För ett tag sen var det dags att ta skolfoto, vi fick hem lappar där man kunde beställa vilken uppsättning foton man ville ha och vilken bakgrund man ville ha på dem. Så långt tämligen likt så som vi har det i Sverige.
En detalj skiljde dock – det brukar ju varje år i Sverige komma minst en artikel i tidningen om att vissa företag retuscherat bilderna innan de skickats hem. I år läste jag att en stackars tjej t.o.m råkat få ett tredje öga i pannan på klassfotot, dock inte med flit förmodar jag… Förut var det väl oftast så att fotoföretaget retuscherat utan att fråga, men i år verkar de gå ut öppet och fråga om man vill fixa till fotona.
Här i USA har man ingen sån debatt alls, vad jag hört. Här i valfrihetens land verkar det vara helt självklart att erbjuda photoshopade bilder, frågan är mest hur mycket man vill retuschera. Räcker det med att ta bort finnar och andra utslag, eller vill man köra på fullt ut och även bleka tänderna, få en jämn och snygg hudfärg och ta bort ärr och annat ”störande”:
Man tar sig för pannan, det gör man verkligen. När man sitter och tittar på sina barns skolfoton efter 10-20 år, är inte en stor del av charmen då att se hur barnet vuxit, tappat tänder, fått nya året efter, fått finnar och kanske ett och annat ärr efter nån fotbollsmatch och överhuvudtaget gått igenom alla stadier som en människa gör från 6-årsåldern och upp till de sena tonåren? Vill man verkligen se en plastig Barbie-version av sitt barn? Alldeles oavsett vad det gör för barnens självkänsla att se en ”perfekt” kopia av sig själv och veta att det där tydligen är idealversionen men sådan kommer man aldrig att lyckas se ut på riktigt…
utvandrarna. 
Det är sorgligt. Vilka signaler sänds till barnen?! Gaaah!
Gör inte om vår Max och Tess ! Farmor
Men fy FAN alltså! 😯 Helt jävla värdelöst. Vilket samhälle vi numera lever i, bara en tidsfråga innan samma skit kommer hit. 👿
Jag kan inte låta bli att tycka att det är så märkligt att man överhuvudtaget tycker att det blir snyggt. Även om man nu bortser från hur de stackars barnen känner sig när föräldrarna vill/tycker att det är ok att fixa till bilderna, om man alltså bortser från det rent känslomässiga i att göra det, hur kan man tycka att det ser bättre ut när personen på bilden ser helt plastig ut? Fortfarande? Kan kanske lite förstå att man tyckte det var kul/häftigt att göra det i början när photoshop kom, men nu när alla vet att det är fejk? Ser det inte bara j*vligt konstigt ut???