Det man inte har i huvudet…

av utvandrare14 mars, 2014

…får man betala i bensinpengar, tid och energi! Just nu har jag lite för mycket i huvudet, och har alldeles uppenbart vissa problem med att koncentrera mig på det jag gör för stunden.

Igår åkte jag till Apple Store för att de skulle installera ett nytt batteri i min MacBook. Här i Greensboro har vi nämligen ett riktigt Apple Store, inget litet futtigt Macforum som i Göteborg minsann! 🙂

Teknikerna som jobbar med support och som fixar trasiga datorer hittar man längst in i affären, i ”Genius Bar”. Undrar hur det känns att vara anställd som geni? Måste se snyggt ut på visitkortet i alla fall!

Jag hade tur, de hade rätt batteri inne på lagret och en tekniker ledig så de kunde fixa det på direkten och jag kunde hämta datorn en timme senare. Under tiden kom Björn och mötte upp och så passade vi på att äta under väntetiden. De hade varnat för att det skulle bli ett rejält åskoväder och kraftiga vindar på eftermiddagen, och medan vi satt och åt brakade det verkligen loss rejält. När vi var klara kom vi överens om att Björn skulle åka om mataffären på vägen hem, och jag skulle svänga förbi Chick-fil-A (snabbmatsrestaurang ungefär som McDonald’s men med bara kycklingkött istället för nötkött) och handla kvällsmat till barnen eftersom det var för sent att sätta igång och laga mat när vi kom hem.

Jag ringde barnen på vägen hem och det visade sig naturligtvis att bara Max ville ha mat från Chick-fil-A, Tess ville hellre ha från Taco Bell. Suck! Men de ligger väldigt nära varann på vägen hem så snäll som jag är lovade jag att åka till båda ställena.

Åskan hade dragit förbi när jag började åka hemåt, men det blåste fortfarande en hel del och regnade. På radion varnade de för att ge sig ut i bil om det inte var absolut nödvändigt eftersom det var risk för att träd skulle falla ner och att lösa föremål skulle flyga runt. Och de överdrev inte! När jag kom till en ganska stor gata som heter Holden Rd låg det ett jättestort träd tvärsöver halva vägen. Polis och brandkår hade kommit dit som tur var och spärrat av så att ingen skulle köra in i det. Tyvärr hade trädet dragit ner elledningarna så stackarna som bodde där kunde se fram emot en kall och mörk kväll och natt…

Strax innan jag kom fram till Chick-fil-A kom jag till en korsning där trafikljusen slutat fungera pga ytterligare ett strömavbrott. Kaos och långa köer trots att det stod en polis och dirigerade. När jag svängde in vid restaurangen såg jag att det var bäcksvart där inne – strömavbrott där också! Bara att ringa Max och omförhandla matbeställningen. Han ville ha McDonald’s, vilket innebar att jag fick åka tillbaka en liten bit, och passera korsningen ytterligare en gång. Jag är alldeles för snäll… 🙂

Vid McDonald’s var det jättelång kö till drive-through-luckan, klockan var närmare 6 på kvällen och många handlade familjens kvällsmat. Efter låång väntan var jag framme och kunde beställa. Sen tillbaka samma väg igen, genom korsningen med strömavbrottet en tredje gång.

Till slut var jag framme vid Taco Bell, och stod i en evighetslång kö där också. Tyvärr tror jag inte att köerna berodde på att extra många var tvungna att handla mat pga strömavbrott, utan det är alltför vanligt här att kvällsmaten består av hämtmat. Väl framme vid luckan var jag trött, riktigt trött. Jag sträckte fram betalkortet, fick tillbaka det tillsammans med kvittot och kassörskan sa ett mekaniskt thank you, have a great evening. Thank you, you too svarade jag, tog emot kortet och körde. Mycket trafik, väldigt blåsigt med stormstyrka i vindbyarna. Trööött. Ungefär halvvägs hem råkade jag slänga en blick på passagerarsätet och såg då en ensam McDonald’s-påse stå där. Hmm, vad var det för fel med den bilden? Taco Bell! Var tusan var Taco Bell-påsen nånstans??? Jag körde in vid närmsta bensinstation och letade igenom hela bilen säkert fyra gånger. Jag kollade till och med i datorryggsäcken… Ingen påse. Inte så mycket som ett spår av någon påse. Hade jag verkligen kört ifrån restaurangen utan att få med mig den?! Det var bara att ringa hem och säga att jag skulle bli ännu senare, vända om och köra tillbaka. Ett tag tänkte jag nästan strunta i det, kändes något pinsamt att åka dit igen. Vad tänkte de egentligen när jag betalar för maten och sen åker därifrån utan att ta med mig den?! Fast lite skyllde jag på kassörskan, hon behövde väl inte önskat mig en bra kväll innan vi var färdiga med våra mellanhavanden, tro sjutton att man tror att man är klar då! 🙂

Väl framme vid Taco Bells beställningslucka hann jag bara börja säga att jag var där nyss och beställde fyra tacos innan kassörskan svarade med ett glatt oh yes, we still have them here! Väl framme vid luckan kändes det att man var i USA. Hade det varit en svensk tjej där hade hon säkert skojat om att jag nog var lite förvirrad, men det skulle de aldrig göra här. Inte göra narr av kunderna! Hon bara sträckte sig efter påsen och sa att de givetvis gjort nya tacos eftersom de andra stått där så länge och väntat. Service! Men hon skrattade faktiskt när jag sa att jag nog var lite för trött och skulle åka hem och lägga mig direkt… 🙂

Halv åtta på kvällen kom jag äntligen hem, två timmar tog det att ta sig hem! Stackars Max fick en tämligen kall hamburgare, men han var snäll nog att inte klaga. Jag var glad att jag kom hem med livhanken i behåll med tanke på hur det såg ut längs vägarna med omkullblåsta träd och kringblåsta soptunnor. Många hushåll hade återigen fått strömavbrott, bara ett par dar efter att de fått tillbaka strömmen efter vinterstormen för några dagar sen. Vi klarade oss dock som tur var även denna gång, trots att det enligt barnen åskat riktigt rejält medan vi var borta.

Mat, och vin med komplikationer

av utvandrare4 maj, 2013

Björn hade läst innan vi kom till Christopher’s Place att det var väldigt känt för sin goda mat, det skulle vara ett av de bästa ställena i Tennessee till och med. Själva vistelsen köpte vi på Groupon, men vi la till att vi ville äta middag där på fredag kväll. Man kunde inte välja mat från en meny själv utan det var en färdig 4-rättersmeny som byttes ut varje dag. Vi såg fram emot det jättemycket, men tyvärr blev det inte riktigt som vi trott.

Första rätten var en röra med mozzarella, som inte smakade så mycket alls och absolut inte mozzarella som jag älskar. Till det små grillade brödbitar att doppa i röran, brödbitarna hade de nog grillat ett par timmar innan vi kom för de var kalla, hårda och sega.

Nästa rätt var en sallad. Det var ett stort stycke isbergssallad, en rejäl trekantig bit som de skurit direkt ur salladshuvudet och placerat på tallriken. Under denna jättebit lite ruccolasallad (gott), pinjenötter (gott), parmesanost (gott) och ett hav av vinäger som allting simmade i (inte så gott). En väldigt enkel och amatörmässig rätt.

Kötträtten var god. Fläskfilé med stark chipotlesalsa och stekt potatis.

Efterrätten var créme Brulée, vilket också är nånting som jag gillar väldigt mycket. Detta var dock en egen tolkning med choklad i, som smakade chokladpudding helt enkelt. Iskall dessutom (jag vet att den kan vara det men det är ju så mycket godare om den är lite ljummen) och ingen sås alls utan bara själva puddingen.

Fy vilken besvikelse! Hur detta kan anses vara så bra var för oss en gåta, vi spekulerade i att det antingen var så att a) kocken hade hastigt insjuknat ett par timmar innan servering så övrig kökspersonal fick improvisera bäst de kunde, eller b) just nu var det ju lågsäsong (högsäsongen börjar i maj) så för att spara pengar kanske de tog in någons barn som fick leka lite i köket på helgerna.

Frukosten på lördag morgon var inte mycket bättre, men det berodde nog mest på att vi inte är vana vid att äta frukost the american way. Baklängesmiddag har man ju ätit när barnen var små (när man alltså börjar med efterrätten, fortsätter med huvudrätten och avslutar med förrätten), men det här var baklängesfrukost! Först in med en skål med frukt och bär, toppat med något parfait-liknande. Till det en kaka med kanel och choklad med florsocker på toppen, fruktansvärt söt. Det var ingen frukostbuffé utan man blev serverad vid bordet, därför visste vi inte riktigt om vi skulle få något mer och gjorde därmed vårt bästa att äta upp alltihop. Men fy sjutton för att äta så söt mat det första man gör på morgonen, hade det varit en efterrätt hade det varit jättegott men inte till frukost!

Dock visade det sig att det kom in en andra rätt när vi väl fått i oss ”efterrätten”. Det var grits, som vi faktiskt inte ätit förut. Det är en typisk Southern America-rätt (skapad av indianerna), ett slags gröt som är gjort på majs. Riktigt gott, smakar nästan som mannagrynsgröt. Till det en frasig brödliknande sak där man bakat in ägg, bacon och kokt potatis. Det var väldigt gott och fick oss på bättre humör! 🙂

På söndag morgon fick vi bär till att börja med och sen pannkakor ihop med en ”pannbiff”, starkt kryddad och riktigt god:

Kanske lite skumt med kött ihop med pannkakor med lönnsirap på, men riktigt gott om man åt köttet först och avslutade med pannkakorna!

Vi hade tänkt innan att vi skulle passa på och äta middag där på lördag kväll också om det nu var så att maten var så god som vi hört, men efter fredagens fiasko hoppade vi det. Således gällde det att hitta en annan restaurang, vilket var lättare sagt än gjort. Newport är inte någon metropol direkt, och mest fanns det snabbmatsrestauranger.

Först åkte vi dock till en mataffär och tänkte inhandla chips och vin att ha på hotellrummet sen, men blev helt ställda när vi kom in dit. Det fanns inget vin! Vi finkammade affären två gånger, men nada. I Tennessee säljer man uppenbarligen inte vin i vanliga mataffärer utan man får gå till en ”spritbutik”, och plötsligt blev vi medvetna om hur vana vi blivit vid att kunna köpa vin överallt (till och med på apoteket 🙄 ). Det borde ju vara självklart för en svensk, men man vänjer sig fort… 🙂

Alltså hoppade vi in i en liten spritaffär som låg längs vägkanten, och kände oss som om vi blivit förflyttade till förbudstiden där man diskret fick köpa smuggelsprit i skumma lokaler:

Och vi är ju i Södern, klart vodkan är kryddad med sweet tea 🙂

Till slut fick vi vår vinflaska i alla fall, i prasslande brun påse och allt precis som på film! 🙂

Restaurangen vi hittade hade fått riktigt bra recensioner på nätet, och vi var väldigt förväntansfulla. Dock blev vi minst sagt misstänksamma när vi kom fram. Parkeringsplatsen såg ut som ett skrotupplag, grusad och proppfull med pickup’er och rostiga chevor. Och restaurangen, Sunset Grille, såg väl inte så lyxig ut direkt (Björn gör sitt bästa för att sträcka på sig på bilden)…

Vi tänkte att vi kunde ju titta in i alla fall, var det för gräsligt fick vi väl vända och gå i så fall. Och det var en himla tur att vi gick in, för det var hur kul som helst. Det kändes som att komma in i en amerikansk film, inspelad på landet nånstans där alla känner alla. Människor från alla generationer samsades om utrymmet, småbarnsfamiljer såväl som 20-åringarna och 90+-arna. Underbart!

När vi kom vid 7-tiden var det tämligen lugnt och städat, ett par timmar senare hade den sista barnfamiljen gått, musiken höjdes till max och det blev rena fylleslaget. Hur kul som helst att bara sitta och titta på! 🙂 Ingen var otrevlig på något sätt trots att de flesta var bra runda under fötterna, utan det var väldigt gemytlig stämning. Däremot blev det inte det minsta fylleslag alls för Björn, eftersom servitrisen bad om leg för att servera oss varsin öl. Jag hade mitt körkort med mig, men Björn hade inte tagit med sig sitt eftersom han ändå inte kunde köra bil pga ryggen. Att han kanske inte ser ut att vara minderårig spelade ingen roll alls, inget leg ingen öl. Däremot sa hon sedan att om han skulle råka smutta på min öl så skulle ingen säga något om det, så vi delade på den helt enkelt…

Maten tog en hel evighet att få in, men var jättegod. Jag tog grillade räkor och Björn tog en kycklingsallad.

På söndagen var det dags att vända hemåt igen. Och Jenny, vi åkte genom Boone på vägen hem så nu har jag äntligen sett det! Du hade rätt, det är en jättemysig stad! 🙂 Tyvärr hade regnet antagit närmast episka proportioner vid det laget så jag vågade inte gå ut och fotografera, jag var rädd att kameran skulle paja helt enkelt. Här är en av gatorna i alla fall, fotograferad från bilfönstret…

Vi körde genom flera småbyar som var hur mysiga som helst, men bitvis rent tragiska att se. Fattigt, trasigt och eländigt, men även blandat med glädje, pyntade trädgårdar och en vilja att göra det bästa av vad man har. Det bästa med att resa är att man inser hur stor världen faktiskt är. Man kan tycka att världen krymper mer och mer, det är relativt lätt att ta sig nästan vart som helst och med internets hjälp kan man få reda på vad man än undrar över på några sekunder. Men när man kommer ut så här inser man hur otroligt många världar det finns, och hur olika liv vi ändå lever. Alla bor helt enkelt inte i häftiga storstäder eller på turistorter, större delen av världens befolkning bor i småstäder eller på rena landet och lever ett helt annat liv än det man ser när man åker på charterresor. Trots att det här är ett modernt land som USA är det ändå så totalt olikt vad man själv har erfarenhet av, nyttigt och lärorikt att se och uppleva!

Helgfrukost

av utvandrare20 april, 2013

För alla som gillar nybakade croissanter men som kanske inte har lust att kliva upp i ottan på lördags- och söndagsmorgnar för att baka dem har jag ett tips: deg på burk! 🙂

Efter att ha rivit loss etiketten på burken vrider man om den så att den spricker upp, och ut kommer en klump med ihoprullad deg:

Det är i själva verket åtta stycken degtrianglar, som man försiktigt får pilla loss och rulla ihop till croissanter:

Efter 10 minuter så – tada – kan man äta varma, frasiga croissanter till frukost! Perfekt för alla latmaskar, och riktigt goda! 🙂

Skollunch eller fredagsmys? Skillnaden är hårfin…

av utvandrare22 februari, 2013

I USA är det ju så att skolmaten inte är gratis, utan antingen köper man mat i skolcafeterian eller också tar man med sig egen mat hemifrån. Här är ett exempel på en veckomeny i Tess skola. Där är man väldigt stolta över sin skolmat som är mycket hälsosammare än på många andra skolor:

Måndag: kycklingsandwich, ostlasagne eller PBJ-sandwich (=smörgås med jordnötssmör och jelly, väldigt poppis här!)
Tisdag: Nachos med köttfärs, BBQ-kyckling med brödpinnar eller yoghurt med ost och Goldfish Pretzels (små fiskformade kex)
Onsdag: Chicken nuggets med brödpinnar, Pizza Dipper (pizzabitar), Chef Sallad med crackers eller PBJ-sandwich
Torsdag: Varmkorv, kycklingbitar i buffalosås med brödpinnar, kycklingsallad med crackers eller PBJ-sandwich
Fredag: Ost- eller pepperonipizza, Fish Nuggets med hushpuppies (ett slags friterad potatis), chicken fajita-baguette eller PBJ-sandwich

Till detta serveras grönsaker och frukt varje dag, man kan t.ex välja gröna bönor eller en grönsallad men också sockerglaserade morötter eller broccoli med smält ost över. Frukten är oftast färsk frukt men det kan också finnas t.ex inlagda päron/mandariner eller äppelsoppa.

Med lite god vilja kan man alltså äta hyfsat nyttigt, i alla fall vissa dar. En kycklingsallad och lite färsk frukt till efterrätt till exempel är ju helt ok. Men hur många tror att elever i 11-14-årsåldern som står i valet och kvalet mellan en ostburgare (som också väldigt ofta står på menyn) och en kycklingsallad väljer salladen? Och i valet mellan grönsallad eller sockerglaserade morötter är det nog inte särskilt svårt att lista ut vad som går åt snabbast. Enligt Max och Tess är det absolut vanligaste att de som köper mat äter antingen pizza, hamburgare eller chicken nuggets. Varje dag.

Det är ungefär lika många elever som har med sig mat som köper i cafeterian. De som har med sig mat har oftast PBJ-smörgåsar, frysta hamburgare att värma i micron, beef jerky (torkat kött) eller ost i plastpaket som man äter med crackers. Till det är det jättevanligt att man har med sig chips (nästan alla har med sig det varje dag), crackers och pop-tarts. Man kan också köpa glass, kakor och pretzels. Ofta tar de ett par bett på mackan de har med sig och slänger den sen och äter istället chips och kakor. Jag trodde att jag hade fördomar om att det var så här man åt i USA men det visade sig att fördomarna var alldeles sanna…

Till maten kan man köpa mjölk, chokladmjölk eller Gatorade (sportdrycken ni vet) att dricka. Det går inte att köpa vatten. Det finns en vattenkran, men ingen tar vatten där eftersom det inte är så fräscht. Det finns vattenfontäner utplacerade lite här och var i korridorerna och där är vattnet bättre men nästan ingen dricker det till lunchen.

Man äter på plasttallrikar, med plastbestick som ligger i små plastpåsar och dricker ur pappmuggar. Sopberget är inget som man verkar fundera så särskilt mycket över… På väg till matsalen ställer alla upp sig i ett långt led och tågar iväg. Väl i matsalen har man tre bord man kan sitta vid, man kan välja vilken plats som helst bara det är vid ett av de borden. Lärarna sitter vid ett eget bord som står vid det team de tillhör. Såhär är det i middle school, i high school behöver man inte gå på led på väg till matsalen och man sitter var man vill och äter.

Sparar det bästa till sist: varje dag är det ett antal föräldrar som kommer med påsar från Chick-fil-A, McDonalds och andra snabbmatsrestauranger och lämnar till sina barn! 😯 Ok att de inte vill att deras barn ska köpa skräpmaten i skolcafeterian, men istället för att då fixa hälsosammare mat till dem så åker de istället varje dag till en snabbmatsrestaurang (som även om den är billig knappast är billigare än skolmaten) och köper mat och levererar den till barnen…

Man kan få gratis skolmat, har föräldrarna väldigt låg inkomst kan man ansöka om fri skolmat och barnen får då välja något från skolcafeterian. Äter man i cafeterian kan man antingen betala maten kontant eller också sätta in pengar i förväg på ett konto, så för de som får gratis mat ser det ut som om de har ett sånt konto så det behöver inte märkas att de inte betalar själva.

När vi flyttade hit gjorde vi ett avtal med barnen. De får lite mer i månadspeng nu än vad de fick i Sverige, mot att de väljer själva hur de vill göra med skolmaten. Vill de köpa mat i skolan får de betala själva med sin månadspeng, men vi ser till så att det alltid finns mat hemma att ta med sig. Vi gör så att vi lagar såpass mycket mat till middag varje dag så att det finns lunchlådor att ta med sig dan efter. Köper de inte skolmat så får de istället mer pengar över till annat de vill ha, det är bara att välja! 🙂

För Tess del var det inget svårt val, nästan all mat i skolan innehåller mjölk (oftast i form av smält ost i olika former) och eftersom hon är allergisk mot mjölkprotein så är det nästan inget hon kan äta. Dessutom tycker hon inte om det, så det är inte mycket att fundera över. Max köper mat någon enstaka gång, det kan vara om han haft en jobbig vecka med flera svåra prov så att han vill fira lite på fredagen eller att han inte tycker om maten vi har hemma. Det händer kanske 7-8 gånger på en termin att han köper mat, alla andra dar har han med sig. Max har en lunchbox medan Tess valde den klassiska bruna papperspåsen:

Båda barnen väcker visst uppseende i skolan med sina lunchlådor. Tess kompisar brukar hänga över henne och kolla in vad hon har med sig och säger ofta att hennes mamma är en så otroligt duktig kock! Kul med beröm, visst, men åh vad jag tycker synd om dem som kanske ytterst sällan äter hemlagad mat… Det är ju inget märkvärdigt hon har med sig, men det är HEMLAGAT! Mest fascinerande var den gången hon hade med sig potatisklyftor som jag gjort i ugnen, ingen visste vad det var för något. Potatis här är oftast i form av pommes frites eller mos, är det potatisklyftor är de friterade men ugnsbakade hade de aldrig sett förut…

Tyvärr är det ju mycket av en klassfråga också förstås. Om båda föräldrarna jobbar långa dagar, vissa kanske har 2-3 jobb för att klara sig, så varken hinner eller orkar de ställa sig och göra mat från grunden när de kommer hem på kvällen. Och med tanke på hur billig hämtmaten är så är det inte så konstigt att det ofta blir det istället, eller nåt från frysdisken som man snabbt värmer i micron.

Tess berättade en gång för sina klasskompisar att i Sverige är skolmaten gratis, och att man en gång i veckan får fisk i skolmatsalen. De trodde henne nästan inte, och även om de tyckte att det lät helt fantastiskt med gratis skolmat så var de ytterst tacksamma att de slapp äta fisk så ofta… ”Fish, eew!” var den allmänna uppfattningen. 😆 Dessutom berättade hon om det jättefina salladsbordet där man kunde plocka ihop sin egen sallad men de verkade inte särskilt entusiastiska över det heller… När hon sedan drog till med storsläggan och berättade att chips äter vi oftast bara på fredagarna (cosy Friday 🙂 ) och godis endast på lördagar så frågade en av killarna om Sverige är kommunistiskt…

Fast jag måste erkänna att vi har förfallit lite även vi sen vi flyttade hit. Barnen får faktiskt med sig kakor varje dag, något som jag aldrig skulle ha gett dem dagligen i Sverige. Men när det nu är så att alla andra sitter där med chips och kakor och godis och allt vad det är så har jag lite svårt att begära att de ska gnaga på varsin gurkstav istället… Jag tröstar mig med att de äter ordentlig mat i alla fall, och om de får ett par kakor till efterrätt så är det förhoppningsvis inte hela världen!

Man kan ju skaka på huvudet och skratta åt de galna amerikanerna och deras matvanor, men det jag inte fattar är hur de orkar hela dagarna när de äter så dålig mat? De vuxna äter ju samma mat som barnen, och på kvällen är det många som nästan aldrig lagar middag utan tar med hämtmat hem till familjen istället. Lagar de mat så är det mycket halvfabrikat. I Tess skola hade de en undersökning om matvanor för ett par veckor sedan. En fråga var hur ofta de åt hämtmat, de flesta svarade 3 dagar i veckan, många svarade 5 dagar i veckan. 😯 En annan fråga var om de oftast åt mat som var mycket salt på, och där svarade majoriteten ja.

Under valkampanjen i höstas var Michelle Obama ute i skolorna och pratade om vikten av att äta bra mat. Hon körde igång en kampanj för att få skolorna att dra ner på antalet kalorier per lunch, vilket gav ett ramaskri över landet. På en skola gick elever och lärare ihop och spelade in en video, We are hungry, som handlar om hur de numera är på gränsen till kollaps på grund av att de får för lite att äta:

Problemet var att istället för att se igenom vad skolmaten innehåller (dvs. fett och socker i mängder), så drog man istället ner på storleken på portionerna för att få godkänt antal kalorier per portion. Och eftersom maten är så kalorispäckad blev ju resultatet väldigt små portioner som ingen blev mätt på. Väldigt synd, för det kunde ju ha lett till bättre mat i skolorna och andra matvanor för skolbarnen som de kanske kunde tagit med sig upp i vuxen ålder.

Tråkigt. Förbannat tråkigt. Och statistik.

av utvandrare13 januari, 2013

Tja, ungefär så kan jag väl sammanfatta den här jobbveckan. Har suttit hela veckan och a) försökt hitta signifikanssiffrorna på några analyser jag gjorde för ett drygt år sen, gett upp och försökt räkna ut det igen b) gjort lite andra analyser och försökt räkna signifikans på det och c) försökt göra lite nya sökningar i min korpus för att senare räkna på ytterligare signifikans. Resultat: a) fail (hittar inte de data jag behöver), b) fail (lyckas inte hitta någon signifikans på nånting och misstänker faktiskt att jag gör fel när jag räknar men har ingen aning om vad jag gör fel) och c) fail (sökresultaten blir olika varje gång och är helt orimliga). Kul jobbvecka, verkligen! Jag jobbar med ett statistikverktyg som heter SPSS, det är ett jättebra verktyg men inte direkt användarvänligt. Jag gick en kurs i statistik för 1,5 år sen och lärde mig hjälpligt de delar jag behöver för avhandlingen, men nu i och med flytt, tjänstledighet och diverse annat har jag inte använt det på ett år ungefär. Stooort misstag! Känns som att börja om från början igen och jag har varken tid eller ork för det. Gah! Det värsta är att jag egentligen tycker att det är rätt kul med statistik, i alla fall när man får de resultat man vill ha ( 🙄 🙂 ) men nu vill jag bara slänga ut datorn genom fönstret.

Nåja, veckan avslutades väldigt trevligt i alla fall. SWEA-möte på morgonen med god fika, massa prat och dessutom ett par nya ansikten jag inte sett förut. Jag har varit urdålig på att ta mig tid att vara med på aktiviteter denna hösten, men ska försöka vara med lite mer i vår. Även om det är svårt att hitta tiden nu när jag är i sluttampen på avhandlingsskrivandet så känner jag verkligen att jag behöver komma hemifrån lite mer. SWEA är verkligen guld värt när man flyttat utomlands, så kul att träffa och prata med andra som är i samma situation som en själv!

På kvällen stack jag och Björn iväg för att handla men det slutade med att vi käkade på en mexikansk restaurang istället. Max var på sin robotkurs så vi skulle hämta honom vid 20.30 och då var det lika bra att äta ute. Jättemysigt ställe borta i High Point, absolut inget märkvärdigt men väldigt rimliga priser och goood mat! Det bästa var att eftersom priserna var så pass bra så var det smockfullt med folk, majoriteten barnfamiljer, som kom dit och åt istället för att t.ex åka till McDonald’s eller köpa hämtpizza. Det blev så gemytlig stämning när det var så blandat med folk, mysigt! Vi beställde in varsin panna med fajitas, kyckling, biff och räkor:

Tyvärr gjorde jag även misstaget att beställa en stor öl, Björn försökte varna mig för hur stor den var men var inte snabb nog så servitören hann försvinna med beställningen. Så in kom ett enormt glas som jag, med mitt kassa finger, var tvungen att använda två händer för att kunna lyfta:

Vi fick göra nåt som svider rejält i själen: lämna alkohol! Varför känns det så mycket värre att lämna en skvätt öl eller vin jämfört med att inte äta upp maten? Det är ju inte direkt så att man vill dricka sig så full det bara går (i alla fall inte nu längre när man passerat 20-årsåldern 😉 ), det är väl nånting med att man bara inte ska vara så slösaktig så att man häller ut dessa dyra droppar… Här är det ju annars så att man alltid blir erbjuden en ”doggy-bag” så att man kan ta med sig resterna hem, och man brukar även få med sig överbliven läsk i ett plastglas om man vill. Jag frågade servitören om jag möjligtvis även kunde få ta med mig min öl ”to go”, men blev utskrattad. Där går uppenbarligen gränsen! Stackarn, han kanske trodde att jag var inspektör för nån myndighet, vilken det nu är som kollar sprittillstånden här, och ville sätta dit honom…

Thanksgiving

av utvandrare29 november, 2012

I torsdag var det äntligen dags för Thanksgiving. Vi hade inte alls förstått vilken stor helg det är här i USA, men som Annika påpekade i en kommentar tidigare så är det ju en icke-religiös helg som därför firas av i princip alla amerikaner. Eller i alla fall nästan icke-religiös? För er som (liksom jag måste jag erkänna) inte har så god koll på varför Thanksgiving firas i USA så kan jag nu berätta att det är en tradition som sträcker sig tillbaka till när de första pilgrimerna kom till Amerika med Mayflower. De slet hårt i början för att odla marken, och fick även hjälp av indianerna. När de äntligen fick en god skörd firades det med en fest till gudarnas ära. Så lite religion verkar det ju finnas med, men framförallt är det en högtid där det går ut på att visa sin tacksamhet.

Vi hade blivit inbjudna av våra närmsta amerikanska vänner till deras firande. Jag såg fram emot det jättemycket, så kul att se hur en ”äkta” Thanskgiving-middag går till! Nu är vi ju, som kanske framgått tidigare 🙄 inte jätteduktiga på att planera innan och se till så att saker som ska inhandlas blir inhandlade i god tid. Således blev det så att ingen av oss hade köpt presenten vi tänkte ha med oss, en flaska god olivolja och dito balsamvinäger, i förväg. Äsch, det fixar vi på vägen dit tänkte vi, det ligger en Harris Teeter (fin mataffär) i närheten av där de bor. Tyvärr kom vi iväg lite sent, men om vi bara rusade in snabbt, ryckte åt oss de två flaskorna och skyndade mot kassorna utan att passera Gå så skulle det gå finfint. Det hade det säkert gjort också, om bara affären hade varit öppen. Thanksgiving är ju, som sagt, en stor högtid och hela stan var igenbommad i princip. In i bilen och i ilfart iväg till Target (stort varuhus) som låg en liten bit därifrån. Efter oss körde en farbror som såg lika desperat ut som vi, förmodligen trodde han att vi visste vad vi gjorde och hakade på. Target har alltid öppet, klart de skulle ha det nu med tänkte vi. Nix. Mörkt och stängt.

Nu började situationen bli lite jobbig, minst sagt. Första Thanksgiving-firandet hos snäll och omtänksam familj som bjudit oss till sin familjefest, inte sjutton kunde vi komma dit tomhänta! Plötsligt fick vi syn på en K-mart-skylt som lyste som en hägring vid en bensinstation. Vid det laget hade vi övergivit tanken på god olivolja och dito balsamvinäger. Vad som helst gick bra; chokladask, karamellpåse, brödlimpa, vad som helst! In på bensinstationen och, herren vare lovad, där stod en välfylld hylla med vinflaskor. Jag älskar detta land som säljer vin till och med på bensinstationer! Det var väl inga årgångsviner direkt, men vi ryckte till oss en vit och en röd i den övre prisklassen och sprang till kassan. Jag hade hoppats på att de åtminstone skulle ha en fin presentpåse att stoppa flaskorna i, men det blev en brun papperspåse… Jaja, vi hade åtminstone med oss nånting!

Förutom oss hade de även bjudit in sina judiska grannar som vi aldrig träffat förut, så det var extra kul. Vi blev varnade innan att inte nämna orden ”Jerusalem”, ”Gaza” eller ”Hamas”, detta var ju när konflikten var i full gång och eftersom de har en dotter som är bosatt i Jerusalem var det ett känsligt ämne. Jag kände mig som Basil i Fawlty Towers, ”don’t mention the war” ni vet, och var övertygad om att jag skulle dra upp ämnet ideligen av misstag. Det roliga var att när vi väl var där så var det den judiska familjen själva som flera gånger berättade om Jerusalem så vi behövde inte oroa oss! 🙂 De var väldigt trevliga och det var jätteintressant att höra dem berätta lite om judendomen och om livet var för deras strängt religiösa dotter i Jerusalem.

Höjdpunkten var ju, förstås, maten. Hjälp, vad mycket mat! Och hjälp, vad gott det var… Kalkon, förstås, en stor bjässe som säkerligen räcker till diverse pajer, stuvningar, pastarätter och annat smått och gott ett bra tag framöver. Stuffing, som faktiskt var riktigt gott. Jag hade oroat mig lite för hur det skulle smaka, men det var helt ok. Ytterligare en stuffing med majs, stuvning med gröna bönor, sötpotatispaj, potatismos, cranberrygelé, sås… Vi åt så vi höll på att spricka, och sen var det pumpapaj, äppelpaj och brownie till efterrätt! Innan vi högg in på maten är det tradition att alla runt bordet talar om vad de är tacksamma för. Våra goa barn överraskade oss med att säga att de var tacksamma för sin syster/bror, och sina fantastiska (jag tror ordet ”awesome” nämndes, just sayin’ 😉 ) föräldrar. Blev riktigt rörd!

Det mysiga med den här helgen är just att det är en helg där släkt och vänner samlas, äter gott och myser tillsammans. Inte någon hets med presenter som ska inhandlas och hus som ska pyntas, utan det viktiga är att bara träffas. Vi borde ha något liknande i Sverige!

East Indian curried chicken breasts with capers and brown rice

av utvandrare28 november, 2012

…eller, på svenska, öst-indisk currykyckling med kapris och råris. Med andra ord, ett till recept man kan göra i sin crock pot/slow cooker:

5 dl hackade plommontomater

2,5 dl kronärtskockor, sköljda och hackade

2,5 dl hönsbuljong

1 stor hackad rödlök

knappt 1 dl vitt matlagningsvin

0,5 dl kapris

2 msk tapioca (eller maizena eller nåt annat som man reder sås med)

2 tsk curry

0,5 tsk timjan

0,25 tsk salt

0,25 tsk svartpeppar

0,7 kg kycklingfilé

(jag brukar även lägga till chili för att få det lite extra kryddstarkt)

råris eller annat ris efter tycke och smak

Lägg i tomater, kronärtskockor, buljong, lök, vin och kapris i grytan.

Blanda tapioca, timjan, salt och peppar i en liten skål. Häll i blandningen i grytan och blanda väl. Lägg i kycklingen. Täck kycklingen med såsen. Sätt på crock pot’en på LOW i 7-9 timmar eller HIGH 3-4 timmar.

Servera grytan med ris.

Recept till slow cooker, biffgryta

av utvandrare20 november, 2012

När Björn var hemma i Sverige hade han med sig en crock pot, slow cooker, till sina föräldrar. Så nu har jag lovat min svärmor att jag ska lägga upp lite recept här på bloggen så hon kan få lite tips på vad man kan laga för gott i den! Vi börjar med ett recept på biffgryta:

Biff Chipotle

c:a 1,4 kilo grytbitar av nötkött

1,5 tsk salt, plus lite extra för att krydda köttet

0,5 tsk grovmalen svartpeppar, plus lite extra för att krydda köttet

3 msk matolja

1 stor gul lök, skuren i centimeterstora bitar

2 röda paprikor, skurna i centimeterstora bitar

1 msk hackad vitlök

1 msk chipotle-chilipulver, eller annat chilipulver om man inte har chipotle

1 msk paprikapulver

1 tsk oregano

1 msk malen kummin

3 msk tomatpuré

knappt 2,5 dl köttbuljong

1 burk krossade tomater

Torka köttet torrt och krydda med salt och peppar. Värm 2 msk olja i en stekpanna och bryn köttet i omgångar. Lägg det i crock pot’en allteftersom det blir färdigt.

Häll i 1 msk olja i stekpannan och bryn löken. Tillsätt paprikan och bryn i 2 minuter. Blanda ner chilipulver, vitlök, paprika, oregano, kummin, tomatpuré, salt och peppar. Stek i 1 minut under omrörning. Lägg över i crock pot’en.

Häll i köttbuljongen i stekpannan, koka upp och rör runt för att få med eventuella rester av kryddorna. Häll över köttet i crock pot’en. Rör ned krossad tomat. Täck med locket och sätt på crock pot’en på LOW (låg) i 7 timmar eller tills köttet är mört. Servera med kokt ris.

Pumpasäsong på Starbucks :)

av utvandrare24 oktober, 2012

Mera bakverk, även om det inte är jag själv som står för bakningen. Om ni inte testat det än så kommer ett tips här:

Pumpkin cheesecake, med valnötter på toppen, hur gott som helst! De har även pumpkin bread, som nog till och med är ännu bättre, saftigt och gott även om det mest smakar kanel 🙂 Överhuvudtaget så smakar väl inte pumpa så mycket, jag tycker att det mesta man bakar med pumpa smakar just kanel. Men det blir ju saftigt och gott!

Storkok

av utvandrare13 september, 2012

Ikväll kommer ett helt gäng från Björns jobb hit, både svenskar och amerikaner. Så nu på morgonen har jag stått och laddat crock pot’arna (japp, familjen har utökats med ytterligare en!) med indisk kycklinggryta och biff chipotle-gryta:

Hoppas det räcker bara, men vi blir runt 15 stycken och jag har gjort i ordning 24 portioner så det borde ju räcka till… Tack gode gud för crock pot’en! Det tog väl en och en halv timma nånting att göra i ordning båda rätterna, och nu står de där och puttrar i 8 timmar utan att jag behöver bry mig. På med riset sen bara så är det klart.

Svenskarna kom till Greensboro redan i måndags, och hade med sig en godisleverans! Så nu har jag ätit LAKRITS för första gången sen i januari:

Mums! De där burkarna har jag aldrig sett förr, är de nya tro eller har jag bara missat dem? Saltlakritsen var riktigt, riktigt god i alla fall! Max har även fått en grillchips-påse, och jag måste verkligen lägga band på mig för att inte knycka den från honom. Hur mycket vi än har letat så har vi inte lyckats hitta någon motsvarighet här, men en av Max klasskompisar sa att det finns såna chips så vi får väl fortsätta leta. Igår fick jag även riktiga cravings för marmeladgodis, såna där stora runda kulor… Tur att Björn ska till Sverige snart, han får ta med en tom resväska och fylla med godis och kryddor! 🙂

utvandrarna.

En blogg om mig och min familj och våra äventyr som expats i USA och Indien

mat