Jaha, då var det 1 september idag då. Första höstmånaden. Därmed har vi bott här en halv vinter, en vår och en sommar. Jösses, vad fort det gått!

Tyvärr innebär även septembers intåg att jaktsäsongen drar igång. Inga fler skogsturer för mig och hundarna således. 😦 Jag vet inte hur lång säsongen är bara, måste ta reda på det så jag vet när jag kan låta dem springa lösa i ”vår” skog igen. Fram tills dess blir det till att gå i allmänna parker och hundrastgårdar.

Vi pratade med våra vänner Bob och Karen om jaktsäsongen, och de sa att eftersom skogen här ligger så nära bostadsområdet så får man inte jaga med gevär. Därför använder de pil och båge istället 😯 Det förklarar den läskiga pilen jag hittade i skogen för ett par månader sen, en lång sak där spetsen var gjord av nånting som såg ut som två vässade rakblad som låg i kors och bildade själva spetsen. 😐

Jag trodde i min enfald att det var skogsägarens tonårsbarn som skjutit prick och tyckte att det var väldigt oansvarigt att göra det ute i skogen där man faktiskt kan träffa nånting levande med den fullkomligt livsfarliga pilen, men tanken är alltså att det är precis det man ska göra… Jag vet inte, men jag tycker det känns klart läskigare att de skjuter rådjur med pilar än med gevär. Det måste väl vara mycket svårare att träffa och döda djuret med en enda pil än med ett gevärsskott? Stackars arma djur om de springer runt med kanske 2-3 pilar i sig innan de dör… För att inte tala om hur det skulle kännas om hundarna kom i vägen för en pil. Jag kommer att hålla mig på rejält avstånd tills jag bergsäkert vet att säsongen är över, det är en sak som är säker!