att trivas och må bra, inte vilken klass han går i.

Det viktigaste är i alla fall att skolan blir bra, och hittills har den varit över förväntan för båda barnen. Båda två ser verkligen fram emot att få börja i januari, och det känns underbart!