Idag var jag iväg och gipsade om fingret, för tredje gången. Förra gången hade det rätat ut sig hela 10 grader, det var böjt i 60 grader från början och nu var det alltså nere på 50. Efter att sjukgymnasten masserat lite försiktigt tryckte hon till och lyckades räta ut det ytterligare 5 grader = 45 graders böjning. Hon hade sagt innan att hon hoppades att det skulle gå att räta ut det 5-10 grader så jag kände mig lite löjligt stolt över att lyckas med hela 15 grader. Ungefär som om jag kunde påverka det själv 🙄

Idag hoppades jag på att det skulle gå lika bra, förstås. Planen är att det ska gå att räta ut det helt och hållet, och när vi väl lyckats med det ska det var gipsat helt rakt i 6 veckor så att senan läker ihop helt och hållet. Men idag gick det inget vidare. Förra gången gjorde det rejält ont, men ändå så att jag stod ut med att hon tryckte till lite försiktigt. Idag kunde hon knappt ta i det utan att det svartnade för ögonen och jag kände att det snurrade till i huvudet, jag mådde illa och var nära att svimma av ren smärta. Herrejösses, säger jag bara! Hur kan det göra så ont när det ändå gått såpass lång tid? Till och med sjukgymnasten blev lite bekymrad, hon hade tänkt att försöka räta ut det mer än förra gången men det gick inte alls. Det hade blivit 5 grader rakare av sig självt när det varit gipsat, och mer än så gick inte att göra. Skit. Nu är det 6 timmar sen jag var där och det hugger fortfarande till då och då i fingret. När de röntgade efter att olyckan precis hänt såg de ju att det lossnat en liten, liten benbit som låg löst. Kanske det kan vara den som lagt sig dumt och orsakar smärtan? I så fall kanske det blir operation i alla fall, och det kanske är lika bra…